När vi köpte huset, som är byggt 1948, fick vi inte bara helrenovera det. Även trädgården, som var igenvuxen och förfallen, har krävt en helrenovering. Vi har sparat tre äppelträd, ett antal buskar och några pioner men utöver det har vi i princip fått börja om från scratch. En ganska angenäm uppgift tycker jag.
Blåregnet (Wisteria Sinensis) på bilden var bland det första vi planterade i trädgården. Tanken är att det ska slingra sina liangrenar som ett tak över vår pergola. Från plantskolan fick jag information om att blåregnet behöver MYCKET vatten för att det ska sätta fart att slingra sig. Och eftersom jag (oftast) är en lydig tant så har jag vattnat. Och vattnat. Och vattnat. Den flitiga vattningen verkar ha gett resultat! Blåregnet fullkomligen tokväxte förra sommaren.
Om vi ska vara ärliga hade blåregnet kanske tokväxt även om jag inte varit så flitig med vattningen… Men det låtsas vi inte om. Jag fortsätter inbilla mig att det är min kärleksfulla omvårdnad som som gjort susen!
Och tänk. Om några år kanske blåregnet ser ut som på bilderna nedan.
Herreje vad häftigt!
(bild från http://wifemothergardener.blogspot.co.uk)
Det här är min tolkning av ”Blommig fredag” hos Bland rosor och bladlöss. Idag är temat Vatten.
Pingback: En till som gett upp | Livet på solsidan