Ja, jäklar vilket liv det var här igår eftermiddag!
Sambon skulle lägga undan några trädgårdsredskap i det som tidigare var cykelskjul. I taket på skjulet har vi ett getingbo modell större. Jag lovar, det är stort och vi har inte tagit bort det eftersom sambons teori är att ”våra” getingarna håller övriga insekter borta och inte heller går de på sötsaker/mat inom sitt eget revir. Och getingar från andra bon vågar sig inte inom våra getingars revir. Måste säga att det har funkat för vi har inte haft några problem alls! Förrän igår då…
Som sagt, supersmidiga sambon, knölar in sig i skjulet som har en takhöjd på typ 1,75. Jag står på trädäcket och gör ingenting när jag plötsligt hör världens vrål (sambon har röstresurser, det vet vi).
”Aj, så in i helvete! Aaaaaaaajjjjjjj…. Aaaaaajjj… Aaaajjjjj…”
Sambon har lyckats stöta huvudet i getingboet och nu har han ett gäng ilskna getingar efter sig! Chockad och rädd panikvevar han med armarna, sparkar och skriker (och vem hade inte gjort det…). Fortfarande kvar INNE i skjulet eftersom han tror att getingarna ska lugna ner sig. Det gör de inte!
Efter vad som känns som en evighet lyckas stackars sambon ta sig ut ur skjulet. Sambon först och galet ilskna getingar i ett band efter sig! Efter en helrunda i trädgården, fortfarande flaxande och skrikande, kommer sambon ut på gatan. Getingarna har äntligen gett upp och sambon är TIO getingstick ”rikare”…
Efter telefonsamtal till sjukvårdsupplysningen blev det direktfärd till akuten. Där blev sambon kvar i två timmar för observation eftersom det fanns viss risk för en fördröjd allergireaktion. Men det gick bra och sambon kom hem. Trött och lite matt var han minsann, stackarn!
Imorgon är det jag som ringer Anticimex.
Nu ska boet väck!
