Greppvänlig vinkelslip

Vinkelslipen jag köpte i våras har knappt använts. Eller för att vara mer exakt. Inte använts alls… Anledningen är den hatkärlek jag hyser till maskiner som låter och ”sprutar eld”, men när jag äntligen kom till skott var kapningen snabbt gjord. Tur var väl det eftersom tjocka handskar, arbetsbyxor och långärmad tröja inte kändes helrätt i högsommarvärmen. Vinkelslipen är inte helt ofarlig så jag skyddar mig med täckande kläder, skyddsglasögon och hörselkåpa. Det är också viktigt att alltid-alltid hålla vinkelslipen med båda händerna och se till att gnistskyddet(?) är vinklat så att gnistorna hamnar från dig! Just den här vinkelslipen, Makita GA5030, har en funktion som gör att vinkelslipen stängs av om man skulle råka tappa den. Det känns tryggt – man vill ju inte kapa av ett ben eller en arm på sig själv. Ja, inte på någon annan heller för den delen. Huuuh!

Den kapade armeringsmattan ska bli en spaljé mot förrådet som snart är färdigfixat. Lär nog återkomma med en bild på det, men först ska det sluta regna så jag kan måla sista varvet…

Gult, gult, mera gult…

Jobbet på baksidan av garaget går ooootroligt långsamt framåt på grund av värmeböljan som parkerat här i krokarna. I natt kom i alla fall en välbehövlig störtskur vilket inte var en dag (eller natt då) för sent!

Torkan och värmen bekommer dock inte det gula penningbladet (Lysimachia nummularia) det minsta. Den fortsätter bre ut sig mellan plattorna. Helt enligt mina instruktioner. Bra jobbat! Växtligheten bakom garaget kommer mestadels att gå i gult. Jag har valt gult dels för att jag blir glad av gula blommor, men också för att gult är en fin kulör i det halvskuggiga läget.

Redan nu har jag en del av växterna, men jag kommer troligen behöva komplettera framöver. Som marktäckare kommer det alltså att bli penningblad istället för gräsmatta. Jättedaggkåpa (Alchemilla Mollis) ska jag plantera flera av eftersom den också täcker marken. Snygg är den också!

Höjden får höstrudbeckian (Rudbeckia laciniata var. hortensia), eller Gullboll, stå för. Just den här grenen har lagt sig ner men några grenar sträcker sig över taket och är säkert två och en halv meter höga. Maffigt!

Bredvid komposten står en annan guling. Det är söta prydnadsbusken Kerrian (Kerria japonica). Både höstrudbeckian och kerrian trivs bäst i full sol, men än så länge verkar de gilla även ett halvskuggigt läge.

När jag ser bilderna ser det onekligen gult ut, men jag kommer att komplettera med grönbladigt: hostor, gräs och klot. ”Planen” ser riktigt bra ut – i alla fall i mitt huvud. Återstår att se om jag lyckas få till det även irl.

Min egen Papphammar…

Äntligen dags för sambon att premiärhänga i sin present. Hängmattan! Han fick den på sin 50-årsfest för en månad sedan, men vi fick inte tummarna ur att hänga upp den förrän idag. Nu hänger den i alla fall mellan två av våra äppelträd. Perfekt läge för häng med andra ord!

Smidig är kanske inte rätta ordet…

– Jaaaa, jag kan!

Sambons tvillingsyster hjälper till att hitta bästa gungläget.

Efter lite gunghjälp tog det inte många minuter förrän sambon sussade sött. I morgon hoppas jag det är min tur att testa gunget bland perovskia, rudbeckia och rosenflockel.

En alunrot. Flera alunrötter. Eller?

Den blekrosa marktäckande rosen ’The Fairy’ blommar för fullt i entrérabatten på framsidan. Trots att jag inte skämmer bort plantorna med regelbunden vattning eller ansning av överblommade blommor kommer de fortsätta blomma ännu någon månad. Tåligare och mer lättskött ros får man leta efter! Kanske inte så konstigt att den därför ofta används i offentliga planteringar. Många gillar inte ’The Fairy’ för att den är så vanlig, men i det här fallet är det väl bra att den är vanlig? Det borde ju vara ett tecken på att den är just lättskött och tålig. Så tänker jag…

Tidigare stod rosen tillsammans med lammöron och rudbeckia, men eftersom lammöronen mest blev yviga och rudbeckian kändes felplacerad har rosen nu enbart rödbladig alunrot ’Palace Purple'(?) som granne. Visserligen är alunrotsplantorna (för inte heter det väl alunrötterna?) inte så stora ännu men redan nu ser rabatten mer ordnad ut.

Som fond hade rabatten tidigare fula, gröna soptunnor. Men efter tre år kom jag äntligen till skott och flätade ett pilstaket. Ännu ett alltså. Det där med pilflätning kommer bli ett beroende om jag inte passar mig. Nog dags att boka en tid hos sambon – psykologen…

Tankeverksamhet

Pust! (Tropik)värmen vi har haft några dagar gör mig slö, trött och kolaseg i huvudet. Det är inte mycket jag orkar ta mig för utan jag inväntar mest svalare väder. Stranden är inte min grej, men det kan vara en rätt trevlig tillvaro hemmavid ändå. Många korsord och sudoku blir lösta. Bra böcker blir lästa. Många (men långsamma) tankar blir tänkta. De flesta tankar handlar om om framtida planer för trädgården. Så klart :)

Ogillar högsommarvärmen gör däremot inte solrosorna som nu står i full blom. De utslagna blommorna rör sig med solen under dagen. Heliotropism heter det när växter vänder sig mot – eller från – ljuset. Att ägna en eller några dagar åt trädgårdsfunderingar och kik på välsynkade solrosor på rad är ungefär vad jag mäktar med i denna värme. Pust på er…

Lön för mödan

”Att rensa ogräs är som att bädda med rena lakan”. Nåt liknande sa Claus Dalby i ett avsnitt av det danska trädgårdsprogrammet Drömträdgårdar och jag kan bara bara hålla med Claus!

Arbetet med garagebaksidan har legat på is i helgen. Istället har trädgården fått sig en ”översyn”. Det har rensats ogräs, klippts och gödslats både i rabatter och på ytorna med marktäckare. Och faktiskt har jag skämt bort rabatterna med vatten. I vanliga fall vattnar jag i princip aldrig (knappt ens när det är nyplanterat – fy mig), men eftersom de nu fick gödning var det ett bra tillfälle att vattna.

Äntligen börjar också slitet med marktäckare istället för gräs att ge lön för mödan. Nu går det sååå mycket snabbare att rensa eftersom det inte är så mycket bar mark som förra året. Nästa år kommer jag knappt behöva rensa alls – hoppas jag. Undras vad jag ska lägga all den tiden på?!?

På framsidan har perovskian ’Blue Spire’ frösått sig. Frösått sig är så där lagom. Så där så man vill pyssla om istället för att reta sig på att småplantorna är överallt…

Det här är mamma Perovskia som i år är betydligt högre än i fjol. Det verkar som hon trivs i solen och värmen mellan de stora stenarna på framsidan. Inte mig emot – jag tokgillar perovskia. I bakgrunden ser du de stockrosorna som blommar i vitt och (nästan) svart. Trädet är ett japansk prydnadskörsbär ’Royal Burgundy’. Och marktäckaren är rosenplister.

Doftmix deluxe

En del av ”resterna” från dagens rabattröj hamnade i den här sniffvänliga buketten. Vita och lila luktärtor, stäppsalvia, rosorna ’Schneewittchen’ och ’Snow Ballet’, rudbeckia, lavendel, perovskia, kärleksört, fröställningar av vallmo, stjärnflocka och anisisop. Allt är inte doftande, men buketten bjuder ändå på en doftmix deluxe!

Som om det inte vore nog med dofter bjuder jag mig själv ett glas iskall glögg (gott som attan i sommarvärmen) som tack för gott dagsverke. Och helt plötsligt doftar det ”God Jul”.Tja, det är ju bara knappt fem månader till första advent…

Staket flätat i pil. Kul!

Om det här vore en mäklarannons skulle bildtexten kunna vara ”komposthörna med potential i optimalt skuggläge”. Eller nåt. Det här är ingen mäklarannons utan den krassa verkligheten för hur en del av garagebaksidan såg ut för några dagar sedan.

Väggen från foderbrädan (den lodräta brädan bakom regntunnan) och till hörnet mot köksträdgården hör till den fristående förrådsdel som sitter ihop med garaget. Jag kallar det förråd, fast det är nog ett cykelskjul från allra första början. Hur som helst. Mot väggen ska komposten stå eftersom det som sagt är skuggläge här. Sen ska förrådsdelen målas i samma mörkgröna kulör som odlingslådorna.

Så här såg det ut imorse. En viss förbättring va? Panelen är nu skrapad, skrubbad och grundmålad. Som tur var behövdes inte en enda bräda bytas ut. Brädorna tvättade jag med rotborste och i vattnet hade jag Yes diskmedel. Det fungerar precis lika bra som dyra alg- och mögeltvättmedel för fasaden! Själva täckmålningen avvaktar jag med tills det blir någon grad svalare. Man vill ju inte att färgen ska bli bubblig.

Komposten, vattentunnan och betongplattor är på plats och som bonus får skottkärran plats till höger om komposten. Än så länge har jag bara en kompost, men nu finns plats för att bygga en dubbel framöver.

Som avskärmning har jag flätat pilstaket. Det är så kul – och lätt :) Pilen till avskärmningarna har jag köpt hos Lillöpil som bara ligger tio minuters bilväg härifrån. Smidigt! Risken är att det kan bli dyrt att ha företaget så nära. För nu vill jag ju fläta massor!

I våras fick jag tag på staketstolpar i äkta norrländsk furu (håller garanterat längre än billiga stolpar från bygg- eller växtmarknaden) som jag nu använt. Stolparna placerade jag ca 60 cm från varandra och sen var det bara att fläta. Man kan fläta glest eller tätt, men jag valde tätt eftersom jag vill att regntunnan och komposten ska döljas. Ska man använda det till en spaljé kanske det passar bättre om man flätar glesare. För att staketet ska bli rakt är det enklast att lägga pinnarna ”skaföttes”/omlott. Det innebär att om den första pinnen har den tunnaste delen åt höger ska den andra pinnen ha den bredaste delen till höger. O.s.v.

Det låga staketet flätade jag med en pinne i taget, medan den höga flätades med två pinnar i taget. Det blir snyggt vilket som tycker jag! Viktigt är också att ha en riktigt vass sekatör så att det inte blir frasiga kanter.

Nästa punkt på att-göra-listan är att sätta upp nya panelbrädor på väggen runt hörnet om komposten. Panelen är inköpt men vi får väl se vad den gamla kroppen orkar med idag ;)

Hur har du det med takavvattningen?

Näe, nu gick det inte längre att blunda för skämsytan bakom garaget. Det var hög tid att snygga till där och för tre dagar sedan sparkade jag ut mig själv med en lång att-göra-lista i handen. Först ut på listan stod hängrännor och stuprör. För visst ser de på bilden ut att ha gjort sitt?

Man lär sig mycket när man googlar efter material. Som att takavvattning är ett samlingsbegrepp för ”system för utvändig avledning av regnvatten från takytor”. Begrepp som rännskarv, omvikningskupa, rännkrok och rörsvep är numera vardagsmat för mig. Eller inte. Det troliga är väl att jag glömt vad grejorna heter om en vecka eller två.

Lite nytta hade jag av sambon med den här uppgiften. Eller i alla fall av hans 2 meter långa lekamen. Hans räckvidd var perfekt när det var dags att spola av taket innan de nya rännorna sattes upp.

Vän av ordning noterar säkert att ”jamen, de där rännkrokarna (krokarna som man lägger hängrännan i) är ju inte nya”. Näe, precis. Men vet du. Det gör mig inget alls eftersom jag slapp jobbet med nya krokar och ordna rätt fall. Istället behövdes bara lite våld så satt de nya rännorna som ett smäck i de gamla krokarna! Nu får det gärna komma ett kort men intensivt ösregn så att jag kan se om takavvattningen fungerar som den ska. Dvs att vattnet snällt och smidigt fyller den nya 200 liters regntunnan. Här ska samlas vatten till växterna!

Men det där tog väl ändå inte tre dagar? Näe, det gjorde det inte. Det kommer mera, men det får bli i nästa inlägg.

Tacksam långblommare – allium

Förra veckan klippte jag ner perenner som blommat över. Daggkåpa och salvia kan förhoppningsvis hinna blomma ännu en gång. Blommar för andra gången gör redan kantnepetan som klipptes ner tidigare i sommar. Den är så tacksam! Och alliumkloten lär komma åter nästa år igen. Även de är tacksamma.

Förrförra lördagen (mycket tillbakablickar nu) hade vi stor fest för sambon som fyllde 50. Han fick bl.a. buketter med allium i. Det andra som stod i buketten vissnade ner ganska fort men den här jätte-alliumen har fått stå kvar eftersom den aldrig ”ger sig”. Som sällskap fick den några stjälkar daggkåpa när jag var i klippartagen.

Jag tittade till den i morse och nu börjar den ge med sig, men den höll sig fin i nästan två veckor. Snacka om långblommare!

Idag är det vaaarmt. Inte ett moln på himlen och helt vindstilla. Toppen tycker många. Jag tycker mest att det är ”otoppen” och är idag väldigt tacksam över att det finns något som heter skugga…

Livet på solsidan

Sök efter:

En blogg med fokus på trädgård, men även inredning, vardag och samboskap i Kristianstad. Välkommen!