Höstanemonen på framsidan av huset har få blommor i år och den vid förrådet har färst. På bilden ser du höstanemonen med färst blommor.
…färst. Idag fick jag lära mig att det faktiskt heter så. Hur kul och knasigt det än låter!
Ja, man kanske vänjer sig och börjar tycka om det?! Ordet alltså. Höstanemonen däremot, den gillades direkt och omedelbums!
Städning, överfulla soppåsar och icke nedfällda toalettlock. Det är saker som många par tjafsar om i vardagen – har jag hört. Men sånt onödigt tjafsande håller vi inte på med här på Solsidan. Här är vi alltid snälla och glada mot varann. Hela tiden. Öhh, jasså inte?!
Vissa verkar också ”slåss” om att få över- eller undersidan på frallan. Just den diskussionen har vi i alla fall aldrig haft här. Bröd som bröd tycker jag. Bara jag får välja först ;)
Långsökt inledning kanske, men jag kom att tänka på under- och översidor på frallor när jag fotograferade den nu så fina klematisen ’Huldine’. Anledningen är att blommorna är så högt upp i pergolan att jag bara ser dess undersidor. Men det gör mig absolut ingenting, för det är den vackraste delen! I just detta fall väljer jag alltså undersidan istället för den i mitt tycke ganska oansenliga ovansidan.
’Huldine’ följde med mig hem från en trädgårdsdag förra hösten och efter planteringen vid en pergolastolpe såg den långt ifrån piggelin ut. Klippte ner den enligt konstens alla regler i våras och först hände ingenting och sen ingenting. Sen hände allt på en gång och nu klättrar den så snällt upp på armeringsnätet i pergolan.
Trädgårdslycka i september!
Vi kan väl vara överens om att det inte är jättemycket kvar av sommaren? Med andra ord kommer mina relativt nygjorda duktyngder knappast till användning längre. I alla fall inte som duktyngder. Men som tyngder till ”taket” på trädgårdskomposten passar de perfekt!
Jag är en en novis på komposter och det är första året jag har en. Eller ja. Jag gjorde ett försök med en öppen kompost förra året, men den tokäääälskades av mördarsniglarna så den blev inte långvarig. I år har jag istället använt mig av pallkragar och det har fungerat bättre. Tyvärr har jag placerat komposten på en för solig plats så innehållet blev inte så där våt-svamps-geggigt som det tydligen ska vara. Men efter ett tag med tak av markduk, som släpper igenom vatten, är konsistensen mycket bättre. Sniglarna verkar inte heller hittat hit. Toppen ju!
Nästa år ska jag nog flytta komposten till en skuggigare plats och kanske också skaffa ännu en.
Har du några braiga kompost-tips att dela med dig till en novis som mig?
I våras köpte jag ett silverpäronträd som ser ut att ha trivts bra, men jag har hela tiden tyckt att det varit för lågt. Därför köpte jag ett nytt, högre, i fredags. Det nya trädet satte jag där det gamla stod och det gamla flyttade jag till en annan rabatt. Är du med?
Det här gjorde jag alltså i fredags och redan i söndags eftermiddag såg jag att det gamla trädet fått bruna blad. Bladen är inte helt döda, de sitter kvar på grenarna och är fortfarande lite mjuka. Har googlat men inte lyckats hitta något svar på vad som har hänt. För mycket vatten? För lite vatten? Sjukdom? Stress? Någon som vet?
Jag tycker att jag var noga med att gräva en stor grop så att jag fick med hela rotsystemet. Vattnade rejält i gropen innan jag planterade. Vattnade även efter jag planterat. Jorden i den nya gropen är nog lite tyngre, men ändå lucker. Antalet soltimmar är detsamma som tidigare.
Långweekend i all ära men visst kan en microweekend vara nog så bra? Som den vi hade i helgen. 20 härligt avslappnade timmar i en god väns hus på Aspö i Karlskrona skärgård. Aspö äger om du frågar mig! Varför vet jag inte egentligen för det är långt ifrån den vackraste ö jag varit på. Den har inte bästa badvattnet eller härligaste stränderna och den är inte särskilt exotisk på något sätt. Men det är något med lugnet som infinner sig när jag går av färjan. Jag bara är. Kort och gott!
Hade jag inte behövt jobba för att få in pengar (vilket jag ju tyvärr måste) hade jag banne mig köpt en kåk där. Och sen bara tittat på när årstiderna skiftar. Från höst till vinter. Från vinter till vår. Från vår till sommar. Från sommar till höst. Och om igen. Ja jisses vilken underbar skärgårdsdröm!
Man hinner inte vända ryggen till förrän blåregnet kastar ut sina slingrande grenar likt lianer. Det är rena djungeln i pergolahörnet just nu. Grenarna verkar inte kunna bestämma sig för om de ska klättra på stolpen uppåt, till vänster eller till höger. Det är nog dags att jag går ut och pekar med hela handen så det blir lite ordning! Samt klipper ner de sidogrenar som inte ska bli huvudgrenar. För det är visst så man ska göra har jag läst på Internet. Och då måste det ju vara sant…
Jag har precis varit på tippen och deponerat ett knökfullt släp med ”resterna” från beskärningen av äppelträden och buskarna. Pust så skönt att ha det gjort! På väg hem från tippen körde bilen, helt av sig själv, till Solhaga Garden. Verkar som att bilen (också) sett annonsen om att de har 15 % rabatt på allt i plantskolan. Och när man ändå har släpet med sig är det ju lika bra att handla nåt stort tänkte vi båda. Så det blev ett silverpäronträd. Det ska jag ut och plantera. Nu!
Bilden tog jag i söndags strax efter klockan åtta på kvällen. Vacker va? Javisst. Men samtidigt vemodigt när man märker att det mörknar så tidigt. Och tidigare ska det bli. Snyft! Sommaren är snart slut och motivationen och inspirationen för trädgårderandet har minst sagt börjat gå på sparlåga. Allt jag gör i trädgården går sååå lååångsamt just nu. Jag står mest och tittar, planerar och filosoferar på allt och inget. Men det är väl så det ska vara på sensommaren? Att man varvar ner och förbereder sig för att gå i ide.
Men några ”ska-bara-aktiviteter” återstår. Flytta lite perenner och annat småfix. Hoppas jag får tummarna ur, annars lägger jag de aktiviteterna på nästa års att-göra-lista. För det vore väl fy skam om den listan var tom när våren kommer. Knappast troligt va?
Och nu regnar det igen. Men vad gör väl det? Fick senaste Allt om Trädgård i lådan idag så nu blir det soffläge och torsdagsmys!
Endast de sju nedersta panelbrädorna hade jag kvar att måla när den ”eländiga solen” kom fram och lyste sitt allra starkaste sken. Då var det inget annat än att lägga ner projekt måla långsida på utbyggnaden. För det är två saker jag lärt mig av målarmästar-Olof i Helsingborg. Ha mycket färg på penseln och måla aldrig i solsken. Dessa mantran har jag i huvudet var gång jag målar. Ja, inte inomhus då. Där gäller ju bara en av lärdomarna…
Kanske är det som att svära i kyrkan när man önskar skugga på sin semester? Men väderutsikterna såg lovande ut idag och det är dessutom en måstegrej att göra innan vintern eftersom panelen på utbyggnaden är ny och bara grundmålad. Nåja. De sju brädorna hoppas jag kunna göra i eftermiddag när solen passerat långsidan.
Bilden är från igår, innan målningen. Då stod jag och jublade ”inne i” den sista föryngringsbeskurna schersminen. Det tog en j-a tid, men nu är alla buskar beskurna. Äntligen! Glesa och taniga ser de allt ut, men jag är övertygad om att de är glada över att få lite luft mellan grenarna.
Bild 1: Föryngrad och uppstammad spirea. Vet inte ens om man ”kan” stamma upp den, men försöka duger.
Bild 2: Schersmin där det är trångt om saligheten. Var börjar man?
Bild 3: Ja, vad säger man? En stor och vid oxbär(?) som spretar åt alla håll. Kan inte bestämma mig för om jag hatar den eller tycker den är fulsnygg.
De två senaste dagarna har jag trasslat in mig totalt. Äppelträds- och diverse buskbeskärning har stått på schemat och insnårad i det gröna har jag sågat (j-t jobbigt), klippt, slitit (i ilska), svurit (ofta och högt). Förutom mängder med rivsår har jag också lyckats få barr, löv och diverse småkryp i trosorna. Det du!
Kaos, okunnighet och stress gjorde att vi tokbeskar äppelträden och buskarna helt utan konstens alla regler förra våren. Det var första våren i huset och ALLT i trädgården var eftersatt och vildvuxet. Då gav beskärningen en känsla av ordning. Nu sotar vi för densamma.
Har läst på och begriper lite bättre hur man ska gå till väga med t.ex. äppelträd som skjutit två miljoner vattenskott efter en ”Brommaklippning”. Jag har nu reducerat vattenskotten till en tredjedel. Om något år hoppas jag att träden ska vara fina igen.
Men blä så tidsödande och astråkigt det är med buskarna mot gula-huset-grannen. Jag gillar dem inte ens så varför bry sig? Funderar på att ringa någon med stor grävskopa och stort släp för att köra bort eländet. Bort med det fula Gunnebostaketet, buskarna och alla rötterna. Jag vill istället ha en vintergrön häck som döljer staketet och bildar en vacker fond! Ska inte göra något överilat, buskarna kanske kan bli fina, men det är inte långt ifrån att jag lyfter luren. Ogillar vissa delar av trädgården just nu…
Vad hade du gjort? Kom igen och tyck! Spara eller slösa (grävning o ny häck)?
Tillägg så du förstår problemet:
Så här ser det längs en del av sidan mot gula-huset-grannen. Visst hade det varit snyggare med en vintergrön häck?! Eller ska man plantera något mellan buskarna för att slippa vila ögonen på ett fult staket?
”Det är sjukt. Varför har vi ALDRIG några bläckpennor hemma?”. Orden är sambons. Han är en korsords- och sudokolösare av stora mått och av åsikten att den typen av hjärngympetidsfördriv enbart får lösas med bläckpenna (då kan man inte sudda). Med andra ord är han i behov av en bläckpenna relativt ofta. Han fnyser lite när jag säger att han lika gärna kan ta en blyerts om han nu inte orkar leta efter en bläckpenna. ”Blyerts? Jag är väl ingen fuskare heller!” Jag vet inte jag. Som man känner sig själv.
Men visst känns det ibland som att vissa saker sprider sig av sig själva. Eller kanske av en mindre ordningssam sambo som har förmågan att sprida ut sina (våra) grejor ö v e r a l l t…
Som när jag städade bilen idag t.e.x. När dammsugningen var klar hade jag hittat 46 (fyrtiosex!) pennor. 38 av dem var bläck. Om du undrar..
PS. Precis före publiceringen fick han läsa texten – då fick jag veta att det inte ens är personligt rekord. En annan gång skrotade han en bil som tydligen innehöll 61 (sextioen!) pennor. Jag kanske ska fråga honom om vad den psykiska åkomman heter…
Och nu till något helt annat. Bloggträff? Vi är några bloggare som ska träffas på Bäckaskog slotts Trädgårdsdag den 26 aug. Förutom att softa/fika/luncha i den mysiga slottsmiljön kommer vi mingla runt bland ett 60-tal utställare som säljer växter och diverse växttillbehör. Köpläge utlovas då det mesta är prisvärt! Själv kom jag hem med en obelisk i armeringsjärn, vit nunneört och klematis ’Huldine’ förra året. Hojta till i ett inlägg om du vill med. The more the merrier liksom…