Etikettarkiv: perenner

Hur mår era solhattar i år?

solhattar-rod

Solhatten jag brukar ha på huvudet både är och mår bra. Mår bra gör däremot inte alla solhattar jag har i trädgården. På sina ställen har de förbenade sniglarna tuggat i sig det mesta av plantorna, men på några ställen har de kommit upp precis som vanligt. Tack och lov! För solhattarna (rudbeckiorna) skulle jag inte vilja vara utan. Varken de vita eller de röda. På bilden är det den röda ”Starlight”.

 

rudbeckia-starlight

Här är också en ”Starlight”. Passar perfekt ihop med den japanska blodlönnen tycker jag.

Nu hade jag tänkt visa bilder och skriva nåt om den, i vanliga fall, 2 meter höga gula höstrudbeckian. I år ”finns” den inte på grund av snigeljävlarna. Men. Jag gitter varken skriva mer eller lägga upp bilder. Min hjärna har fått värmeslag och jag håller på att svettas ihjäl.

Så jag fattar mig kort. Hur mår dina solhattar i år?

 

Lavendeln gillas av fler än mig

lavendel

Lavendeln är som allra finast just nu. Jag har flera olika sorters lavendel i olika färger och tokgillar dem alla. Det sägs att lavendel trivs allra bäst i torr och mager sandblandad jord, vilket är precis vad vi inte har. Här har vi kraftig lerjord, men den lilla detaljen bryr sig inte Solsidans lavendel om. De trivs, frösår sig och mår allmänt toppen!

 

humla-lavendel-2

humla-lavendel

Här är fler som ser ut att ha ett gott öga till lavendeln. Det här gillar jag också. Att vi har många humlor och bin kommer på besök!

 

 

En bra och en dålig kombo

klotlok-perovskia

Den bra kombon är den som visar sig i nya rabatten på längs med husets framsida. Växtkombon Perovskia ’Blue Spire’ och klotlöken, Allium sphaerocephalon är en klar favorit! Här är bilden jag fick inspiration ifrån. Läckert va?

Det ser inte lika läckert ut på min bild men det beror på att den är tagen inifrån vår källare. Fläckarna är inget annat än smutsen på källarfönstret. Källaren hänger ihop med den dåliga kombon. Klimakterievallningar och högsommarvärme. Ingen bra kombo. Alls. Därav att jag tillbringat i princip hela dagen i vår svala källare. Här är gott att vara för en klimakteriekärring ;)

 

klotlök-allium-sphaerocepha

Just klotlök har jag på flera ställen i trädgården. Jag tycker den är fantastiskt fin. Mycket finare än de ”vanliga” lila alliumbollarna som visar sig på våren. De här håller längre och blir inte så fula i bladen. Sen är de fina tillsammans med de flesta perenner, men framförallt tillsammans med perovskian (som jag skrivit om här bland annat).

Någon mer som ”lider” av sommarvärmen? Välkommen ner i min källare!

 

Klipp ner perenner och få en andra blomning

chelsea-chop

Nu har jag klippt ner nästan alla daggkåpor, kantnepetor och stäppsalvior. Det tar lite tid, men det är det värt eftersom man oftast blir belönad med ännu en blomning. Inte illa va?

Daggkåpan och kantnepetan är yviga men jag samlar ihop hela växten i ena handen, som en hårtofs ungefär, och sen klipper jag bara. Rätt av. På hälften. Jag använder en liten hushållssax, tycker det är smidigast. Direkt efter klippning är växterna ingen vacker syn, men efter någon vecka är de fina igen. Och förhoppningsvis blommande.

 

constance-klippt

Mina tre Constance Spry-rosor hade en del utblommade blommor som också fick känna på saxen. Tyvärr är de här primadonnorna inte lika givmilda som perennerna. De blommar bara en gång per säsong. Men oj som de blommar. Underbart är kort!

Vill också passa på att önska dig en trevlig midsommarhelg!

Sibirisk vallmo (från Skellefteå)

vallmo-sibirisk

Vallmo hör väl knappast till den växt som är svår att hålla vid liv. Snarare tvärtom. En gång vallmo i trädgården, alltid vallmo. Typ.

Som pionvallmon i rosa och lila och de röda ”vanliga” som dyker upp överallt och ingenstans. Varje sommar är jag lika ambivalent. Gilla? Ogilla? De är supersnygga den korta tid de blommar, sen är de bara skitfula. I år ska jag vara hård – bara plantor som visar sig i rabatterna får vara kvar (tror jag)…

Den sibiriska vallmon i gult och orange (bilden) fick jag av mamma sommaren 2011. Meningen var att jag skulle plantera den på kullen längst bak i trädgården, men istället hamnade de ute vid gatan. Invid pilstaketet som döljer soptunnorna. Tänkte att det kommer se ut som om vallmon hittat platsen på egen hand – helt utan hjälp. Men till skillnad från de rosa, lila och röda vallmon har de varit kinkiga. Detta är faktiskt första året de blommar. Så söt! Att de inte blommat tidigare kan ha att göra med att många fyrbenta (o)vänner gillar att lyfta på benet och skvätta precis där vallmon är planterad. Grr.

Kan man flytta pioner?

pion-flyttade

Ibland läser jag: ”pioner – de går inte att flytta för då blomvägrar de i flera år”. Är inte det en av alla de trädgårdsmyter som finns? Oavsett vad. Blomvägrar gör i alla fall inte mina pioner trots att de flyttas titt som tätt. Visserligen kan den kalkhaltiga lerjorden, som ju är mumma för pioner, bidra till blomningen.

Faktum är att några av mina pioner flyttats tre(!) höstar i rad. D.v.s. lika många som vi bott i huset. Undrar du vad jag håller på med? Det gör jag med ibland…

Pionerna på bilden fick jag av en tidigare granne hösten -12. Då var det en planta, men jag både delade och flyttade den förra hösten. Än är inte plantorna så kraftiga, men blommar, det gör de. Som alltid!

 

Rödbladig smällspirea ‘Diabolo’

smallspirea-diablo-i-blom

Ett av årets ”projekt” är att ta in mer rödbladigt i min trädgård. Det finns ju så mycket snyggt! T.ex. de olika sorterna av rödbladig alunrot – de har jag helt snöat in på. Jag har alunrot i grupp på flera ställen i trädgården, bl.a. under klematisen Miss Bateman. Toksnyggt! Annat rödbladigt är den japanska blodlönnen jag skrev om för ett tag sedan.

Den rödbladiga smällspirean ‘Diabolo’ på bilden kom in i trädgården förra hösten. Nu får jag äntligen se den i blom och genast kickar tankarna igång. Var kan jag sätta fler smällspireor? Om jag känner mig själv, dröjer det nog inte allför länge innan jag har ännu en. Eller kanske två. I grupp. Som alunrötterna.

 

rudbeckia-rod

När jag gick min dagliga kvällsrunda hittade jag ännu mer ”rött”. Den röda rudbeckian ‘Magnus’ (eller är det kanske en ‘Starlight’) som redan nu börjar komma i blom. Är inte det helt galet tidigt? Någon fler som har höstblomning på gång?

 

Lavendelgången

lavendelstigen-fore

Planer på en smal gång kantad med lavendel har jag haft länge. Fast det är först nu den blivit av. Fast så smal är den inte. Och det blir bara lavendel på ena sidan. Men ändå.

Så här såg gången ut våren 2011. Det var första säsongen på Solsidan. Inte så mycket att jubla över. Eller hur? Till höger ser du kullen som jag skrev om för ett tag sedan. Eftersom jag hade en idé om en framtida lavendelgång gjorde jag inte mer än grävde upp, rensade och la tillbaka plattorna. Helst ville jag ha en smal gång, men här finns kantstenar som är så djuuuupt nergrävda att jag bestämde mig för att ha kvar gångens bredd.

 

lavendelstigen

Från våren 2011 till hösten 2013 hände inte mycket. Typ inget alls. Men sent i höstas planterade jag frösådda lavendelplantor på vänstra sidan av gången. Och för någon vecka sedan började jag plocka upp stenar och plattor. En del av stenarna blev ett gabionbord medan plattorna hamnade bakom pergolan. Någon gång kommer jag säkert behöva dem. Om inte annat när man vill träna rygg och armar. Betongplattor är INTE lätta att handskas med. De väger. Mycket.

 

lavendelstigen-efter

Så här ser det ut nu. Även om gången ännu inte är kantad av lavendel så är det en viss skillnad. På marken ligger singel (eller kvartsit som det heter) och några betongplattor för att ”leda vägen”. Längst bort i siktdjupet står ett elefantgräs. Framför gräset är en låg avenbokshäck på gång.

På vänster sida, innan plattorna, ska kantnepeta täcka kantstenarna. Efter kantnepetan kommer lavendeln. Den är på gång, men det dröjer säkert till nästa år innan den väller ut över kanten. På höger sida, längs med köksträdgården är en ilexhäck (också den på gång) och så småningom stenar som kantstöd.

Närmst i bild på höger sida står ett provisoriskt ”skydd” för att dölja regntunnan. Det ska så småningom ersättas med armeringsnät och vassmatta.

Många gång(ar) blir det.

 

Salvia ‘Caradonna’. Den bästa salvian?

salvia-caradona

Häromdagen kom jag hem med salviaplantor (‘Caradonna’). De salvior (‘Ostfriesland’) som står i höstrabatten ville sig inte förra året – ja inte förrförra året heller. De blev fula och skräpiga så fort de blommat över och även om jag klippte ner dem så kom de inte igen. Tråkiga.

Många bloggare skriver om Caradonnans förträffllighet så nu tänker jag försöka med dem istället. När jag delat mina nyinköpta plantor (jag gör nästan alltid det för att få fler) och traskade iväg till rabatten kom jag på att jag redan köpt ‘Caradonna’. I höstas. På växtutförsäljning. Så typiskt mig. Nåja. Det innebär bara att det blir många förträffliga salvior i år.

Har du salvia i din trädgård och i så fall – vilka ”sköter” sig bäst?

 

Hängbröst och pionstöd

pionstod

Knopparna på den vita pionen ‘Festiva Maxima’ sträcker sig oväntat högt i år. Tror aldrig jag sett dem så höga. Visserligen inte lätt att se på bilden, men du får helt enkelt lita på mig. OM jag hade haft hängbröst hade knopparna faktiskt nått ändå upp till brösthöjd…

Pionerna (en ceriseröd okänd sort) som står framför de vita är inte så höga och inte heller så yviga så de klarar sig utan stöd. De vita däremot ”viker lätt ner sig” när de blommar. Som stöd för de svajiga pionerna har jag enklast möjliga. Bambupinnar och jutesnöre. Först sätter jag bambupinnarna (djupt för stadga) runt plantorna. Sen snurrar jag kraftigt, minst 1 cm tjockt, jutesnöre två varv runt pinnarna. På så sätt kan jag flytta upp snöret allteftersom pionerna växer. Enkelt och smidigt som sagt.

Vill man skoja till det kan man skruva fast t.ex. gardinstångsknoppar på bambupinnarna. Knopparna på bilden är alldeles nya, men det brukar inte dröja länge förrän de rostar. Då blir de mycket snyggare tycker jag.

Nu väntar jag bara på att pionerna ska slå ut i blom. Vackert så det förslår!