– Varför har du lagt tangatrosor på altanen?
Det undrade sambon häromdagen.
Han fick inget svar – bara en djup suck.
Nu hänger de i trädgården. Tangatrosorna. Snygga va?
Riktiga tangatrosor har jag för övrigt inte ägt sedan jag var typ femton. Och det – det var längesedan!
Givmilda sambon har ”gett bort” några av våra trädgårdsrum till sina vänner. Eller snarare vill han döpa olika delar av våra trädgård efter våra nära och kära. På så sätt har vi dem ju, just nära. Det här snygga(?) rummet erbjöds Sunkan – a.k.a. 08:an – sommaren 2011. Märkligt nog tackade han ja! Jag vet fortfarande inte om han inte vågade tacka nej eller om han faktiskt kunde se en bild framför sig hur hans alldeles egna ”place” skulle kunna se ut när det var färdigt. Och han döpte om det till Hökarängen!
Idag tvingade jag min (totalt trädgårdsointresserade syster) att ägna några timmar åt trädgårdsarbete. Ingen har väl dött av lite frisk luft och hårt arbete tänker jag.
Förutom att vi planterat en avenbokshäck vid trädäcket har vi satt upp bambumattan vid Hökarängen. Bambumattan (eller bambuväggen) är tänkt att vara både en fond för rummet och ett insynsskydd mot grannen. Tanken är också att jag ska plantera något som klättrar. Då blir det ju helt plötsligt en spaljé i bambu.
Som du ser har det hänt en del sedan hösten 2011:
– Gräsmattan (eller vad man skulle kalla det) har grävts bort.
– Den bortgrävda gräsmattan vändes upp och ner och blev till en kulle till vänster om korgstolen. Här har jag planterat de marktäckande rosorna ’White The Fairy’ tillsammans med klematisen ’Arabella’. Även den marktäckande.
– Till höger om bambumattan finns en thujahäck på tillväxt.
– Framför thujahäcken har jag planterat en skuggrabatt med bl.a. ormöga, vita rosor, vit stjärnflocka, diverse funkior, ormbunkar och några buxbom- och järneksklot.
– Bakom korgstolen står ett smalbladigt elefantgräs på väg upp.
– Sist men inte minst. Hela den bruna ytan (täckbark) håller sakta men säkert att täckas av den vita marktäckande myskmadran.
I sambons avtal ingår också att vännerna får önska vilka växter de vill ha i sitt rum. Just den biten känns väl så där tycker jag – man vill ju helst välja sina växter själv ;) Men Sunkans växtönskning var inget jag hade några invändningar emot. Röda pelargoner och blå lobelia. Det ska han få. Dessa kommer med piffet som ska göras här innan jag är klar. Om man nu någonsin blir klar i ett trädgårdsrum…
Så här ser bambumattan ut på nära håll. Mattorna är köpta på Rusta och de är likadana som jag använt till väggar i pergolan. Bambumattan är robust och hållbar och inte så fladdrig som t.ex. mattor av vass kan vara. Den här mattan mörknar också med tiden och blir då, i mitt tycke, mycket snyggare. Jämför med mattan i pergolan på mellanbilden.
Nu har det hänt igen. Jag har fyndat på Netto. På handlarlistan stod vaniljsocker, yoghurt och bröd, men förutom det kom jag hem med tre fejk-tubtrugs för 25 kronor styck. De här lättburna och färgglada plasthinkarna är perfekta att ha i trädgården tycker jag! Till ogräs, till vatten, till plantor som väntar på att planteras, till jord…
På köpet (nåja) fick jag två klematis för 50 kronor.Det var en mörklila ’Jackmanii’ och en rosa ´Hagley Hybrid´. Just nu ser de inte mycket ut för världen, men för 50 kronor är det värt att chansa tycker jag. De här båda klematisen hör till den sena storblommiga gruppen. Min förhoppning är att de kommer att blomma samtidigt i den obelisk där de nu står planterade.
Femtio år, inte kronor, är vad min sambo fyller imorgon söndag. Hipp, hipp HURRA vännen!
Igår var det en trevlig artikel om sambon i Kristianstadsbladet. Måste säga att jag är imponerad över att han nämnde kantnepetan och trädgården ;)
På bilden håller sambon tungan rätt i mun när han öppnar ett blommogram från sina gamla kollegor. I paketet fanns en supersnygg röd slingerväxt. Är det någon som vet vad den heter? Kanske inte så lätt att se eftersom fotografen (jag) råkade få med väldigt mycket vit påse…
Idag kommer ännu ett födelsedagsbarn hit och det är min syster som kommer med tåget från Norrland. Även hon fyller år imorgon. Grattis till dig med syster-yster!
För mig som har svårt att komma ihåg t.o.m. min egen födelsedag är det praktiskt att både sambon och syster fyller år på samma dag. Det blir liksom en dag mindre att hålla reda på.
Ser du det friska blåregnet som klättrar på pergolastolpen? Nähä. Det gör inte jag heller.
Fråga mig inte hur det gått till, men jag har helt missat att kolla blåregnet i vår. Det var först igår när jag skulle sätta upp solcellslamporna på pergolan som jag noterade att även vårt blåregn ser ut som ett skelett. Först alltså de tre trumpetträden jag skrev om i förra inlägget och nu blåregnet. Och jag som i mitten av mars skröt jag över hur flitigt jag vattnat blåregnet och hur väl det svarat på vattningen. Tji fick jag.
Ok, det är ”bara lite grönt” som gett upp, men det känns segt just nu. Framförallt vad gäller blåregnet. R.I.P. kära blåregn. Suckar…
Som tur är finns det annat att glädjas åt i trädgården.T.ex. tulpanerna ’Spring Green’ som vid blomningen går från att vara elfenbensfärgade till vita allteftersom dagarna går. De här finns definitivt på köp-mer-av-listan.
Nja, inte ser det speciellt lovande ut för de tre catalpaträden (trumpetträden) på framsidan. Det ser inte ut att vara mycket liv i något av dem. Skeletträd kanske vore ett bättre namn.
På kronorna, som är ympade, ser jag nada-inget-noll grönt. De ser verkligen stendöda ut men en del av grenarna är aningens mjuka. På stammarna däremot har det kommit gröna skott på alla tre träden.
Funderar på att näringsbomba och tokvattna för att se om det är liv i dem. Annars är det väl bara att skicka träden vidare till trädhimlen…
Min erfarenhet av plantskolor är att de ersätter för träd/växter som inte klarar vintern (såvida växten är rätt ”skött” och står i rätt växtzon). Jag har fått ersättning vid tre tillfällen när detta har hänt. Men inte denna gång – då plantskolan hävdar att de inte rår för den stränga vintern. Det gör de visserligen inte, men träden ska vara härdiga i zon 1-2. Vilken är din erfarenhet? Har du fått ersättning för träd som inte klarat vintern?
Jag hade sett fram emot en heldag i trädgården idag, men eftersom vädergudarna kom med ösregn blev det inte mycket av den aktiviteten. Fast vid tretiden, när regnet gett sig av, var det perfekt väderläge för snigeljakt. Jag har börjat lära mig var de håller till, de där slemmiga typerna, och numera har jag en fast runda där jag letar. Ser jag en mördarsnigel blir det ett snabbt klipp med sekatören och ner med gegget i en plastpåse.
Bl.a. gillar sniglarna att hålla till i gullvivemattan bakom pergolan. Gullvivorna frösår sig friskt här och brer ut sig mer och mer. Inte mig emot eftersom gullvivorna är fina även när de blommat ut. Jag hjälper dem (gullvivorna alltså – inte sniglarna) på traven genom att ta bort gräset allteftersom mattan blir bredare.
Det är när jag går runt på snigelrundan som det slår mig att jag gillar det gula i trädgården mer och mer. Är det tantvarning på det?! Eller är jag bara före min tid? Kanske är gult nästa trendfärg ;)
Gullvivorna finns inte bara bakom pergolan. De har frösått sig i några rabatter också. Bl.a. i skuggrabatten, men där får de vara kvar trots att de snart kommer att vara täckta av strutbräken, funkia och daggkåpa. Den senare har ju gula blommor även den.
Men vad har hänt här då? Daggkåpa och förgätmigej som parat sig.
Fastän det inte är gult så blev det inte fult ;)
Madrid ja – där spenderade vi en långhelg förra veckan. Varje år åker vi med sambons syskon (fem stycken) och deras respektive till en huvudstad i Europa. Med på resorna är även sambons mor – den pigga 86-åringen du ser på bilden. Vi tar oftast en hoppa-på-hoppa-av-busstur dag ett för att det är ett bra sätt att få överblick över staden. Nu skulle det kanske passa med en beskrivning av historiska byggnader och Madrids historia, men eftersom jag varken är intresserad eller lägger sånt på minnet så skippar vi det.
Den här byggnaden har säkert en intressant historia, men mitt fokus var på den såpbubble-”blåsande” farbrorn. Han var mer intressant att titta på. Det var jag inte ensam om att tycka…
Det var strålande sol och vaaarmt hela tiden. Madridborna tyckte säker att det var småsvalt men vi nordbor klädde av oss och lapade sol. Iaf vissa av oss, själv gillar jag ju skuggan och kletade in mig med solskyddsfaktor typ hela tiden. Sambon tycker jag är jobbig som ska smörja in honom också. Behöver jag säga att flera av de som inte använde solskydd blev röda som kräftor. Dock varken sambon och jag!
Vet inte vad tjommen på bilden smort in sig och sina kläder med, men det är knappast solskyddsfaktor. Inte verkade han heller minsta störd av värmen. Han satt snällt på sin stol i den gassande solen och hoppades få allmosor från oss turister. Hmm. Jag är glad att jag inte har ett sånt ”jobb” ;)
Från utsiktstornet på Palacio de Cibeles fick vi en fantastisk vy över Madrid. Roligast var att precis när vi var uppe i tornet stängdes gatorna nedanför av. Detta för att alla Madrids Harley-Davidson-hojar åkte kortege genom staden. Maffigt. Både att se, höra och lukta.
Även om Madrid är en stor stad är det gångavstånd till de flesta sevärdheter så ta med fotvänliga skor! Enda gången vi åkte metron var faktiskt när vi skulle ta oss från och till flygplatsen.
Som du vet är det viktigt att dricka mycket när det är varmt ute och om man tröttnar på vatten kan du alltid svalka dig med en sangria – eller två. Både svalkande och gott!
I princip hela sista dagen spenderade vi i den stora Retiroparken (Los Jardines del Buen Retiro). Parken är en oas mitt i Madrid och vi hade en härlig dag här. I parken finns bl.a. en konstgjord sjö. Man kan inte bada i den, men väl hyra en roddbåt och ro runt i. Man kan också, som jag gjorde, gå och titta och sniffa på alla rosor i den fantastiska rosträdgården som finns i parken.
Det här var en kort sammanfattning av våra dagar. Summa summarun. Madrid är en härlig stad som jag absolut skulle kunna besöka igen!
Wow! Efter fyra semesterdagar i den spanska huvudstaden Madrid kommer man hem till rena rama färgexplosionen. Det har hänt massor. T.ex. blommar de rosa tulpanerna ’Angelique’ i höstrabatten just nu. Jag är så glad att jag tog mig i kragen och satte fler av de här skönheterna i höstas. Man kan helt enkelt inte få för många!
Kolla in grannens gigantiska japanska körsbärsträd(?) i bakgrunden! Är det inte magiskt vackert?
I framsidans ”kitchhörna” har tulpanen ’Angelique’ och ’Purple Prince’ bildat den här supersnygga kombon. Ny för i år. Me like! När tulpanerna blommat ut kommer brunnäva och höstanemon att ta vid. Faktum är att brunnävan redan tagit vid för den första blomman visade sig idag. Som sagt – det går undan nu…
Vi hade toppendagar i Madrid, men det är skönt att vara hemma igen. Fyra dagars trädgårdsfrånvaro är på gränsen till för många dagar den här årstiden.
Tror inte att jag visat någon bild på favoritobeliskerna i armeringsjärn tidigare?Jag gillar att de är enkla, stabila och helt fria från krusiduller! Just de här är beställda av en ”hemmasmed” från Bromölla som gör växtstöden precis i den storlek och det utseende du vill ha.
Jag skulle vilja lära mig att svetsa. Då hade man ju kunnat göra sådana här hur lätt som helst (inbillar jag mig i alla fall)! Men än så länge får det bli köpe…
Däremot vet jag att jag tidigare visat bild på det som ”klättrar” i spaljéerna. Det är den här skönheten – rosen Constance Spry. Det är också en de rosor som klarat vintern utan problem.
Förra sommaren visade sig den första blomman den 23 juni. Vi får väl se hur det blir i år. Kan de komma ikapp efter årets sena start? Jag hoppas!
Vårt enplanshus med källare har en boarea om 85 kvm. Det räcker alldeles utmärkt till sambon och mig. Större boarea – mer att städa ;)
När vi byggde trädäcket, som är ungefär 35 kvm, var jag rädd för att det skulle se ut som en stor och hög låda kloss intill vårt lilla hus. För att lura ögat byggdes därför trädäcket i två etage. Det blev bra!
Vi (läs: mest jag) valde också att inte sätta upp några väggar i form av plank, spaljé eller staket. Trädäcket behövde ”bos in” innan beslut om väggar togs. Nu är beslut taget – och genomfört. Det blev en smalklippt och halvhög avenbokshäck på de sidor som inte har några trappsteg. Tror den så småningom blir smäcker och inte så klumpig som ett plank eller ett staket. Förutom att avenbok är vacker året runt så kommer det att ge liv åt det nu så öde trädäcket!
De barrotade häckplantorna planterade jag förra veckan och redan nu har de slagit ut. Det här ser lovande ut och redan nu är jag supernöjd med de här väggarna!