Häromdagen gjorde sambon och jag ett besök i Wanås Konstpark. Så här beskrivs parken på hemsidan: Wanås är en plats i världen där konst, natur och historia möts. Här har producerats, presenterats och förmedlats internationell samtidskonst med inriktning på platsspecifika skulpturer och installationer sedan 1987. Varje år bjuds nordiska och internationella konstnärer in för att skapa konst i Parken och idag finns mer än 50 permanenta verk i samlingen – producerade av konstnärer speciellt för Wanås.
Ett av konstverken är önsketräden Wish Trees for Wanås av Yoko Ono. Tanken är att besökarna skriver sin önskan på en lapp och hänger upp i ett av träden. Många lappar blir det.
Trots att parken bara ligger några mil norr om Kristianstad var det mitt första besök i parken. Jag är helt enkelt inte speciellt konstintresserad och ärligt talat var det en promenad i den vackra parken som lockade mer än konstverken. Texten på den här lappen skrev inte jag, men många gånger när jag tittar på konst är det precis den tanken jag får.
En snabbscanning av texterna visade att det var många Fred på jorden, Kärlek, Harmoni och Lycka. Typ. Sen fanns det några konkreta önskningar. Som denna om Justin B. Kul!
Just det här konstverket hörde till de konstverk jag gillade. Lätt att apa efter tänker jag. Kanske ska man ”göra om” silverpäronträdet här hemma till ett önsketräd…
På Wanås fanns också workshops man kunde ta del i. I, ”Vad är lycka för dig?”, fick man limma ihop kvistar till ord som beskriver vad lycka är för just mig. Det här gick sambon igång på. Han vill nu göra namnskyltar till våra trädgårdsrum på det här sättet. Lätt som en plätt säger jag. Det är bara att beskära äppelträden så får du kvistar till typ hundra trädgårdsrum.
För dig med stor gräsmatta – eller kort namn – kanske det här kan vara något att apa efter? Här är en indisk konstnär som planterat sin signatur i pil. Idén är kul även om jag tycker att det är lite hybrisvarning att välja sitt eget namn…
Kul att höra att det är fler än jag som inte förstår.
Men ändå…
Jag älskar Wanåsparken. Tycker det är jättekul att titta på alla konstverk. Det ena konstigare än det andra. Underbart att strosa runt i parken och njuta av naturen, fundera över hur någon kan komma på att göra dessa olika verk. Favoriten är ”kokapell” Hur kan man bara komma på tanken???
Kram Ulrika
Jag har inte varit där trots att jag också bor relativt nära och alltid har gjort. Är inte heller konstintresserad men parken i sig skulle jag nog finna nöje i att strosa runt i. Det är nog det att det tydligen kostar inträde som gjort att jag inte tagit mig dit. Det finna gratis natur.
Kram
Vi brukar åka dit nån gång per år. Gillar kombinationen, promenad med fina saker runt mig. Sen att de flesta verken är synnerligen barnvänliga är ju en stooor bonus i vårt fall. :)
Har inte varit där, önskar jag tog mig tid men vill ha en guide med mig så jag förstår vad jag ser liksom.
Ha det gott!
Jag älskar Wanås! För att det är mer lek än konst, för att man inte behöver vara rädd för att röra vid grejerna och för att både trädgård och skogspartiet gör mig salig. Och så ligger det ju så nära hem, bara 9 km härifrån. Jag är där 2-3 gånger varje vår-sommar-höst-säsong.
Gillar verkligen din 50-årspresent till sambon! Så smart med tyg. Åhléns har onekligen en del karameller i sitt sortiment. Inser att det är 100 år sedan jag var på stan, så det får nog bli ändring på det snart. Fredag, kanske. Är du i krokarna kanske vi kan ses på fika?
Må gott !
/Anna-Karin
Det stället har jag inte hört talas om tidigare. Men skulle gärna besöka det nu! Jag gillar både natur och konst. Men långt ifrån all konstig konst.
Kul med nya bloggen förresten! Lycka till eller vad man nu brukar säga när någon flyttar…
Kram
Pingback: Önsketräd | Livet på solsidan
Pingback: Blommig fredag – Oskyldig? | Livet på solsidan