Tidigt i våras var jag orolig för att en av Constance Spry-rosorna inte klarat den tuffa vintern. Men nu blommar alla tre för fullt även om plantan i mitten fortfarande är aningens svagväxande jämfört med de andra. Och som de blommar! Hade jag tagit en bättre bild hade du förstått vad jag menar – nu får du nöja dig med den här ;)

På bilden ser du också mina växtstöd i armeringsjärn som jag skrev om för ett tag sedan. Varje obelisk är drygt två meter hög och kanske 50 cm i diameter. Nästa år hoppas jag att rosorna kämpat sig ända upp i toppen på växtstöden. Det kommer bli ursnyggt!

Det är svårt att inte älska den rosa rosen Constance Spry! Dels för dess stora, täta och fyllda blommor som vid knoppning är mörkare rosa och för att sen vid blomning övergå till ljusrosa. Och doften. Den doftar starkt och sniffvänligheten är stooor!

Blommar just nu gör också den här rosafluffiga pionen. Till utseendet påminner de om varandra. Rosen och pionen. Även den här doftar, men inte alls så starkt som Constance Spry.

Den här pionen räddade jag undan grävskopan när vi skulle dränera, men jag har ingen aning om vad den heter eftersom den fanns här när vi köpte huset. Någon som vet?

Blommorna är 8-10 cm i diameter och doftar svagt. Stjälkarna är stadiga och behöver inte bindas upp utan håller sig upprätta utan stöd. Den här pionen hade nog passat att ha i en pionhäck. Kanske en idé att lägga i idébanken för framtida projekt…