Kanske låter detta både drygt och otacksamt, men visst är de bästa presenterna de man ger till sig själv? När jag nu lyckats knipa drömjobbet på Sölvesborgshem var jag värd precis det. En present till mig själv. En japansk blodlönn har länge stått på min önskelista så det fick det bli. Jag är medveten om att den inte får de bästa förutsättningarna med tanke på jordmån, men ett försök är det allt värt. För hur snygg är inte lönnen på en skala? Mycket.
Nu står det här lilla trädet/busken i rabatten bakom glanskörsbärsträdet (’Prunus serrula’) i rabatten som sträcker sig från slutet av vår uppfart och längs hela baksidan av garaget. Rabatten fixade jag till förra året så den är fortfarande ”på gång”. Under blodlönnen kommer det att vara marktäckare. Både daggkåpa och gulblommande penningblad. Penningblad. Är inte det ogräsvarning på det tänker du? Jo, det sprider sig snabbt men revorna är hur lätta som helst att dra bort så det är inget problem. Sen ser jag att ett och annat frösått alliumklot också vill vara med. Helt ok de med.
Rabatten har en gång av täckbark mot häcken och grannen. Det är för att sambon ska kunna säga hej till grannens hund Sally utan att trampa ner en massa växter. Sally är kär i sambon. Och sambon är kär i Sally. Och i mig. Hoppas jag…
Här är en överblick av hur rabatten ser ut. Eller hur den såg ut i början av maj. Bilden är nämligen en av månadsbilderna. Lönnen är planterad bakom trädet du ser på bilden. Nu håller vi tummarna för att både lönnen och jag ska trivas på våra nya platser.