Bland det ståtligaste i trädgården just nu är de höga stänglarna av fläckflockel – Eupatorium maculatum ’Atropurpureum’. Med sina knappa två meter ger de båda plantorna fin höjd i höstrabatten. I rabatten har de bl.a. kärleksört, perovskia, stäppsalvia, sköldpaddsört och rudbeckia som grannar.

Fram till för förra veckan har jag alltid trott att det här är rosenflockel men efter att ha läst ett inlägg hos Timjan och Pioner (och dubbelkollat etiketten från plantskolan) vet jag att det är fläckflockel och inte rosenflockel. Att det finns något som heter fläckflockel visste jag inte ens om. Tänk så mycket (livsviktiga) saker man lär sig genom att läsa andras bloggar!

Fläckflockels grenar är, om jag förstått det rätt, fläckiga till skillnad från rosenflockeln vars grenar är mörkare och ”enfärgade”.

Det är inte bara fläckflockel som har en plats här på Solsidan. I våras fick en rostflockel – Ageratina altissima ’Chocolate’ följa med hem från Tirups Örtagård. Rostflockeln var en ny bekantskap för mig, men än så länge är jag helnöjd med det mörkt purpurfärgade bladverket! Det sägs att rostflockel ska hinna blomma i Södra Sverige men ännu har inga vita blomklasar visat sig. Härdigheten verkar inte vara den bästa, men jag hoppas den väljer att bo här permanent.

Just nu står rostflockeln i en för året nyanlagd rabatt vid entrén. Ännu är rabatten inte helt klar men det lutar åt att det blir vitbrokig benved runt flockeln. Jag tror att det vita i benveden kommer bli vackert mot de vita blommorna som jag förväntar mig ska dyka upp inom kort.