Grannen har berättat att de har massor med mördarsniglar i sin trädgård. Öhh, det gillar vi inte!

Det har regnat en del de sista dagarna och då kommer ju sniglarna fram ur sina gömställen så i morse tog jag en runda med sekatör och plastpåse (jag klipper huvudet av sniglarna – brutalt men effektivt). Hittade faktiskt bara tre stycken. Ingen större lycka på den jaktrundan med andra ord.

Men istället för en massa sniglar gjordes ett annat artfynd. En ödla! Jag tyckte den var småäcklig trots att den bara var knappt en decimeter lång. Ödlan låg och tryckte under en sten i ”skogshörnet” bakom vår kulle. Eller ja, en skog är det ju inte, men här är skuggigt, fuktigt och fullt med kirskål, maskrosor och annat otyg…

Googlade på ödlor och det verkar vara en skogsödla, så man kan ju säga att den hittat hem då. Till sin skog liksom.

Men eftersom inte jag, och inte sambon heller tror jag, vill ha ödlor i trädgården, stoppade vi den i en burk och gick till grannens flickor som samlar på diverse småkryp. De blev överlyckliga för ”det var länge sedan de hade en ödla!”. Jamen så bra då!