När vi fick tillträde till Solsidan i augusti 2010 var trädgården minst sagt vildvuxen. De förra ägarna (som också var de som byggde huset 1948) hade p.g.a. ålder- och sjukdom tvingats låta trädgården förfalla. Men förfallet till trots såg jag möjligheter för den 800 kvadratmeter stora trädgården i zon 1. Det här skulle bli kul! Det var i alla fall min första tanke…

När spaden sen kom i jorden kändes det inte lika kul längre. Det var till och med så illa att jag grät en skvätt. Jo, så var det faktiskt! Anledningen till tårarna var att det sa ”kaklinggg” när spaden träffade den stenhårt packade lerjorden. Att gräva var en omöjlighet. Spaden kom knappt mer än någon centimeter ner i jorden. Den dagen var det INTE kul med nytt hus och ny trädgård. Helst av allt ville jag köpa tillbaka mitt gamla radhus där jorden i trädgården bestod av sandjord. Lättgrävt som attan! 

Meeen. Efter lite pep talk av sambon bestämde jag mig för att spotta i nävarna och sätta igång. Och ja, på den vägen är det.

Arbetet med trädgården pågår ständigt. Är det inte rent praktiskt arbete så sker det teoretiskt med planering. Jag har med åren blivit en riktig trädgårdsnörd. Så är det. 

Jag säger som Cicero tydligen sa en gång för länge sedan:
Den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet.
Precis!