Månadsbilder augusti 2014

Snacka om att jag legat av mig vad gäller bloggandet. Inspirationen och lusten att blogga har varit puts väck sista tiden. Av ingen anledning alls egentligen. Många är de gånger jag satt mig vid datorn, men näe. Inge kul. Alls. Jaja, så blir det ibland.

Sambon är den som ”tjatat” på mig.
-Du är aningens sen med dina månadsbilder va?
Japp, det är jag. Men bättre sent än aldrig tänker jag. Och ska vi vara ärliga går det ju faktiskt precis lika bra att publicera månadsbilder i mitten av månaden ;)

Vill också passa på att önska dig en fortsatt fin sommar! För visst är det fortfarande sommar även om det sålts bollkryss (krysantemum) i var och varannan butik i flera veckor. Är inte det lite väl tidigt? För mig signalerar i alla fall de blommorna att hösten är här. På ingång. Ja. Men redan här. Icke.

Samtliga månadsbilder för 2014 hittar du under huvudmenyn OM TRÄDGÅRDEN. Eller så klickar du här för att komma direkt till månadsbilderna.

bakomgaraget-2014-8

Augusti – vy från köksfönstret.

fran-hokarangen-2014-8

Augusti – stengången vid husets långsida

maackia-2014-8

Augusti – vy mot pergolans kortsida

fagelbad-2014-8

Augusti – mitt i trädgården, vid fågelbadet

 

Från första parkett

vattenlacka

I morse kvart i sju knackade det på ytterdörren. Yrvaken och vacker som en nyponros (obs – ironi) lyssnade jag på mannen som stod utanför ”Ett rör har nog gått sönder. Det sprutar vatten från gatan vid era soptunnor.” Det är ju knappast det första man vill höra när man vaknar. Suck! Efter en snabbkoll visade det sig – tack och lov – att det inte var ett rör hos oss utan ett i gatan som gått sönder. Men det var m-y-c-k-e-t vatten, så mycket att asfalten både bågnade och sprack av trycket.

När vattenutkastaren pajade tidigt i våras fick jag lära mig att man ska ringa räddningstjänsten om t.ex. ett rör springer läck eller om det blir översvämning i källaren. Så räddningstjänsten fick en påringning och en halvtimme senare var de här och rekade, markerade för elledningar och rör. Sen var det dags för det tunga artilleriet. Grävmaskinen :) Killen med grävskopan hyvlade asfalt som om det vore mjukost. Jag blir lika impad varje gång! Vilken kraft i grejorna och vilken precision förarna har. Har sagt det förr och jag säger det igen – i mitt nästa liv ska det stå grävmaskinist på mitt visitkort.

Så klart var det inte bara jag som tyckte det var spännande. De flesta av gatans barn var nyfikna (och en hel del föräldrarna med)…

 

forsta-parkett

Nyfiknast av alla var nog ändå sambon och 08:an, vår återkommande sommargäst från Hökarängen. De tog helt enkelt plats på stenen några meter från ”olycksplatsen”. Det kan man väl kalla första parkett om något? Efterhand blev de riktigt bundis med grabbarna och sambon bjöd på mackor och kaffe i värmen. Det uppskattades.

Två timmar senare var allt klart. Och jag kunde återgå till typ det enda jag gjort de senaste veckorna. Svettats, stånkat och spanat efter svalare väder. Därav min frånvaro på bloggen, för jag gör inte ett skit när det är så här varmt. Det är verkligen komaläge!

Näe, nu hoppas vi på mer vatten va? Fast denna gång uppifrån och inte nerifrån. 

Hur mår era solhattar i år?

solhattar-rod

Solhatten jag brukar ha på huvudet både är och mår bra. Mår bra gör däremot inte alla solhattar jag har i trädgården. På sina ställen har de förbenade sniglarna tuggat i sig det mesta av plantorna, men på några ställen har de kommit upp precis som vanligt. Tack och lov! För solhattarna (rudbeckiorna) skulle jag inte vilja vara utan. Varken de vita eller de röda. På bilden är det den röda ”Starlight”.

 

rudbeckia-starlight

Här är också en ”Starlight”. Passar perfekt ihop med den japanska blodlönnen tycker jag.

Nu hade jag tänkt visa bilder och skriva nåt om den, i vanliga fall, 2 meter höga gula höstrudbeckian. I år ”finns” den inte på grund av snigeljävlarna. Men. Jag gitter varken skriva mer eller lägga upp bilder. Min hjärna har fått värmeslag och jag håller på att svettas ihjäl.

Så jag fattar mig kort. Hur mår dina solhattar i år?

 

(Nästan) flygfärdig koltrast

koltrast-mamma-med-ungar

För en dryg vecka sedan såg det ut så här i koltrastboet som jag skrev om för ett tag sedan. Tre småpippi som sträcker sina näbbar uppåt för att få mat. Det är hungriga rackare det här. Konstant sugna på mat.

Det har varit så kul att följa familjebildandet och sambon och jag har haft stenkoll på den dagliga utvecklingen i boet. Sambon har till och med döpt den största av ungarna. Fast det fick jag nog inte berätta ;)

 

koltrast-unge

Idag var det så dags för första (vad vi tror) utflykten. De små liven vinglade ostadigt på de inte så stadiga klematisgrenarna. Visst är den söt?

Men vad gör jag då? Mitt jäkla klantarsle! Såklart går jag lite för nära när jag ska ta kort så ungen blir skrämd och flaxar ner. Den landar visserligen mjukt på en stor tuva kantnepeta. Men ändå. Ungen blir rädd och vinglar iväg. Mamma koltrast pinnar efter för att ge den skydd. Och jag blir arg på mig själv och ledsen för att jag stört när naturen bara ska ha sin gång.

Jag kommer säkert straffas med att aldrig mer få fåglar eller djur i trädgården. Eller med att de enda djur som kommer trivas här är mördarsniglar. Blä för mig själv. Jag är fortfarande deppig :( Fast tillsammans med min mer optimistiske sambo har vi kommit fram till att den nog bara behövde en knuff ut i livet.

Lavendeln gillas av fler än mig

lavendel

Lavendeln är som allra finast just nu. Jag har flera olika sorters lavendel i olika färger och tokgillar dem alla. Det sägs att lavendel trivs allra bäst i torr och mager sandblandad jord, vilket är precis vad vi inte har. Här har vi kraftig lerjord, men den lilla detaljen bryr sig inte Solsidans lavendel om. De trivs, frösår sig och mår allmänt toppen!

 

humla-lavendel-2

humla-lavendel

Här är fler som ser ut att ha ett gott öga till lavendeln. Det här gillar jag också. Att vi har många humlor och bin kommer på besök!

 

 

Utflykt till Hovdala Slott. Tillsammans?

hovdala

Fråga mig inte hur det gick till – men jag lyckades få med mig sambon till Hovdala Slott utanför Hässleholm idag. Om Hovdala visste jag inte mycket mer än att de deras idéträdgård vann Besökarnas val på trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar tidigare i år.

I slottsområdet fanns en väldigt fin köksträdgård, med ett attans snyggt växthus. Kul var också de stora ”spegelkloten” som stod i varje odlingslåda.

 

hovdala-orangeri

Här finns också ett orangeri som inte gick av för hackor. Sambon, som du ser till vänster om trädet, sa spontant att ”ett sådant ska vi ha!”. Ja, inte mig emot, men stora spargrisen behöver fyllas på liiiite innan det kan bli nåt liknande detta orangeri på Solsidan.

 

 

Jag brukar ofta höra att jag går fort, men när sambon och jag är ute och går – eller cyklar – så ser det ut som på filmen. Den här filmen tog jag idag. Och det är alltid samma visa. Han måste ligga ”steget före” (läs: ca 20 m). Det är så kul när vi gör saker tillsammans brukar han säga. Varför går han då alltid så långt före? Kan man undra ;)

 

 

hovdala-jag

Så här ser det alltså ut när vi gör saker tillsammans. Trevligt! 

Det blommar i soffan

soffan-blommar

Den gamla kökssoffan längst bak i trädgården får ingen eller mycket lite omsorg. Varken utvändigt eller invändigt. I höstas planterade jag i alla fall några lila kantnepeta i soffan, men inte är det nepetorna som syns. Syns gör istället de ceriserosa sommarblommorna som troligen kommer från påsen med fröer jag strödde ut förrförra året. Visst är de söta?

I bakgrunden ett elefantgräs och rosa purpurklätt. En snygg matchning som bara blev.

 

soffan-blommar-i-rosa

Däremot har jag inte en susning om vad de ceriserosa blommorna heter. Någon som vet?

Fotograf och skribent på Solsidan

fotograf-i-huset

Fotografen Sara Södergård och frilansjournalisten Maria Widholm besökte Solsidan förra veckan. Sara var här tidigt i våras och ”skissfotade” inför ett inredningsreportage i ett magasin. Den här gången var det så dags för skarpt läge. Reportaget kommer att publiceras senare i höst, men mer om det när det blir aktuellt. Spännande!

Den här gången hade Sara med sig frilansjournalisten Maria. De kom vid elvatiden på förmiddagen och lämnade inte Solsidan förrän åttatiden på kvällen! Inte för att jag hann kolla termometern (eller nåt annat för den delen) – det gick i ett – men nog kändes det som en av de varmaste dagarna hittills. Maria flämtade (hon hade gjort ett jobb på morgonen också) och vilade i hängmattan ett tag mellan intervjufrågorna. Jag flämtade av solvärmen och liiiite av mina vallningar. Men Sara. Hon bara körde på. Rena rama Duracellkaninen ;)

 

fotograf-i-huset2

Både inne och ute syns spår av stylingen. Min stråhatt fick vara med på bild. Tror jag… För just när hon fotade trädäcket flämtade jag fram svar på frågor från Maria. Eller pustade i en hörna inomhus.

Inomhus ja. Där flyttades allt runt för att Sara skulle få de bästa bilderna. Det blev lite kaosartat till slut, men vad gör man inte för konsten? Note to self: Det är helt meningslöst att ha undanplockat innan en fotografering ;)

 

fotograf-i-huset3

Det var intressant att se vilka vinklar och vyer Sara hittade för sina bilder. Som den här. Från gatan med mina frösådda stockrosor i förgrunden. Den här bilden har jag tagit, men det förstår du nog. Saras bilder är garanterat bättre än mina. Konstigt vore det väl annars!

En bra och en dålig kombo

klotlok-perovskia

Den bra kombon är den som visar sig i nya rabatten på längs med husets framsida. Växtkombon Perovskia ’Blue Spire’ och klotlöken, Allium sphaerocephalon är en klar favorit! Här är bilden jag fick inspiration ifrån. Läckert va?

Det ser inte lika läckert ut på min bild men det beror på att den är tagen inifrån vår källare. Fläckarna är inget annat än smutsen på källarfönstret. Källaren hänger ihop med den dåliga kombon. Klimakterievallningar och högsommarvärme. Ingen bra kombo. Alls. Därav att jag tillbringat i princip hela dagen i vår svala källare. Här är gott att vara för en klimakteriekärring ;)

 

klotlök-allium-sphaerocepha

Just klotlök har jag på flera ställen i trädgården. Jag tycker den är fantastiskt fin. Mycket finare än de ”vanliga” lila alliumbollarna som visar sig på våren. De här håller längre och blir inte så fula i bladen. Sen är de fina tillsammans med de flesta perenner, men framförallt tillsammans med perovskian (som jag skrivit om här bland annat).

Någon mer som ”lider” av sommarvärmen? Välkommen ner i min källare!

 

Det tar sig…

frodigt-mitten

…minsann i trädgården. Frodigt………….. nånting tänkte jag skriva. Fast för en gångs skull kanske jag ska låta bilden tala för sig själv.