Brist på fantasi?

pergola-nu-da

Övre bilden: Så ser det ut just nu. Ofärdigt (som man säger i Norrland) och kalt.
Nedre bilden: Pergolan den sista sommaren i min förra trädgård.

Man skulle kunna säga att jag är fantasilös. Varför håller jag annars på att efterlikna pergola-lösningen jag hade i förra trädgården? Jo, av två anledningar.

Ett: Det är ett vinnande koncept! Att sitta i skuggan, gunga och filosofera om allt och ingenting. Det är själavård det ;)

Två: Jag flyttade ju innan växterna vuxit upp. Som du ser på bilden var det rätt kalt. Tak och väggar saknas liksom. Men den här gången ”ger jag mig” inte förrän jag har väggar… Och tak… Och golv!

Det som är tänkt att göra jobbet den här gången är framförallt blåregnet (Wisteria) som jag planterade förra året. Vågar ännu inte ha en åsikt om det är en växt som trivs i vår lerjord. Den tog sig ganska snabbt men sedan ebbade det ut lite. Ni som kan ert blåregn vet ju att det kan fullständigt dominera sin omgivning. Ni andra kan ju titta här.