Etikettarkiv: buskar

Klippa ner fjärilsbuske

fjarilsbuske-stickling

Varje vår brukar jag klippa ner fjärilsbuskarna (Buddleja davidii: vitblommande ‘White bouquet’ och lilablommande ‘Pink Delight’). Men i våras ansade jag bara den vita eftersom den milda vintern gjort att busken i princip var vintergrön. Några grenar klipptes ca 20 cm från marken, några en meter upp och några grenar lät jag vara. Det här är helt emot ”regelverket” – men i sin egen trädgård gör man precis som man vill. Man måste ju testa!

Några av grenarna blev sticklingar och sattes ner i krukor. Sen blev det som det brukar. Jag glömmer. Varken vattnar eller gödslar. Fler som känner igen sig i det? Det är inte det att jag inte SER krukorna, för det gör jag. Jag registrerar dem bara inte. Förrän nu då. När sticklingarna faktiskt börjat ta sig rejält och det är dags att plantera dem.

Första frågan. Var då? Vet inte.

Andra frågan. Vilka är vita respektive lila. Vet inte.

Suck…

 

fjarilsbuske-oklippt

Så här ser den ansade busken ut just nu. Fjärilsbusken ser du i pergolahörnet, bakom de vita pionerna. Den har växt så det knakar! Om  jag inte minns fel är pergolan två och tjugo hög och grenarna når högre än det. Fjärilsbusken blommar på årsskotten så om man inte alls beskär busken blir det till slut kala grenar nertill med blommor bara högst upp. Men den här har faktiskt knoppar på alla ”nivåer”. Om de sen orkar slå ut vet jag inte, men mitt test verkar än så länge lovande.

 

Rödbladig smällspirea ‘Diabolo’

smallspirea-diablo-i-blom

Ett av årets ”projekt” är att ta in mer rödbladigt i min trädgård. Det finns ju så mycket snyggt! T.ex. de olika sorterna av rödbladig alunrot – de har jag helt snöat in på. Jag har alunrot i grupp på flera ställen i trädgården, bl.a. under klematisen Miss Bateman. Toksnyggt! Annat rödbladigt är den japanska blodlönnen jag skrev om för ett tag sedan.

Den rödbladiga smällspirean ‘Diabolo’ på bilden kom in i trädgården förra hösten. Nu får jag äntligen se den i blom och genast kickar tankarna igång. Var kan jag sätta fler smällspireor? Om jag känner mig själv, dröjer det nog inte allför länge innan jag har ännu en. Eller kanske två. I grupp. Som alunrötterna.

 

rudbeckia-rod

När jag gick min dagliga kvällsrunda hittade jag ännu mer ”rött”. Den röda rudbeckian ‘Magnus’ (eller är det kanske en ‘Starlight’) som redan nu börjar komma i blom. Är inte det helt galet tidigt? Någon fler som har höstblomning på gång?

 

Japansk blodlönn – torra eller brända blad?

lonn-torra-bruna-blad

Kolla in den japanska blodlönnen (Acer palmatum, ‘Atropurpureum’) jag köpte för några veckor sedan. Så här ska väl inte bladen se ut? De ser ut att ha torkat eller bränts i ytterkanterna. Finns här någon lönn-specialist som kan tala om vad som hänt? Jag vill ju att den snygga lönnen ska trivas och må bra!

Jordmånen är kalkrik lerjord (inte det bästa för just lönnar) som jag förbättrat med rhododendronjord och kompost. Lönnen står under ett glanskörsbär där det är morgon- och förmiddagssol. Kan jag ha vattnat för lite? Eller för mycket? Eller är det ”bara” så att lönnens blad bränts i solen? Hilfe tack!

Om man bortser från det bruna i kanterna på bladen så är den japanska lönnen attans snygg ihop med daggkåpans gula blommor.

Det är jag värd. En japansk blodlönn.

japansk-blodlonn-1

En japansk blodlönn, acer palmatum ‘Atropurpureum’ är nu det man fäster blicken på när man kommer in på vår uppfart. Läckert!

Kanske låter detta både drygt och otacksamt, men visst är de bästa presenterna de man ger till sig själv? När jag nu lyckats knipa drömjobbetSölvesborgshem var jag värd precis det. En present till mig själv. En japansk blodlönn har länge stått på min önskelista så det fick det bli. Jag är medveten om att den inte får de bästa förutsättningarna med tanke på jordmån, men ett försök är det allt värt. För hur snygg är inte lönnen på en skala? Mycket.

 

japansk-blodlonn-3

I bakre delen av rabatten finns rosa ormrot, revsuga, rödbladig alunrot, daggkåpa, buxbomklot, ett miskantusgräs. Och kanske nåt mer som jag inte kommer ihåg just nu…

Nu står det här lilla trädet/busken i rabatten bakom glanskörsbärsträdet (‘Prunus serrula’) i rabatten som sträcker sig från slutet av vår uppfart och längs hela baksidan av garaget. Rabatten fixade jag till förra året så den är fortfarande ”på gång”. Under blodlönnen kommer det att vara marktäckare. Både daggkåpa och gulblommande penningblad. Penningblad. Är inte det ogräsvarning på det tänker du? Jo, det sprider sig snabbt men revorna är hur lätta som helst att dra bort så det är inget problem. Sen ser jag att ett och annat frösått alliumklot också vill vara med. Helt ok de med.

Rabatten har en gång av täckbark mot häcken och grannen. Det är för att sambon ska kunna säga hej till grannens hund Sally utan att trampa ner en massa växter. Sally är kär i sambon. Och sambon är kär i Sally. Och i mig. Hoppas jag…

 

bakom-garaget-2014-5

Här är en överblick av hur rabatten ser ut. Eller hur den såg ut i början av maj. Bilden är nämligen en av månadsbilderna. Lönnen är planterad bakom trädet du ser på bilden. Nu håller vi tummarna för att både lönnen och jag ska trivas på våra nya platser.

Spireabukett av bukettspirea

bukett-spirea

I höstas beskar jag en misskött gammal bukettspirea. I minnet dök det upp en bild jag sett av en schersmin som var klippt som en bukett. Det vill säga med kala grenar nertill, ett ”band” i midjan och allt grönt upptill. Funkar det med schersmin borde det väl funka med spirea tänkte jag och satte igång. Det såg inte klokt ut i höstas men nu börjar det ta sig.

I slutet av sommaren hoppas jag att spireabuketten har jämnat till sig så den är rund och fin. För att få lite mer symmetri ska jag byta till ett bredare band i midjan.

Jag fick några plantor norskspirea över när jag satte häcken vid framsidan. De plantorna är nu planterade vid fötterna på spireabuketten. Allt för att dölja gunnebostaketet! Om något år kommer de nyplanterade buskarna säkert att dölja bukettens kala grenar, men det är då det. I sommar får jag vila ögonen på den här långlivade buketten. Och gunnebostaketet…

 

”Min” nya norska häck

framsida-spireahack1

Torsdag – nu gräver jag!

 

framsida-spireahack2

Fredag – nu har jag grävt. Klar!

Förutom den gula plastbunken och grannens bildar ser man ingen större skillnad på bilderna ovan. Eller hur? Men kikar du på den nedre bilden ser du mörkare områden med ny jord längs med hela staketet. Det är min nyplanterade norskspireahäck. Tät och fin va? Jasså inte.

Många har tankarna varit på hur jag ska dölja framförallt staketet (gunnebostaketet jag älskar att hata) men också grannens biluppfart. Till sist föll valet på en spireahäck. Den passar till husets ålder och de befintliga buskarna (deutzia, schersmin och spirea) som jag lät vara kvar. Den nya häcken planterade jag i ”vågform” runt de gamla buskarna. Just den här norskspirean, ‘Grefsheim’, blir inte högre än 1-1,5 meter men jag kommer hålla den på en meter för att buskarna ska sticka upp ur häcken. Både häck  och buskarna blommar i vitt på våren så det kommer nog bli fint. Eller vad tror du?

Och bäst av allt. Bye-bye gunnebostaket. Dig kommer vi bara se en skymt av på vintern när häcken är avlövad. 

 norskspirea

Än så länge är det inte mycket till häck som du ser. Några pinnar som sticker upp 30-40 cm ovan jord. Om några veckor kommer jag att klippa ner dem till ynka 10 cm höjd. Då blir det ännu mindre till häck :( Men det klippet kommer jag ha igen eftersom häcken kommer att svara med att bli både tätare och frodigare när den växer upp. Men det tar några år. Det är som vanligt med trädgård. Tålamod. Tålamod. Åhh, jobbigt.

Bild från grobar.se

Så här ser en tät och välskött norskspireahäck ut när den blommar med sina vita, täta och långa blomklasar i maj-juni.

Jag har sett att den här häcken, eller fristående busken, kallas för norskspirea, norsk brudspirea och norsk spirea. Någon som vet vad som är rätt och riktigt?

Städa bort julen

framsida-sten-ljusnat

Att städa bort julen inomhus har jag inga problem med eftersom jag knappt ”städar in den”. Men utomhus tar det emot att plocka bort ljusslingan som ligger över de två stora stenarna på framsidan. De är så fint när det lyser upp! Och har man fokus på lavendeln i framkanten blir slingorna extra fina. Jag älskar snö och är glad att vi nu – för en gångs skull – har snö som ligger kvar mer än fyra fem timmar. Mer snö till Skåne :)

Fast visst är jag fantasilös ändå? Bilder på stenarna med ljusnätet över sig har jag lagt upp nästan varje år (så här såg det ut 2013 respektive 2012).

framsida-sten-ljusnat-buddleja

Men brist på fantasi (vad gäller motiv/vyer) kan också vara bra för när jag jämför bilderna ser jag tydligt hur mycket syrenbuddlejan ‘Pink Delight’ vuxit sedan 2013.

Även om du klipper ner buddlejan varje vår (ca 15-20 cm från marken – rätt av bara) så växer den och blir högre för varje år. Jag har flera buddlejor och de ser alltid stendöda ut på våren, men de kommer igen! Buskarna blommar på årsskotten så du behöver inte vara orolig för att missa blomningen trots den hårda beskärningen. Syrenbuddleja kallas också för fjärilsbuske, helt enkelt för att fjärilarna ÄLSKAR den. Och det gör jag med!

Tor och jag

spirea-tor

Det känns som man legat av sig efter några veckors frånvaro från trädgårdsarbetet. Orken, eller är det motivationen, tryter snabbare än vad den gjorde i somras när (nästan) all vaken tid spenderades i trädgården. Nåja, min to-do-list blev iaf aningens kortare idag.

En Miscanthus Sinensis (namnlappen fick jag inte med mig hem – arghh) fick nytt hem där den röda stegen står i mitt föregående inlägg. Där kan gräset bre ut sig både på höjden och bredden utan att störa något annat.

Mellan de stora buskarna på framsidan (bilden längst ner i det inlägget) planterades två spireor ‘Tor’. De blir 80-100 cm höga och blommar i vitt. Förhoppningsvis kommer de dölja både gunnebostaketet och bli fina ihop med doftschersminerna och deutzian.

Den där väderprognosen jag skrev om tidigare, den höll inte alls. Inte en endaste strimma sol har visat sig och några 18 grader har det inte heller varit. Trots det en regnfri och härlig höstdag! Hoppas på en väderrepris imorgon eftersom jag har (nästan spikade) planer för trädplantering på framsidan. Tre trumpetträd på rad är tanken. Groparna är grävda, återstår själva inköpet av träden…   

Kvasthilda

framsida

Ser du låtsasträden jag har planterat? De är de tre pinnarna längs med gången av betongplattor. Jag satte upp två kvastar och ett armeringsjärn för att få en känsla hur det skulle bli med tre träd på framsidan. Kvastarna gav en känsla lika med noll, kanske inte helt oväntat ;)

Men glöm kvastarna, för det är den nya framsidan jag vill visa. Ny såtillvida att den har ny marktäckare, de rosa rosenplistrarna ‘Beacon Silver’ och ‘Pink Pewter’. Grannarna tror nog jag har en störning för det här är tredje(!) marktäckaren jag planterar på den här ytan. Men nu känns det äntligen helrätt trots att jag bara fått ner hälften av plantorna. Det kommer bli ljust, fint och krispigt!

Vid de två stora stenarna (undre bilden) låter jag murrevan vara kvar som marktäckare. Den trivs så bra där och är fin mot stenarna. Bakom stenarna ser du också hur icke-snyggt det är vid stängslet. Skrev om det tidigare när jag var toktrött på att buskarna var så täta och jobbiga att beskära. Buskarna får vara kvar, men de ska få sällskap av nåt annat, vad vet jag ännu inte. Jag har ju hela vintern på mig att planera för det…

Mer skugga på semestern…

schersmin-foryngrad

Endast de sju nedersta panelbrädorna hade jag kvar att måla när den ”eländiga solen” kom fram och lyste sitt allra starkaste sken. Då var det inget annat än att lägga ner projekt måla långsida på utbyggnaden. För det är två saker jag lärt mig av målarmästar-Olof i Helsingborg. Ha mycket färg på penseln och måla aldrig i solsken. Dessa mantran har jag i huvudet var gång jag målar. Ja, inte inomhus då. Där gäller ju bara en av lärdomarna…

Kanske är det som att svära i kyrkan när man önskar skugga på sin semester? Men väderutsikterna såg lovande ut idag och det är dessutom en måstegrej att göra innan vintern eftersom panelen på utbyggnaden är ny och bara grundmålad. Nåja. De sju brädorna hoppas jag kunna göra i eftermiddag när solen passerat långsidan.   

Bilden är från igår, innan målningen. Då stod jag och jublade ”inne i” den sista föryngringsbeskurna schersminen. Det tog en j-a tid, men nu är alla buskar beskurna. Äntligen! Glesa och taniga ser de allt ut, men jag är övertygad om att de är glada över att få lite luft mellan grenarna.