Apropå förrförra inlägget om när sambon tappade bilnyckeln. Fick några bilder från sambons kompis Sunkan…
Bild 1: Aningen loj arbetsställning va? (vi som känner sambon vet ju att anledningen är att han inte kan sitta på knä som killen på bild 2 gör) Och hallå! Tycker du inte att det är liiite farligt att ha mobilen liggandes så nära brunnen? En olycka händer ju så lätt…
Bild 2: Ett proffs in action som här har lyckats ”fiska” upp nyckeln. Heja Falck!
Det var faktiskt inte så svårt som jag trodde att tapetsera med papperstapet. Fick upp den fina Eldblomma (eller Eldsblomman) av Josef Frank utan några större problem. Jag känner mig supernöjd och tycker själv att det blev riktigt assnyggt! :)
Väggen är faktiskt klar och jag har satt upp linnegardiner från Hemtex, men bild på slutresultatet får ni när jag ”piffat” lite. Eller piffat och piffat. Bäddat menar jag…
Är hyfsat ordningssam (petig om du frågar min sambo) men att bädda känns som överkurs. Det gör jag typ aldrig, knappt ens när vi har folk hemma. Undrar varför det är så?
Vid tolvtiden idag hämtade sambon Sunkan, en av hans allra bästa vänner, i hans hem i Stockholm. Sunkan var då ovetandes om vart de skulle. Han har bara fått order om att packa väskan typ… Iaf, tanken är att de ska ut på en road trip med vår bil i en vecka.Resan är sambons 50-årspresent till Sunkan och på trippen ska de besöka diverse löst folk (läs: gamla handbollskompisar) landet runt. Bra present va? :)
Vid tvåtiden ringer sambon mig för en lägesrapport. De har då kommit till Enköping och Sunkan är inne på systemet. Mitt i vårt samtal säger sambon:
”Detta händer bara inte. Alltså, detta kan bara inte hända! Alltså, det är HEEELT J-A SJUKT!”
”Jamen, vad är det nu då?”, frågar jag och suckar. Det är alltid nåt.
”Jag tappade BILNYCKELN i gatubrunnen. Rätt ner bara. Alltså, det finns ett brunnslock i hela Enköping och nog f-n ska jag tappa den där.”
Ska man skratta eller gråta tänker jag. Sen kommer jag på att vi är försäkrade för alla sorters driftsstopp. Jag kan i förbifarten nämna att det var en försäkring som sambon tyckte var helt onödig. Det är ju som att kasta pengarna i sjön sa han.
”Men du”, säger jag (aningen överlägset). ”Ring Falck. Vi har Euroassist. De kommer på direkten. Telefonnumret står på framrutan”. Sen lägger jag på. Det här lilla missödet får han minsann fixa själv.
Det går två timmar, sen ringer sambon igen. Och jojo, Falck kom dit på en timme, hjälpte dem fiska upp nyckeln med en jättemagnet och nu är de på väg igen… Det är allt bra med försäkringar ibland. Iaf när man har en sambo som min ;)
Oj, är det för mycket IKEA hos oss nu? Vardagsrummet har mycket IKEA-grejor, men jag försöker blanda upp det med annat. Lite ärvt, några loppisfynd och annat smått och gott…
Vänstra bilden:
Och nu har jag ÄNTLIGEN fått upp lite på väggarna. Bl.a. den ursöta hundtavlan som vi köpte i en inredningsbutik i Laholm när vi var där på släktträff för några veckor sedan. Visst är den söt? Jag tycker hunden ser både galen och söt ut på samma gång.
Högra bilden:
På andra sidan av vardagsrumsväggen blir det svartvita fotohörnan. Det är sambons önskan. Ramar är inhandlade och nu ska de ”bara” fyllas med motiv och placeras ut.
Det var kallt i morse så därför blev det favoritraggisarna i randigt på fötterna. Känns inte alls bra att ta dem på redan nu – det är ju bara slutet av juli!
Nu är det inte långt kvar. Till hösten alltså! Usch, det ”luktade” höst när jag var ute i trädgården i morse. Och kallt var det också. Ogilla! Men inte kan väl sommaren vara slut redan? Jag har ju FYRA semesterveckor kvar.
En höstaktivitet har jag faktiskt redan påbörjat. Fröinsamlingen! Än så länge har det inte blivit så många, men nu går det undan så det gäller att vara beredd. Häromdagen klippte jag ner pionvallmon och tog in frökapslarna för torkning. La dem upp och ner i ett kaffefilter – det ser nästan ut som ett gäng godisklubbor. Jag tycker de är otroligt vackra. Och vallmofrön får jag, i massor! Härligt tänker jag nu, men bli inte förvånad om du nästa år hör mig gnälla över ”de j-a vallmona, de är ju precis överallt där de inte ska vara”…
Nu börjar det äntligen kännas rätt! Jag har inte hittat lusten eller inspirationen att fixa och lull-lulla inomhus tidigare. Vet inte varför, men kanske behövde jag ”boa in” mig lite först.
Och eftersom källaren nu är så gott som färdigfixad kändes det som ett bra läge att ta tag i ovanvåningen. Vi har bott här sedan slutet av december och har ännu inte, i mitten av juli, fått upp vare sig tavlor eller gardiner, så det är väl på tiden kan man tycka…
Sambon har varit på nåt travtjafs på Axevalla hela helgen så jag har haft huset för mig själv. Har röjt, fejat, sorterat och flyttat runt (oj, vad jag gillar det!). Nu har vi äntligen plats för alla våra köksgrejor. En rockad bland våra förvaringsskåp fixade det.
Har också varit en sväng till IKEA och hittade bl.a. en orange matta, Hemmet, för en tredjedel av ordinariepriset. Ett riktigt klipp! Har spanat in den mattan länge, men varit för snål. Återkommer med bild när den ligger på plats.
Känner mig mycket nöjd med min första semestervecka. Har kört min vanliga strategi. Fixa o dona som en dåre första veckan för att kunna softa resterande veckor. Fast så soft kommer det ändå inte att bli, blir ju tokig av att inte ha nåt att pyssla med.
Jag har sparat gamla dagstidningar för ändamålet ”täcka-kullen” och med facit i hand var det bra att jag började spara för flera månader sedan… Det gick nämligen åt några stycken för att täcka kullen. Men nu är den helt täckt. Ogräset dör förhoppningsvis och till hösten (som närmar sig alldeles för fort) täcker jag hela alltet med planteringsjord och strör ut fröer av ängsblommor. Sen hoppas vi på en vackert blommande kulle nästa år!
Ösregnet kom precis när jag var klar vilket var toppen. Då slapp jag vattna tidningarna. Tänkte att ett rejält ösregn skulle räcka för att tidningarna inte skulle flyga iväg, men icke. Detta var igår och idag hade tidningarna torkat och fladdrade så fint – not! Så idag har jag lagt stenar över hela kullen för att hålla kvar tidningarna. Ser för djävligt ut, men jag försöker tänka ”sommaräng-sommaräng-sommaräng” när jag slår en kik i hörnet där kullen är… Det funkar väl så där!
Jag tycker jag är bra på att röja och inte spara saker på hög. Köper mestadels billigt eftersom jag vet att jag (oftast) vill byta grejor efter ett tag. Blocket är bästa vännen i de lägena…
Igår fick jag ett ryck och påbörjade projekt röja-i-källaren. Ett välbehövligt projekt som legat på is sedan vi flyttade in. Men nu j-r ska det bli ordning och reda tänkte jag och började sortera, organisera och packa upp kartonger. En del nya kartonger blev klara för återvinning och en del grejor åkte rätt ner i soporna. Nu är det snart sjuklig(?) ordning och reda på verktyg, sladdar och färgattiraljer. Skönt!
Som jag skrev tidigare – jag är ingen sparatyp. Varför hittar jag då 29(!) skruvmejslar i gömmorna?
Har du behov av en skruvmejsel eller två?
Inget krav på återlämning finns…
Idag är min första semesterdag av totalt fem veckors ledighet. Det känns – skönt! Har inte mycket planerat, så det är precis som jag vill ha det. Det blir som det blir lixom.
Sommaren är den tid på året då jag läser extra mycket böcker. Övriga året är jag en periodare, men läser alltid mycket på nätterna de perioder jag sover dåligt. Har kommit på att det är bästa medicinen för att somna om.
Semesterlunken med mycket läsning har redan infunnit sig och i helgen har jag läst tre böcker. Den tredje, och absolut bästa, läste jag i natt och i morse. Grät floder och gick inte upp förrän vid halv tolv idag. Normalt lunchtid alltså, men har man semester kvittar ju det… :)
Vid min sena frukost såg jag erbjudandet från ICA Maxi: ALLA pocketböcker 39 kr. Det får bli en cykeltur dit senare idag. Förrådet av pocketböcker behöver fyllas på!
Helgens bokskörd:
HELLO LOVE av Charlotta Cederlöf
Mitt betyg: SD (så där)
DEN DUBBLA TYSTNADEN av Mari Jungstedt
Mitt betyg: ERSV (en riktig sidvändare)
FORTFARANDE ALICE av Lisa Gonova
Alice Howland, lyckligt gift och med tre vuxna barn, är på höjden av sin karriär när hon märker att hon börjar glömma saker. Och så den dag då hon under sin joggingtur i city upptäcker att hon inte vet var hon befinner sig. Hon söker läkare och får diagnosen tidig Alzheimer. Hon är femtio år gammal. Romanen är skriven ur Alices perspektiv, och vi får under två års tid detaljerat följa hennes gradvisa insjuknande, till den dag då hon inte längre vet vem hon är.
Mitt betyg: VK! (världsklass). Du bara MÅSTE läsa den här boken!
Bild 1: Visserligen ser man fortfarande tunnorna men det ser iaf mer ordnat ut nu.
Bild 2: Den ser inte mycket ut för världen, men kommer snart att ha växt till sig. We hope!
Cotoneastern är nu planterad! Jag gjorde klart projektet med att bygga in soptunnorna idag. Det var ögonmått för hela slanten så i princip är inget i våg eller lod. Men det spelar mindre roll tycker jag eftersom armeringsnätet snart (hoppas jag!) kommer att täckas av cotoneastern. Skönt att kunna bocka av ett projekt som färdigt. Nu samlar jag mod och mental kraft för att tapetsera fondväggen i sovrummet…
”Bygget” kommer också göra tidningsbudet och brevbäraren glada eftersom postlådan nu fått en bättre placering. Som gammal brevbärare vet jag att felaktigt placerade lådor kan irritera.
Förresten. I veckan kom en kille från Anticimex och tog bort våra tre(!) getingbon. Så nu kan man gå in i cykelskjulet utan att vara speciellt vaksam. Trodde jag! Idag när jag skulle ta ut en spade svischade det till vid ena örat. Iihhh, skrek jag. Ut från taket kommer en koltrast. Troligen har han/hon sitt bo där. Är det inte det ena så är det det andra. *suck*