Vår frys har kört sitt eget race sen, ja, typ när höstanemonerna blommade… Rätt länge alltså. För det första lät den som en j-a skördetröska, för det andra pendlade temperaturen mellan -5, -8, 0 och -11. Hur svårt är det att ringa en kylreparatör kan man tycka? Uppenbarligen väldigt svårt eftersom det tagit oss ett drygt halvår. Pinsamt!
Men i början av förra veckan fick jag nog! Mejlade via leverantörens hemsida, det tog max 30 sekunder. Två dagar senare var reparatören här.
Efter att ha tagit ut lådorna ur frysen säger killen: ”Ähum. Är det kanske så att ni glömt dörren öppen någon gång? När det varit varmt ute?”
”Öhh. Ja. Det hände nog vid två tillfällen i somras. Hur så?”
”Frysen är ju full med is. Ni måste stänga av den i två dygn så allt vatten verkligen rinner ut”
”Jamen, vad då två dygn?” säger jag och känner mig korkad fast jag läst manualens alla leta-fel-tips. ”Det står inget om det i manualen. Och det är ju en no frost! Den behöver väl inte frostas av?!”
”Nu stänger vi av den så hoppas vi att det rättar till sig” säger reparatören med tendens till lilla-gumman-det-här-förstår-du-ändå-inte-röst.
”Jaha. Då gör vi väl det då…” muttrar jag.
Två dygn senare slår vi på frysen igen.
Och oh la. Knäpptyst och med en konstant temperatur på -18 grader!
Bra ju. Men jag blir så sur på:
- Att det ska ta ett halvår innan jag får tummarna ur
- Att inte leverantören kan skriva: ”Om du glömt/missat stänga dörren. Gör så här…”. Vi är väl inte de enda i världen som glömt stänga dörren?
