Aningen uppgivet är ”inte nuuu igen” vad jag tänker var gång när kedjan hoppar av min cykel. Hoppar av gör den ungefär var fjärde gång jag använder cykeln och med tanke på att jag cyklar i princip var dag så är det ganska ofta.
Men kan lämna in cykeln för reparation men man kan också utveckla en grymt snabb teknik för att sätta tillbaka kedjan själv var gång den hoppar av. Så har jag gjort. Gör det nästan i farten och får knappt nån olja på händerna. Riktigt bra är jag! Övning ger färdighet liksom…
Men igår blev jag uppgiven och förbannad av en helt annan anledning. Nån IDIOT (ursäkta uttrycket) hade snott min cykel på stationen i Kristianstad. Kanske borde jag vara glad för att jag inte orkat lämna in cykeln på service och att idioten nu får en cykel med en kedja som hoppar av stup i kvarten. Hoppas du är nöjd med ditt fynd – din pissmyra…
Tack för den här tiden cykeln! :(
Pingback: Ont i grenen | Livet på solsidan
Pingback: Maria och jag | Livet på solsidan