Du som läste mitt förra inlägg kanske kommer ihåg att jag skrev om glömska. Visst är det märkligt hur vissa, ofta helt oviktiga, saker etsar sig fast i hjärnan medan andra bara försvinner med ett ”poff”?
För många år sedan var jag på hemtrevliga Restaurang Familjen i Göteborg. Där hade de ett lite annorlunda sätt att hänga upp tavlor på. Alla tavlor var upphängda utifrån en horisontell linje. Supersnyggt! Jag kan än i dag komma ihåg vad det var för motiv i en del av dem samt i vilken ordning de satt. Man kan lätt säga att den tavelväggen stämplades fast på näthinnan…
Nu har jag äntligen fått tummen ur och gjort nåt liknande i vårt vardagsrum. Ska jag vara ärlig så började jag redan i somras, men du vet själv. Ting tar tid! Det var lite pill att få ramarna exakt i linje, men nu är jag iaf nöjd med placeringen. Vissa av motiven ska jag nog byta ut så det blir mer enhetligt.
De här motiven ”hänger inte löst”:
– Längst till vänster en fin bild på sambon i favoritläget. Horisontellt ;)
– Längst till höger en bild på mig och lillasyster i bikinis i jeanstyg. Det var snyggt på den tiden…
– Den breda kvadratiska ramen är en spegel. ”Varierbart” motiv m.a.o.
– Den största tavlan med gulliga texten ”Med dig vill jag bli gammal och lite halvblind”. Idén snodd från Internet.
– Registreringsskylten från den SAAB 93 vi hade när jag växte upp.
