Efter att ha softat hela dagen och inte gjort många knop fick jag trädgårdsabstinens och gick ut en sväng. Plockade fallfrukt, drog några ogräs, tömde krukor med överblommade sommarblommor, hämtade kraft och bara gottade mig i godan ro. Precis då, i det där softa, lugna och inte det minsta jobbiga lull-lull-tillfället kom det över mig. Tokrycket. Gräva för thujahäck? Så klart! Varför softa när man kan gräva i tung lerjord?

Gräva, gräva varje lördag. Det tycker jag är kul! Men så lagom kul var det när jag nästan grävt klart. Då stöter jag på en hemmagjord, hög betongplint med ett järnrör i. Precis där häcken ska planteras. Arggghhh! Sambon och jag försökte med gemensamma krafter, spadar och spett att få bort den men det var ett omöjligt uppdrag för oss.

Otåliga jag orkar inte vänta på maskinell hjälp för att ta bort plinten. Jag kör en quick-fix. Använder hammare och stämjärn och hugger bort så mycket det går på varje sida. Kommer sätta plantor på båda sidor om stenen. Om nåt år kommer ingen se att det blir ett extra långt avstånd mellan just de plantorna. Så kan man också göra…  

Nu saknas ”bara” plantorna! Får hoppas plantskolan har några kvar ;)