Kategoriarkiv: Allt eller inget

Från första parkett

vattenlacka

I morse kvart i sju knackade det på ytterdörren. Yrvaken och vacker som en nyponros (obs – ironi) lyssnade jag på mannen som stod utanför ”Ett rör har nog gått sönder. Det sprutar vatten från gatan vid era soptunnor.” Det är ju knappast det första man vill höra när man vaknar. Suck! Efter en snabbkoll visade det sig – tack och lov – att det inte var ett rör hos oss utan ett i gatan som gått sönder. Men det var m-y-c-k-e-t vatten, så mycket att asfalten både bågnade och sprack av trycket.

När vattenutkastaren pajade tidigt i våras fick jag lära mig att man ska ringa räddningstjänsten om t.ex. ett rör springer läck eller om det blir översvämning i källaren. Så räddningstjänsten fick en påringning och en halvtimme senare var de här och rekade, markerade för elledningar och rör. Sen var det dags för det tunga artilleriet. Grävmaskinen :) Killen med grävskopan hyvlade asfalt som om det vore mjukost. Jag blir lika impad varje gång! Vilken kraft i grejorna och vilken precision förarna har. Har sagt det förr och jag säger det igen – i mitt nästa liv ska det stå grävmaskinist på mitt visitkort.

Så klart var det inte bara jag som tyckte det var spännande. De flesta av gatans barn var nyfikna (och en hel del föräldrarna med)…

 

forsta-parkett

Nyfiknast av alla var nog ändå sambon och 08:an, vår återkommande sommargäst från Hökarängen. De tog helt enkelt plats på stenen några meter från ”olycksplatsen”. Det kan man väl kalla första parkett om något? Efterhand blev de riktigt bundis med grabbarna och sambon bjöd på mackor och kaffe i värmen. Det uppskattades.

Två timmar senare var allt klart. Och jag kunde återgå till typ det enda jag gjort de senaste veckorna. Svettats, stånkat och spanat efter svalare väder. Därav min frånvaro på bloggen, för jag gör inte ett skit när det är så här varmt. Det är verkligen komaläge!

Näe, nu hoppas vi på mer vatten va? Fast denna gång uppifrån och inte nerifrån. 

Utflykt till Hovdala Slott. Tillsammans?

hovdala

Fråga mig inte hur det gick till – men jag lyckades få med mig sambon till Hovdala Slott utanför Hässleholm idag. Om Hovdala visste jag inte mycket mer än att de deras idéträdgård vann Besökarnas val på trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar tidigare i år.

I slottsområdet fanns en väldigt fin köksträdgård, med ett attans snyggt växthus. Kul var också de stora ”spegelkloten” som stod i varje odlingslåda.

 

hovdala-orangeri

Här finns också ett orangeri som inte gick av för hackor. Sambon, som du ser till vänster om trädet, sa spontant att ”ett sådant ska vi ha!”. Ja, inte mig emot, men stora spargrisen behöver fyllas på liiiite innan det kan bli nåt liknande detta orangeri på Solsidan.

 

 

Jag brukar ofta höra att jag går fort, men när sambon och jag är ute och går – eller cyklar – så ser det ut som på filmen. Den här filmen tog jag idag. Och det är alltid samma visa. Han måste ligga ”steget före” (läs: ca 20 m). Det är så kul när vi gör saker tillsammans brukar han säga. Varför går han då alltid så långt före? Kan man undra ;)

 

 

hovdala-jag

Så här ser det alltså ut när vi gör saker tillsammans. Trevligt! 

Fotograf och skribent på Solsidan

fotograf-i-huset

Fotografen Sara Södergård och frilansjournalisten Maria Widholm besökte Solsidan förra veckan. Sara var här tidigt i våras och ”skissfotade” inför ett inredningsreportage i ett magasin. Den här gången var det så dags för skarpt läge. Reportaget kommer att publiceras senare i höst, men mer om det när det blir aktuellt. Spännande!

Den här gången hade Sara med sig frilansjournalisten Maria. De kom vid elvatiden på förmiddagen och lämnade inte Solsidan förrän åttatiden på kvällen! Inte för att jag hann kolla termometern (eller nåt annat för den delen) – det gick i ett – men nog kändes det som en av de varmaste dagarna hittills. Maria flämtade (hon hade gjort ett jobb på morgonen också) och vilade i hängmattan ett tag mellan intervjufrågorna. Jag flämtade av solvärmen och liiiite av mina vallningar. Men Sara. Hon bara körde på. Rena rama Duracellkaninen ;)

 

fotograf-i-huset2

Både inne och ute syns spår av stylingen. Min stråhatt fick vara med på bild. Tror jag… För just när hon fotade trädäcket flämtade jag fram svar på frågor från Maria. Eller pustade i en hörna inomhus.

Inomhus ja. Där flyttades allt runt för att Sara skulle få de bästa bilderna. Det blev lite kaosartat till slut, men vad gör man inte för konsten? Note to self: Det är helt meningslöst att ha undanplockat innan en fotografering ;)

 

fotograf-i-huset3

Det var intressant att se vilka vinklar och vyer Sara hittade för sina bilder. Som den här. Från gatan med mina frösådda stockrosor i förgrunden. Den här bilden har jag tagit, men det förstår du nog. Saras bilder är garanterat bättre än mina. Konstigt vore det väl annars!

Helt slut i rutan

botaniska-tradgarden-krakow

Jag är tröööött. Jättetrött! Dels kom vi hem sent i går kväll efter att ha varit på en långweekend i Krakow (mer om den resan kommer troligen en annan dag). Fast mest för att jag började på mitt nya jobb idag :) Just nu känner jag mig totalt slut – men glad. Nya intryck, nya kontakter, nya system, ny dator, ny mobil, ny kaffemaskin. Ja, du vet.

Bilden är från botaniska trädgården i Krakow. För övrigt inget ställe jag kan rekommendera. Jag vet inte om det var en tillfällighet, men hela stället kändes ovårdat och rörigt.

PS Till er vars bloggar jag brukar kommentera. Jag läser hos er, men kommer nog inte att kommentera så flitigt. Tror det tar mig någon vecka att komma in i ”ekorrhjulet” igen ;)

Ja, jag har fått jobb

tulpaner-i-mitten

Finaste tulpanmixen för året står fortfarande stadigt efter några dagars regn: Queen of Night (den mörka), Pink Diamond (den rosa) och Magic Lavender (lila med vita strimmor). Inte för att bilden har något med dagens inlägg att göra, men den är ju fin!

Idag blev allt klart. Jag har fått jobb! Jippieayyaaayyyeeeaaa! Och inte vilket jobb som helst utan ett där jag får med jobba med det jag tycker är allra roligast. Bostäder och webb/marknadsföring. Det är en heltidstjänst på det kommunala bostadsbolaget Sölvesborgshem. Jag är såååå glad :)

Den 3 juni börjar jag. Det är ju snart! Herregud. Jag kommer vara helt slut de första veckorna. Inte för att jag direkt dragit benen efter mig det knappa året jag varit arbetslös. men tempot är kanske ändå lite lägre än när man jobbar.

Det innebär så klart att trädgården kommer att få mindre fokus framöver. Antar att både mördarsniglar och ogräs jublar!

Brownie cookies & peanut cream cheese-frosting

brownie-cookies

Det gäller att passa på att ta kort innan kakorna tar slut. De gör gärna det här. I ett nafs. Endast smulorna är kvar på nedersta fatet…

Pust! Det var inte kortaste namnet på de goda (och inte alls nyttiga) kakorna som bakades på Solsidan tidigare i veckan.  Man kan lika gärna kalla dem brownies med philadelphiaost- och jordnötssmörsfrosting. Fast det är ju inte kortare det. Näe. Vi kallar dem kort och gott för: chokladkakor med geggamojjakräm. Eller bara chokladkakor om du väljer att inte göra den goda frostingen som läggs mellan kakorna.

  • 350 g mörk choklad
  • 40 g rumsvarmt smör
  • 0,5 tsk vaniljsocker
  • 2 ägg
  • 150 g socker
  • 50 g vetemjöl
  • 0,5 tsk bakpulver
  • 1 tsk starkt, kallt kaffe

Värm ugnen till 175 grader. Bryt chokladen i små bitar och blanda 200 g (spara resten) av detta med det rumsvarma smöret i en skål. Blanda vaniljsocker, ägg och socker i en skål. Vispa i ca 8 minuter tills det är fluffigt. Tillsätt därefter vetemjöl och bakpulver. Rör till sist i det kalla kaffet, chokladsmöret och resten av chokladen. Blanda väl. Låt skålen stå i ca tio minuter så den tjocknar en aning. Fördela 1 msk smet per kaka på en plåt klädd med bakplåtspapper. Grädda i cirka 10 min. Under tiden kakorna är i ugnen passar det bra att göra frostingen.

Så här gör du den:

  • 100 g rumsvarmt smör
  • 2 dl florsocker
  • 100 g philadelphiaost
  • 0,5 msk citronsaft
  • 50 g jordnötssmör

Vispa smöret till en mjuk och fluffig konsistens. Tillsätt florsocker, philadelphiaost och citronsaft. Vispa fluffigt och tillsätt därefter jordnötssmöret.

När kakorna svalnat helt fördelar du ca 1 msk frosting på en kaka och lägger sen en kaka ovanpå. I originalreceptet är det faktiskt dubbelt så mycket frosting, men mängden ovan är alldeles tillräckligt. Såvida du inte vill ha mer frosting än kakor vill säga…

Godaste müslin är krispig. Och hemgjord.

musli-frasig

Sambon tyckte jag skulle lägga ut receptet på müslin han gjorde häromsistens. Och han har helt rätt. Självklart ska vi dela med oss av receptet på världens godaste müsli! Inte för att det är vi som kommit på receptet, men man får väl dela med sig ändå :)

Att göra sin egen müsli är inte alls svårt. Dessutom blir det hundra gånger godare än müsli du köper i butik. Och – inbillar jag mig – nyttigare. Just det här müsli-receptet har vi (än så länge) bara gjort några få gånger, men jag lovar att du inte kommer vilja ha något annat. Detta är the one and only müslirecept du behöver. Krispig, lagom söt och damn så smarrig!

Här kommer ingredienserna:

  • 200 g sötmandel
  • 100 g solroskärnor
  • 200 g havregryn
  • 100 g linfrö
  • 100 g hasselnötter
  • 100 g russin
  • 100 g pumpakärnor
  • 2 dl ljus sirap (alt 1 dl vatten och 1 dl sirap)
  • 15 g kanel (knappt en tredjedels ”vanlig” kryddburk i glas)

Och så här gör du:
Värm ugnen till 165 grader. Blanda alla nötter, russin, frön och havregryn på en bakplåtspappersklädd plåt. Rosta i ugnen i 10-15 minuter. Ta ut plåten och sänk värmen till 100 grader. Lägg blandningen i en stor rostfri skål. I med sirap och kanel. Se till att blandningen fortfarande är varm och blanda nu runt tills allt är glansigt. Fördela blandningen på en eller flera plåtar och sätt in det i ugnen (när temperaturen är 100 grader) igen. Baka müslin i ca 30 minuter eller tills den känns torr och krispig. Rör om flera gånger under tiden. Låt svalna. Förvaras i burk.

Jag äter müslin varje morgon till naturell yoghurt. Men den är god tillsammans med turkisk eller grekisk yoghurt också. Vill du skoja till det lite extra ringlar du flytande honung över müslin.

 

Saftig banankaka. Med choklad.

banankaka-med-choklad

Banankakan på bilden ser ut som nåt katten släpat in. Det beror på att den precis var uttagen ur ugnen. En så här god banankaka orkar man nämligen inte vänta på tills den svalnat och ”stelnat till”. Ja, inte jag i alla fall…

På träslöjdskursen turas vi om att ta med fikabröd. Igår var det min tur. Min tanke var att baka något riktigt smarrigt så att kursledaren (en mycket duktig pensionerad träslöjdslärare) skulle ha fokus på kakan istället för mina försänkta hål för gångjärnen som inte blev helt perfekta. Man kan lugnt säga att jag behöver mer övning i att använda ett stämjärn. Eller kanske en mindre noggrann lärare :)

Hur som haver. Till ”fjäskfika” valde jag att baka en favorit. En banankaka med choklad i. Jummie!

  •  75 g smör
  • 2 1/2 dl socker
  • 2 msk mjölk
  • 1/4 tsk salt
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 2 ägg
  • 2 mogna bananer
  • 100 g blockchoklad (gärna 70 %-ig)
  • 2 1/2 dl vetemjöl
  • 1 tsk bikarbonat

Gör så här: Sätt ugnen på 175°C. Smält fettet i en kastrull. Blanda det svalnade smöret med socker, salt, mjölk och vaniljsocker. Knäck sen äggen och blanda i gulorna. Mosa de båda bananerna och blanda ner detta i smeten. Hacka blockchokladen. Blanda mjöl, blockchoklad och bikarbonat. Vänd ner i smeten. Sist vispar du vitorna till hårt skum och vänder ner även dem.

Häll blandningen i smord, bröad form med löstagbar botten. Min form är knappt 25 cm och den är perfekt. Grädda kakan omkring 30-40 minuter. Den ska vara knappt klar i mitten för att bli extra saftig.

Ät! Banankakan är god att äta som den är. Eller med en klick vispad grädde. Fast allra godast tycker jag att kakan är tillsammans med ett glas iskall mjölk.

Lärarens fokus då? Jo. Jag lyckades nog för nästa vecka kommer jag kunna ta hem mitt väggskåp.

Energipåfyllning inför trädgårdspremiären

energikaka

Sambon har bakat. Energikaka till vänster och nougatruta till höger. Mums!

Jag fattar fortfarande inte vad som hände med sambon igår. Han, som p.g.a. sjukdom, legat nedbäddad i två månader fick helt plötsligt ett tokryck. Direkt från OS-soffan till köket och storbak. Energikaka, nougatruta, mjuk pepparkaka och egenrostad müsliblandning lyckades han baka innan han däckade igen. Inte illa för en som knappt orkat säga pip på två månader! Tyvärr var rycket kortvarigt. Idag är han återigen risig :(

Själv blev det en premiär idag. Jag invigde trädgårdssäsongen. Och som alltid startade jag med en fika på trädäcket! Idag dessutom med sambons hembakta energikakor och nougatrutor. Mums fillibaba säger jag om båda! Efter gofikat räckte energin till några timmars grävande. Jag låter det vara osagt om det var kakorna eller en uppdämd trädgårdslängtan som gav mest energi…

Energikakor

  • 2 dl sötmandel
  • 2 dl pumpafrön
  • 2 dl solroskärnor
  • 100 g mörk choklad
  • 3 äggvitor
  • 8 torkade (mjuka) aprikoser
  • 2 dl sirap
  • 1 dl kokosmjöl (obs! mjöl, ej mjölk)

Rosta mandel, pumpafrön och solroskärnor i en het stekpanna. Smält under tiden chokladen. Vispa äggvitorna lätt med en gaffel. Skär aprikoserna i små bitar. Vänd ihop allt det rostade med sirap och kokosmjöl i en bunke. Vänd sedan ner chokladen, äggvitorna och aprikoserna. Klicka ut smeten i små bullformar. Grädda i 150 grader, ca 40 minuter.

Nougatrutor

  • 9 dl havregryn
  • 200 g smält smör
  • 2 msk mjöl
  • 1 msk vaniljsocker
  • 3 tsk bakpulver
  • ½ dl sirap
  • 2 ½ dl socker
  • 2 ½ hg nougat
  • flagad eller hackad mandel

Blanda allt – utom nougaten och mandeln – och bre ut i en smord långpanna. Grädda ca 10 minuter i 200 grader. Hyvla och bre ut nougaten över den varma kakan. Sist strör du över mandel och låter kakan svalna innan den skärs i rutor. Förvaras kallt.

Äntligen kakfat

kakfat-bla

Ibland tar det sån himla tid innan jag kommer till skott. Som det här med att göra kakfat i flera våningar. I säkert tre års tid har jag varit ”på g”. Men icke. Och under tiden jag pillat naveln har 50 % av Sveriges befolkning hunnit göra miljontals kakfat. Googla på ”kakfat” eller ”cake stand diy” så får du se.

Nåväl. Idag fick jag ett pysselryck och när det väl händer ska allt ske på studs. Stängerna eller pinnarna som monteras mellan tallrikarna hade jag sedan länge. Typ tre år. Tallrikar att undvara var det värre med, men i källaren hittade jag till sist två jag kunde använda. En assiett från Arabia och ett emaljerat fat från Kockums. Båda i blått och riktigt fina ihop. Att sen borra hålen, med kakelborr, och montera ihop kakfatet tog kanske tjugo minuter. Man kan ju undra varför jag inte kommit till skott med detta enkla och okrångliga DIY-pyssel under tiden det var lite trendigt?

Men visst blev det fint! På nätet (efter en väldigt snabb sökning) finns det inte en enda bild på ett våningskakfat med en emaljerad tallrik (limmad, ja. borrad, nej). Kan det verkligen vara så att jag är den första i hela världen att använda emaljerade tallrikar till detta?! Stort i så fall ;)