Honom hade jag aldrig hört talas om. Inte förrän idag, när grannen Ulla som bott här i trettio år, frågade om jag ville ha honom. Och visst ville jag det för gratis är ju aldrig fel.

Gossen i fråga är en ettårig höstadonis (hade jag aldrig heller hört talas om) som frösår sig lätt, men ettåringarna är ju lätta att hålla efter. Bladen ser ut som dill ungefär. Jättesöta gossar! Grannen sa att blommorna blir blålila, men på nätet står det att de bara finns i rött. Vi får väl se vad det blir. Har planterat dem i en rabatt nu, och just nu ser de lite ledsna ut, men de tar sig förhoppningsvis.

Ledsna blommor vill jag inte visa här så istället får du en bild på sambons chiliplantasom trivs som fisken i vattnet i vår lilla örtagård.