På friarstråt i snigelfart

snigelpavaggen

Att vi har mördarsniglar vet du sedan tidigare. Men vi har också ”sniglar med hus”. Eller ja, nu är det ju snäckor fick jag veta när jag googlade… Troligen en Vinbergssnäcka. De blir normalt max 4 cm höga här i Sverige. Vår snäcka är högre, jag lovar!

Just snäckan på bilden har vi sett flera gånger i samma rabatt. Den är som sagt sjukt stor, men gör troligen ingen skada så den får vara kvar. Fast så säger jag ju bara för jag skulle inte våga döda den…

Hur som helst. På entrétrappan har vi en snäcka i gjutjärn. Stendöd alltså! Men det verkar inte bekymra den levande snäckan, som för dagen vidgar sina vyer och tar sig utanför sin rabattdomän. Idag har vinbergssnäckan försökt fria till ”den stendöda” hela dagen. Jag tog kort på dem i morse och när jag kom hem i eftermiddags var den fortfarande ute på friarstråt. Den hade flyttat sig litegrann, men inte mycket. Man kan ju undra hur lång tid det tar innan den känner att det inte är något läge lixom?

Pionvallmo?

vallmo-lila

Den som spar han har – världens vackraste vallmo kvar! 

Är just nu väldigt glad att jag var extra vaksam när jag röjde bland ogräset vid ”avfallshögen” för några veckor sedan. Mitt bland allt ogräs hittade jag nämligen några plantor som såg lovande ut. Jag hade ingen aning om vad det var för något, men att det inte var ogräs, det kunde jag se.

Och nu, några veckor senare, blommar de med stora, flikiga/fransiga ljus- och mörklila blommor. Tror det är vallmo av något slag. Kanske pionvallmo? Spelar iofs inte så stor roll vad det är, men visst kan vi vara överens om att de är otroligt vackra?

Gossen i det gröna

chilifrukt

Honom hade jag aldrig hört talas om. Inte förrän idag, när grannen Ulla som bott här i trettio år, frågade om jag ville ha honom. Och visst ville jag det för gratis är ju aldrig fel.

Gossen i fråga är en ettårig höstadonis (hade jag aldrig heller hört talas om) som frösår sig lätt, men ettåringarna är ju lätta att hålla efter. Bladen ser ut som dill ungefär. Jättesöta gossar! Grannen sa att blommorna blir blålila, men på nätet står det att de bara finns i rött. Vi får väl se vad det blir. Har planterat dem i en rabatt nu, och just nu ser de lite ledsna ut, men de tar sig förhoppningsvis.

Ledsna blommor vill jag inte visa här så istället får du en bild på sambons chiliplantasom trivs som fisken i vattnet i vår lilla örtagård.

Jubileum

Idag kom sambon på att vår treårsdag var – igår. Tur att han har full (nästan) koll för jag hade helt glömt bort det. Som jag sagt tidigare kommer jag ju knappt ihåg när jag själv fyller år.

Så mycket firande blir det inte, men jag frågade iaf sambon om han köpt nåt fiiint till mig. Tre år är ju ändå tre år liksom.

”Ja, jag köpte ju extra mjukt toalettpapper sist jag handlade. Det är kärlek det!”, var svaret jag fick.

Ja, man ska vara glad för det lilla sägs det…

♥♥♥

Helgarbete

tradgardsvy

Lördag: Trädgårdsarbete 11:30-21:00
Söndag: Trädgårdsarbete 13:00-20:30
För mig är ovanstående schema vanligt förekommande under den här årstiden. Trädgårdsarbete is da shit lixom! Men denna helg var inte som alla andra helger för nu var vi två som arbetade. Sambon och jag körde värsta racet! Vi hann med att fixa nästan hela gamla trädgårdslandet, en yta om ca 50 kvm. Betongplattor att gå på är nu utlagda. Mellan plattorna kommer grå- och backtimjan planteras. Så här såg det ut i februari.

Den röda stegen, och solcellslampan bredvid, är sambons installation. I rabatten runt stegen har vi planterat lavendel, lammöron, perenna luktärter och mörklila jätteverbena. Den gula ”snoppslangen” till höger i bilden är däremot ingen installation, om nu någon trodde det…

När vi var i Turkiet förälskade han sig i Bougainvillea, och en sådan kan ni se vid garaget till höger. Han brukar inte ha så lätt för att bli högfärdig, men nu är han i riskzonen. Han vill nämligen kallas Botaniker!

sambon-vattnar

 

En botaniker i arbete… 
På bilden längst ner en av våra urtjusiga doftpioner. Stora som LP-skivor. Minns ni dom?

Semester i Side, Turkiet

turkiet_2011

”Sällskapet Bengtsson till incheckningen, sällskapet Bengtsson vänligen kom till incheckningen…”. Det meddelandet hördes i högtalarna på Sturups långtidsparkering för drygt en vecka sedan. Sällskapet Bengtsson – det var vi det och anledningen till utropet var helt enkelt att vi var sena till incheckningen av avgången som skulle ta oss till Side i Turkiet.

Jag tycker om att ha koll på läget och vara ute i god tid, men när det är resedags så händer det något med mig. Jag kommer ofta i sista sekunden oavsett om det är resa med tåg eller flyg. Hittills har jag aldrig missat någon avgång, men det lär väl komma och då får jag helt enkelt skylla mig själv.

Det var alltså nära att det inte blev någon Turkiet-resa, men vi hann med flyget och kom välbehållna ner till solen och värmen. Vi reste med Solresor och bodde på hotellet Diamond Beach och det var all inclusive-premiär för både mig och sambon. Jag var skeptisk till all inclusive men måste erkänna att det var otroligt bekvämt, och dessutom var all mat fantastiskt god. Kan varmt rekommendera både resmål och hotell!

Bild 1: Sambons fyra måste-ha-grejor. All inclusive armbandet, kaffe, snus och sololja. Fast sololjan tvingade jag mer eller mindre honom att kladda på sig. Vad är det med killar och sololja!?!?
Bild 2: Vi tog lokalbussen för att se en delfinshow på Sealanya. Showen var bra, men den var lite väl kort…
Bild 3: Kulturella var vi också en dag minsann! Vi stannade en hel timme(!) i Side gamla stad. Mycket pelare och kolonner. Har man sett en har man sett alla liksom.
Bild 4: Jag softar vid den lilla poolen där det alltid var lugnt och skönt (läs: folktomt). Troligtvis för att lilla poolen låg alldeles för långt (typ 100 m) från all inclusive-baren… 

Ampel

lilablommande

Var tvungen (jo, jag var faktiskt det) att ta en runda till handelsträdgården Solhaga Garden igår. Där var otroligt mycket folk och värsta kaoset på parkeringen. Några bilister (såna som inte orkar gå mer är två meter) hade parkerat helt galet så de andra bilarna knappt kom ut från parkeringen. Men vad gör väl det, viktigast var väl att de slapp gå mer än nödvändigt… (ironi)

Väl inne i butiken stötte jag på nästa kaos. Det verkar vara ampelår i år för typ alla var vid sommarblomsamplarna och vred och vände. ”Ska vi ta denna, eller denna?” ”Vad tycker du?”. Var kommer alla människor ifrån? Och vad är det med blomsteramplar som är så fascinerande? Jag fattar det inte.

Själv kom jag hem med vit rudbeckia (Alba), stjärnflocka (Moulin Rouge) och en vitbrokig benved. Fina plantor som inte alls passar i ampel…

Slutsats:
Man ska inte shoppa på helgen. Så är det bara! Fredagskvällar är och förblir min bästa shoppingkväll. Lite folk och gott om plats. Passar mig som hand i handske…

Snigeljakt

odla

Grannen har berättat att de har massor med mördarsniglar i sin trädgård. Öhh, det gillar vi inte!

Det har regnat en del de sista dagarna och då kommer ju sniglarna fram ur sina gömställen så i morse tog jag en runda med sekatör och plastpåse (jag klipper huvudet av sniglarna – brutalt men effektivt). Hittade faktiskt bara tre stycken. Ingen större lycka på den jaktrundan med andra ord.

Men istället för en massa sniglar gjordes ett annat artfynd. En ödla! Jag tyckte den var småäcklig trots att den bara var knappt en decimeter lång. Ödlan låg och tryckte under en sten i ”skogshörnet” bakom vår kulle. Eller ja, en skog är det ju inte, men här är skuggigt, fuktigt och fullt med kirskål, maskrosor och annat otyg…

Googlade på ödlor och det verkar vara en skogsödla, så man kan ju säga att den hittat hem då. Till sin skog liksom.

Men eftersom inte jag, och inte sambon heller tror jag, vill ha ödlor i trädgården, stoppade vi den i en burk och gick till grannens flickor som samlar på diverse småkryp. De blev överlyckliga för ”det var länge sedan de hade en ödla!”. Jamen så bra då!

Cirkelformen

stenlggning

 

Jag gillar prickar, cirklar och runda former både i inredning och trädgård. Tycker det blir en fin konstrast mot alla räta vinklar som finns typ överallt. Så i helgen blev det därför ytterligare några rabatter med kullersten som kantstöd. Så fort kantstenen är på plats ser det ordnat ut på något sätt. Detta trots att vi knappt har några växter i rabatterna. Så det är väl rabattkanter vi kollar in resten av sommaren…

Idag har vi sått i rabatten där växthuset (som såldes på Blocket) tidigare stod. Denna rabatt får vara kvar trots sin ”kantighet” eftersom rabattkanten redan är fix och klar. Kanten är grunden från växthuset och det känns som ett jätteprojekt att ta bort den. Med tanke på att det finns andra projekt att ta tag i får detta vara kvar!

Jag är ingen odlare men det ska bli kul att se om det blir något ätbart av det vi sått eller om mördarsniglarna tar allt. Morötter, rädisor, ruccola och ärtor såddes idag.

PS Sambon har precis varit och handlat. Denna gång blev det rätt! Fullkornsvälling för vuxna… :)

Hur kul kan det vara?

sten-runt-rabatt

1. Har hittat en söt marktäckare i ett hörn. Den verkar den trivas bra och har spridit sig ganska rejält. Gilla! Är nästan hundra på att det är en skogsvallmo. Skogsvallmo säljs dyrt på Tradera har jag sett :) Jag kan bli rik!
2. Satte kullersten runt den livskraftiga klematisen som jag tror är en jackmanii. Tryckte också ner några småplantor av kantnepeta som jag hittat i ”leråkern”.
3. Har också satt sten runt ”entrérabatten”. Riktigt usel bild blev det men den får duga så länge. I mitten av rabatten ska jag ha något vintergrönt, en buske av något slag. Kanske en vitbrokig benved?
4. Gigantiska pionknoppar. Men hur ska du se det på bilden kan man ju undra? Skulle satt en tändsticksask eller nåt bredvid knoppen så du fått en känsla för storleken…

Jag vet ju att en del av er läsare inte är intresserade av trädgård. Så, hur kul är det för er att läsa bloggen egentligen? Typ -12 på en skala? Alla kan ju inte gilla trädgård, det förstår jag ju! Men när t.o.m. sambon, som tidigare varit helt ointresserad, börjar snacka lavendel, purpurklätt, clematis och buxbom då finns det kanske en chans att även ni icke intresserade kan hitta nåt att inspireras av här på bloggen!

En liten parentes från trädgårdtjatet kommer här:
Sambon var och handlade igår. På inköpslistan stod bl.a. fullkornsvällning (jag dricker det varje morgon, det lenar så gott i magen). När jag hjälper sambon att plocka upp varorna hittar jag mycket riktigt välling, fullkornsvarianten dessutom. Men på paketet står det ”perfekt för aktiva och hungriga ettåringar”.
”Hallå, det är barnvälling du köpt!”, säger jag.
”Ja, jag vet – men det står ju från 12 månader och uppåt. Och det är fullkorn…”, säger sambon stolt!