Gula tulpaner på framsidan vid pilstaketet. ”Nya” för mig, men förmodligen har de funnits här i massor med år. Även de två orange tulpanerna i bakgrunden är nya för mig.

Tulpaner. Tulpaner. Av alla de slag. Både kända och okända.  Ja, så kan man faktiskt säga för flera av tulpanerna har i alla fall inte tryckts ner i jorden av mig. Tror jag…

Jag plockade därför fram mitt Exceldokument för att inventera vad jag faktiskt har i rabatterna. I dokumentet finns samtliga (nåja – 98,5 %) växter, träd och buskar nedtecknade. Jag har alltid en utskrift liggandes vid altandörren så jag lätt kan klottra ner tankar, idéer, nyinköp och förändringar. Toppen!

Ännu en återuppstånden tulpan tillsammans med ’Ballade’ (som jag planterat).

Åter till inventeringen. Det var som jag trodde. Inte en enda av de gula eller orange tulpanerna har jag planterat. Det är väl helt enkelt gamla tulpaner som valt att komma upp igen. Troligen för att rabatterna de står i nu fått näring och omvårdnad. För vi kan ju utesluta att det är sambon som planterat lökarna ;)

Här är också ett gäng höga och ståtliga gulblommande tulpaner. Fina tycker jag!

Mot ett av äppelträden lutar sig de här tvåfärgade tulpanerna i gult och orange. Inga jag skulle valt, i alla fall inte som kompis till de ljusrosa ’Angelique’ som står en liten bit bort.

Nåja. Det är som det är och det blir som det blir. Jag tror tulpanerna får vara kvar. De verkar ju trivas bra där de står. Oavsett eventuell (o)matchning till sin omgivning.

Nu har jag visat så mycket gult att det är lika bra att fortsätta. Bakom pergolan, där typ ingen kan se dem, blommar ett helt hav av gullvivor. De har nog funnits här i en hel evighet med tanke på hur många de är. Visst är de helt underbara?

Herre j-r vad det blåste natten mellan fredag och lördag! Det märktes framförallt när jag gick ut för att hämta tidningen. Varje morgon går jag runt huset för att kolla ägorna (och kanske dra ett och annat ogräs). Igår såg det alltså inte ut som det brukar. Omkullvälta blomstöd, bortblåst säckväv och fiberduk. Och två rottingstolar som blåst ner från altanen. Skönt tänkte jag. Inga större skador.

Singelytan utanför garaget var som en insjö igår morse. Så här såg det ut ungefär tjugo minuter efter jag stängt av vattnet. Det var MYCKET mer innan.

Sen kommer jag runt huset, på baksidan. Hör ett ovanligt ljud och ser sen att vattnet fullkomligen forsar ut från vattenutkastaren. Argghhh, lite panik! Först försöker jag sätta tillbaka kranen, som ligger flera meter bort, för att stoppa vattenflödet. Lönlöst! Får sen en bild i huvudet att källaren förvandlats till en swimmingpool. Ännu mer panik. Rusar ner i källaren men där är torrt. Pust!

Först efter att ha irrat runt, väckt sambon, googlat rörmokare med jour på nätet kommer jag på att jag måste stänga av vattnet (jag är nog inte mycket till hjälp vid en riktig katastrof – haha). När det är gjort visar det sig vara en omöjlighet att hitta en rörmokare med helgjour. I alla fall i Kristianstad. Messar till slut Rörtjänst i Fjälkinge AB som vi tidigare anlitat för att få råd vem man kan vända sig till. De kommer hit inom två timmar trots att de inte har helgjour. Heja-heja! Jerker, som rörmokaren heter, sa att man alltid kan vända sig till Räddningstjänsten om ett rör springer läck eller om ens vattenutkastare går sönder. Så nu vet du det!

Den här lerkrukan med blåsippor i hade också blåst ner från trädäcket. Men både krukan och blåsippan ser oberörda ut trots ”spontanflygningen”. Tack för tåliga växter.

Det blev en småstressig lördagsmorgon, men det gick ju bra till sist. Vi misstänker nu att det vattenkastaren gick sönder redan sent fredag kväll. Ett antal timmar med andra ord. Suck. Vi hade ändå tur i oturen. Meningen var nämligen att vi skulle vara borta hela helgen, men eftersom sambon fortfarande är sjuk stannade vi hemma. Tur!