Önsketräd

Först ut att få sin önskan upphängd i vårt önsketräd var familjen R. Idén om att skapa ett eget önsketräd fick vi när vi besökte Wanås Konstpark häromveckan. I Wanås har de tre träd (”Wish Trees for Wanås”) men vi nöjer oss med ett eftersom antalet besökare hos oss knappast är i paritet med parkens dito.

Vårt önsketräd är ett centralt placerat silverpäronträd och tanken är alltså att våra gäster skriver varsin önskning som sen hängs upp i trädet. Vill man rita eller skriva något annat än en önskning är det helt ok. Man vill ju inte hämma den för konstnären så viktiga kreativiteten…

Håll med om att det här kommer att bli en kul och annorlunda gästbok?

Flockar av flockel

Bland det ståtligaste i trädgården just nu är de höga stänglarna av fläckflockel – Eupatorium maculatum ’Atropurpureum’. Med sina knappa två meter ger de båda plantorna fin höjd i höstrabatten. I rabatten har de bl.a. kärleksört, perovskia, stäppsalvia, sköldpaddsört och rudbeckia som grannar.

Fram till för förra veckan har jag alltid trott att det här är rosenflockel men efter att ha läst ett inlägg hos Timjan och Pioner (och dubbelkollat etiketten från plantskolan) vet jag att det är fläckflockel och inte rosenflockel. Att det finns något som heter fläckflockel visste jag inte ens om. Tänk så mycket (livsviktiga) saker man lär sig genom att läsa andras bloggar!

Fläckflockels grenar är, om jag förstått det rätt, fläckiga till skillnad från rosenflockeln vars grenar är mörkare och ”enfärgade”.

Det är inte bara fläckflockel som har en plats här på Solsidan. I våras fick en rostflockel – Ageratina altissima ’Chocolate’ följa med hem från Tirups Örtagård. Rostflockeln var en ny bekantskap för mig, men än så länge är jag helnöjd med det mörkt purpurfärgade bladverket! Det sägs att rostflockel ska hinna blomma i Södra Sverige men ännu har inga vita blomklasar visat sig. Härdigheten verkar inte vara den bästa, men jag hoppas den väljer att bo här permanent.

Just nu står rostflockeln i en för året nyanlagd rabatt vid entrén. Ännu är rabatten inte helt klar men det lutar åt att det blir vitbrokig benved runt flockeln. Jag tror att det vita i benveden kommer bli vackert mot de vita blommorna som jag förväntar mig ska dyka upp inom kort.

Rosparaply nästa år?

Kanske var det ny fasad och ny kulör på huset som behövdes för att Constance Spry-rosorna skulle sätta fart? För efter ommålningen av väggen bakom rosorna har de skjutit rejält i höjd sedan blomningen i somras. Äntligen har grenarna nått toppen på växtstöden i armeringsjärn. Nästa år hoppas jag rosorna visar tacksamhet för sin nymålade omgivning genom att mjukt böja sina grenar över den övre ringen. Det kommer i så fall innebära tre maffiga ”rosparaply” på rad. Snyggt!

På en stege, eller om du helt enkelt lägger dig på marken, kan det bli roliga perspektiv och/eller synvillor. Som här. Det ser ut som om rosen är lika hög som grannens enar(?) vilket ju inte stämmer för enarna är sisådär trettioåtta meter höga (det är i alla fall vad de känns som – if du förstår what I mean ;)). För mig räcker det gott att mina Constance Spry blir tre meter höga.

Beckers Perfekt Akrylat. Perfekt?

Kanske är färgen Beckers Perfekt Akrylat så perfekt som den utger sig för att vara. Perfekt är däremot INTE handtaget (metallbågen) på färgburken eftersom den lossnade från sitt fäste på ena sida. Bara så där.

Jag klättrade upp på stegen, hängde burken på en krok för att få båda händerna fria. Hade precis börjat måla dörrfodret till altandörren när burken helt plötsligt ”flyger all världens väg”. Fråga mig inte hur det gick till men det sa splatt, splatt och splatt innan burken rullade iväg och stannade tre meter från stegen! Vit färg på altandörren. Vit färg på altanfönstret. Vit färg på trädäcket. Och vit färg på den redan målade fasaden. En liten del av olyckshändelsen ser du på bilen. Blir man glad eller?

Det var ändå tur i oturen att jag inte hade en 10-liters burk och att jag – för en gångs skull – hade skyddstyg under stegen. Tyget räddade en stor bit av trädäcket från att bli vitmålat.

Någon som vet hur man får bort vit färg från ett tryckimpregnerat trädäck?

Månadsbilder september 2013

Ny månad, nya månadsbilder. September. Är det höst nu? Nja, i morse kändes det onekligen så då det regnade, blåste och bara var 12 grader varmt. Men nu skiner solen så nu är allt som vanligt igen.

I helgen hyrde vi en skylift eftersom husmålning av bl.a. vindskivor och nock stod på schemat. Bättre tillfälle för att ta fina översiktsbilder får man knappast. Eller hur? Då kan man ju undra varför jag klantar till det och lyckas med konststycket att få de flesta bilder oskarpa och blurriga. Jag är ett klantarsel. På riktigt!

Bara för att jag är så grinig över klantigheten får första bilden här nedan motsvara det som (nästan) normalt sett brukar synas på månadsbilderna ett och tre. Det är ändå nästan samma vy men från olika håll. Bild tre brukar jag annars ta vid vimpeln till vänster i bilden. Fast såklart inte 9 meter upp i luften utan från markplan.

Högst troligt går grinigheten över och framöver får se fler suddiga bilder över trädgården. Suddigheten kan jag ju alltid skylla på rörelsen i en vindkänslig lift eller tröttheten efter 11 timmars målande. Eller nåt…

Samtliga månadsbilder hittar du här.

Wanås Konstpark – i betraktarens ögon

Häromdagen gjorde sambon och jag ett besök i Wanås Konstpark. Så här beskrivs parken på hemsidan: Wanås är en plats i världen där konst, natur och historia möts. Här har producerats, presenterats och förmedlats internationell samtidskonst med inriktning på platsspecifika skulpturer och installationer sedan 1987. Varje år bjuds nordiska och internationella konstnärer in för att skapa konst i Parken och idag finns mer än 50 permanenta verk i samlingen – producerade av konstnärer speciellt för Wanås.

Ett av konstverken är önsketräden Wish Trees for Wanås av Yoko Ono. Tanken är att besökarna skriver sin önskan på en lapp och hänger upp i ett av träden. Många lappar blir det.

Trots att parken bara ligger några mil norr om Kristianstad var det mitt första besök i parken. Jag är helt enkelt inte speciellt konstintresserad och ärligt talat var det en promenad i den vackra parken som lockade mer än konstverken. Texten på den här lappen skrev inte jag, men många gånger när jag tittar på konst är det precis den tanken jag får.

En snabbscanning av texterna visade att det var många Fred på jorden, Kärlek, Harmoni och Lycka. Typ. Sen fanns det några konkreta önskningar. Som denna om Justin B. Kul!

Just det här konstverket hörde till de konstverk jag gillade. Lätt att apa efter tänker jag. Kanske ska man ”göra om” silverpäronträdet här hemma till ett önsketräd…

På Wanås fanns också workshops man kunde ta del i. I, ”Vad är lycka för dig?”, fick man limma ihop kvistar till ord som beskriver vad lycka är för just mig. Det här gick sambon igång på. Han vill nu göra namnskyltar till våra trädgårdsrum på det här sättet. Lätt som en plätt säger jag. Det är bara att beskära äppelträden så får du kvistar till typ hundra trädgårdsrum.

För dig med stor gräsmatta – eller kort namn – kanske det här kan vara något att apa efter? Här är en indisk konstnär som planterat sin signatur i pil. Idén är kul även om jag tycker att det är lite hybrisvarning att välja sitt eget namn…

Sensommarblom

Rudbeckia (eller solhatt)! Visst är de fina just nu? I trädgården har jag dem på flera ställen, både röda och vita. De vita gillar jag bäst eftersom de både lugnar ner och är ursnygga i halvskuggiga lägen. På bilden vit rudbeckia ’White Swan’. Jag tror i alla fall att det är ’White Swan’ men det kan också vara röd rudbeckia ’Alba’. Båda finns här men jag var uppenbarligen slarvig med att uppdatera mitt Exceldokument när jag flyttade runt växterna en gång. Jag får skärpa mig ;)

Det här är jag däremot nästintill säker på att det är en röd rudbeckia ’Alba’. Visserligen är just den här blomman är inte riktigt som de andra blommorna eftersom den har fem(!) knappar/diskar istället för en som är det normala. Någonstans på vägen upp blev det nog fel…

Här är den ”vanliga” röda rudbeckian ’Magnus’ tillsammans med kärleksört och anisisop. Tjusig sensommarmix tycker jag.

Även om det är sensommar funkar det finfint att ligga i hängmattan under äppelträdet. I går eftermiddag var det dock aningen svalt så sambon stoppade om mig med ett täcke. Så mysigt! Hängmattegung, täcke och senaste numret av Hus&Hem Trädgård. Sämre kan man ha det!

Världen är så stor, så stor…

Exakt – på dagen faktiskt – tre månader efter sambons 50-årsdag kom min present till honom upp på väggen. Det var väl inte direkt raskt marscherat, men nu sitter presenten/tavlan äntligen på väggen.

Sambon har länge önskat sig en världskarta där han med nålar kan markera länder som vi varit i. Först tänkte jag specialbeställa en karta eller fototapet på nätet, men så sprang jag på tyget Atlas på Åhléns. Kom på att jag hade en gammal anslagstavla i källaren vars mått passade nästan perfekt till tygets tryck.

Med häftpistolens hjälp spände jag fast tyget på anslagstavlan. Lätt som en plätt! Visserligen har vi nu med Antarktis två gånger och Samoa har hamnat runt hörnet, men det där är väl ändå inte så kinkigt?

Det är inte bara sambon som gillar tavlan. Jag tycker också den blev kul! I Sverige placeras nålarna på städer där vi bott och i övriga världen på länder där vi varit. Allt i en av sambon väl definierad färgordning;

Grön – Här har båda varit, men ej tillsammans.
Orange – Här har båda varit (eller bott). Tillsammans.
Gul – Här har enbart jag varit (eller bott).
Blå – Här har enbart sambon varit (eller bott).
Svart – En nål i vardera nord-, syd-, väst- respektive östligaste delen av världen som besökts.

När man ser nålarna på tavlan märker man att det är måååånga länder kvar att besöka innan alla länder har en nål i sig. Jojo. Vi har att göra…

En andra vår?

Tidigt i somras planterade jag snötörel ’Diamond Frost’ i zinkkrukor på trädäcket. För mig var snötörel en ny bekantskap och nu, med facit i hand, vilken trevlig bekantskap! Trots fullt solläge och knapert med kärlek (vatten eller näring) har snötöreln blommat konstant hela sommaren. Heja snötöreln! Den kommer absolut bli en återkommande gäst på trädäcket.

Jag läste att man kan övervintra snötörel frostfritt och/eller ta sticklingar för att ha som krukväxt under vintern. Är det någon som testat?

Häromdagen såg jag på håll att det förutom snötörelns vita var andra kulörer i tunnan. Märkligt tänkte jag och tog mig en närmre titt. Och minsann. Penséerna som stod i tunnan i våras har frösått sig. Lyfter jag på de vita blommorna ser man ett hav av pyttepenséer där under. Fint!

Märkligt är det också att silverpäronträdet blommar. Nu. I slutet av augusti. Ska inte det blomma på våren?!? Kanske har våren bestämt sig för att komma en andra gång i år…

Morgonstund

På vår lilla utflykt jag skrev om i förra inlägget stannade vi över hos vänner vars sommarstuga ligger fint i en liten, liten by. Eftersom jag vaknade tidigt tog jag med mig kameran och gick en morgonpromenad i duggregnet. En promenad i de här omgivningarna ger helt klart mer rogivande bilder än om jag skulle ta dem här hemma i vårt villaområde. Här hemma är det till exempel inte så vanligt med gamla traktorer.

En kort bit från stugan ligger en insjö med en badplats. Och även om det erbjöds ett kvarglömt cyklop blev jag inte speciellt badsugen – men sjön var vacker i morgondiset.

Så vanligt med gistna ekor är det inte heller här hemma på villagatan. Ska jag vara ärlig tror jag inte att jag sett någon tät heller…

Livet på solsidan

Sök efter:

En blogg med fokus på trädgård, men även inredning, vardag och samboskap i Kristianstad. Välkommen!