Igår var sambon och hans mor och kollade IFK Kristianstad mot nåt lag (ja, jag är inte så intresserad så jag vet inte mot vilket). Strunt samma. Tjugo minuter efter matchslut ringer sambon hem:

– Du, bilen har blivit stulen!
– Va? Vad är det du säger? Är du säker?
– Vi har gått runt på parkeringen en kvart nu och vi hittar den inte…
– Jamen, vaddå ”gå runt”? Du vet väl var du ställde den?
– Öhh, näe! Men snart har alla andra bilar kört härifrån så då kanske vi hittar den.
– Ja, det får vi väl hoppas. Men jag kan ju inte göra nåt åt det just nu. Eller hur?
– Näe, det är klart.
– Ska vi säga så då? Eller?
– Ja, hej då.
– Hej då.

Det tog väl en halvtimme. Sen kom både sambon och svärmor hit i vår bil. Så skönt att den inte blev stulen, det var ju ändå rätt nära… Not!