Igår kväll:
– ”Ooohh shit, vi säljer det j-a huseländet… Hur ska detta gå? Kan jag ljuga om priset för sambon?”. Så tänkte jag igår när jag fick anbudet för dränering och isolering i min hand. Det var nästan 50 % dyrare än vad jag kalkylerat med! Spräckt budget redan efter första anbudet. Yippieee, detta kommer att gå bra!

Visserligen känns det klockrent med entreprenören, de har goda referenser och de kan börja om en vecka. Många fördelar men mycket pengar! Har tok-googlat efter vad andra fått betala och löpmeterpriset vi fått är lite över vad andra verkar fått betala. Jag ska därför ringa två andra företag idag och kolla deras priser.

Jag kan vara beredd att betala dyrt bara jag känner mig trygg med den som gör jobbet, att det finns garantier på utfört arbete och försäkringar om något skulle hända. Är ju lite av en ”hängslen-och-livrem-typ”. Men så har jag också åkt på några dyra smällar i gamla huset för att jag tog billigaste hantverkarna helt utan garantier. Billigt lönar sig sällan… Man får vad man betalar för… Snålheten bedrar visheten… o.s.v.

Nu, efter en natts sömn:
Blicken fastnade på priset igår, men nu har jag läst igenom hela anbudet noggrant och ser att han faktiskt räknat med grävning för fjärrvärmen, borrning för densamma, separation av vatten/avloppsledningar, kullerstensläggning (snyggt!) invid hela huset, tomrör för el till trädgården samt bortforsling av en JÄTTE-avskrädeshög i trädgården samt paddning av ytan. Nu känns anbudet helt plötsligt helt ok!