Vaknade tidigt, tidigt i morse av ett märkligt ljud utanför sovrumsfönstret. Det lät som om någon gick med hasande steg – fram och tillbaka – på vår singelbelagda uppfart. Men när jag kikade ut såg jag att det var soptunnorna som, med hjälp av stormen Emil, dansade runt.

Han verkar elak, den där Emil! Far fram som ett jehu och städar inte upp efter sig. Fast jag klagar inte, att några soptunnor flyttar på sig är ju ingenting. Betydligt värre är det för dem som får taken bortblåsta och/eller blir utan el.

Stormbyar eller ej, jag kom iaf upp tidigt på den första av mina fem lediga dagar. Skönt!

Författaren Klas Östergren sa i en intervju att han gillar när ”tiden går långsamt”. Det hoppas jag på dessa dagar! Att tiden ska gå riktigt, riktigt låååångsamt…