månadsarkiv: mars 2012

Vilken häck ska jag välja?

vilken-hack

Hur svårt kan det vara – att bestämma sig för vilken häck man ska ha? I trädgården alltså. Den egna häcken är ju vad den är. Vare sig man vill eller inte ;)

Avenbok. Eller inte…
Armeringsmatta med murgröna. Eller inte…
Buskar med överlappande blomningstid. Eller inte…

Först var jag stensäker. Tänkte att det skulle bli snyggast och ”renast” med avenbokshäck som gräns mot grannen. Sen försvann stensäkerheten när jag började tänka på att vi inte behöver tänka på att det ska vara en smalväxande eftersom vi har gott om djup i trädgården. Och en häck. Tänker att det kräver mycket jobb jämfört med en vägg av murgröna? Eller friväxande buskar. Som du märker är det många tankar.

Tänk(!) om jag kunde komma till skott istället.


Bilder: E-planta, Tankar från Trädgårdsmästarn (härlig blogg för övrigt), Ting ute o inne, Helsingborgs Dagblad

Where only in it…

kattmynta-katten

Det är drogerna dom vill åt! Katterna som rullar runt, smaskar i sig och kurrar vid någon av de många kantnepetorna (även kallad kattmynta) i trädgården får tiominuterstripper genom att inandas doften av den olja som finns i växten. Kanske inte så konstigt att en del av katterna vi har i trädgården verkar höga som höghus…

Läste också att om katten slickar i sig kattmynta fungerar växten som lugnande medel. Hur de kan vara ”uppåtjack” på utsidan och ”nedåtjack” på insidan låter ju märkligt. Fast praktiskt ändå tänker jag – om man är katt alltså – att hyfsat enkelt kunna välja vilken effekt man vill ha. Katten på bilden tuggade i sig kattmyntan, det såg jag. Lugn som en filbunke låg den sen där och mös i vårsolen. Sämre kan man ha det!

Tänker också på Ebba Gröns gamla goding ”We’re only in it for the drugs”. En riktig tonårsflashback! Kanske tvungen att kommentera den kommentaren! ”Flashbacken” består inte av att jag minns några droger (rörande det är jag faktiskt oskuld) utan att jag i tonåren under en period var punkare. Höjdpunkten i den ”karriären” var när Ebba Grön spelade i Byske. Och jag 17 år gammal fick komma in back stage. Som sagt – en tonårsflashback.

Gränslöst

sag-hej
Säg hej till publiken! Eller. Oj vilken lååång trädgård vi har! Så känns det när man sitter på trädäcket och kikar ut över trädgården sedan grannen tog bort sitt halvruttna och fula plank (det stod vid de röda markeringarna). Inte är det så snyggt nu heller, men han ska bygga ett staket istället för att sätta upp ett nytt fult ”köpe-plank”. Och jag ska plantera häck på vår sida. Grönt och fint… om några år. Avenbok ska det bli.

Invigde förresten Grythyttanstolarna i helgen. Är de sköna att gunga i eller inte? Åhh, kan det inte bli helg igen? Pronto!

Nära ögat

lungort

Tidigt förra våren hittade jag plantor med prickiga blad i en av de då otaliga skrothögarna. I högen var mängder med ogräs, en jäkla massa bröte, sniglar och en och annan ödla (och ingen av dem var jag ;)). Och så det prickiga då…som jag vid det tillfället var helt övertygad om att det var ett ogräs.

Något gjorde ändå att jag ändå tryckte ner ”ogräset” i en rabatt och det är jag glad för. Det prickiga är ju inget ogräs utan brokbladig lungört. Den verkar trivas riktigt bra för den har redan spridit sig till en hyfsat stor yta. Funderar därför starkt på att ha den som marktäckare på framsidan!

Bilden ovan är från i helgen och som du ser blommar den redan, men när den blommat ut fortsätter bladen vara vackert prickiga hela sommaren. Har sett att det finns vitblommande lungört och det hade varit fint att blanda de båda.

Nära ögat alltså att det prickiga nu varit kompost men jag hann ”hia” (hejda) mig. Man kan ju undra om det är fler ”ogräs” som inte hade samma tur…

Bygga bo

fagelbo-stupror

Skulle du vilja bo där uppe, mellan stupröret och takpannorna? Förmodligen inte va? Men uppenbarligen stör inte den skyhöga(?) boendestandarden det fågelpar som precis påbörjat sitt bobyggande där. Men så har man ju olika krav på sitt boende, det är helt klart.

Men hallå där! Med tanke på att jag redan bor i huset med de, på gränsen till helt odugliga hängrännorna, och det utslitna taket kan man ju fundera på vilka krav jag har. Hmm.

Det är bara att inse fakta, den dryga utgiften att byta tak går snart inte att blunda för. Fast vi väntar nog ett tag ändå, man vill ju inte störa hyresgästerna på taket mitt i familjebyggandet. Pip pip pip…

Pyssel o pusslande

stensattning2

Det går inte som tåget direkt. Att lägga gatsten alltså. Det är ett pysslande och pusslande för att hitta stenar som ”passar ihop”. De första två raderna var jobbigast, men sen kom jag på ett sätt för att det skulle gå liiite snabbare. Men oj sån tid det tar ändå. Jag är inte direkt van att sitta på knä och jobba och inte heller att svinga en gummihammare var 30:e sekund. Kraften tar fort slut och då får man hitta på nåt annat att göra ett tag. Dra lite ogräs eller nåt…

Trots pusslandet och den stela ryggen är det ändå riktigt kul att lägga sten och jag kommer (förhoppningsvis) vara supernöjd när det är klart. För klart ska det bli trots att jag ännu bara gjort knappt en fjärdedel. Pust!

Som vanligt gör jag inte enligt konstens alla regler. Mycket ögonmått blir det, men vem vill ha en perfekt trädgård med helt raka kanter?! Inte jag iaf. Här görs det lite ojämt och shabby från första början. Bara för att jag kan liksom :)

Första valken

stensattning1Svinont i ryggen, stel i fingrarna och valkar i händerna. Härliga krämpor efter en eftermiddag i trädgården! För kan man tycka det är annat än härligt när solen skiner och temperaturen är över tvåsiffrigt?

Stensättningen av pergolagolvet påbörjades idag. Lyfte ner hammocksoffan, förberedde underlaget och kånkade mängder med lass sättsand från uppfarten till pergolan. Det känns i ryggen nu… Hoppas på lika strålande väder imorgon så jag kan börja lägga sten imorgon.

Psst. Fuskade lite med några stenar redan idag. Kunde inte hålla mig! Det bidde fin-fint. Bild kommer kanske imorgon (om nu nån skulle vara intresserad)…

Nu – ryggvila!

Världens godaste maränger.

maranger-de-godaste

Våra försök att minska gotteintaget går väl hyfsat. Vi köper inte hem lika mycket gottegott och jag försöker tänka mig för en extra gång innan jag stoppar i mig nåt. Den här principen gäller hemmavid alltså. Blir jag bjuden säger jag inte nej! Man vill ju inte vara ofin liksom…

Sent igår kväll var sambon ett stirrigt socker-abstinent-monster.
– Jag vill ha maränger. Jag ska göra dem själv. Kan jag det? Hur gör man?
– Den som googlar får svar, sa jag och trodde inte det skulle bli mer än så.

Men jodå. Maränger blev det. Och jag blev bjuden. Och jag åt. Många! Principen ”tänka efter en extra gång” gäller aldrig om man blir bjuden. Även om det är hemmavid.

För det här är de bästa receptet på maränger. Godaste, godaste marängerna:

  • 3 – 4 äggvitor, ca 1 dl
  • 1 krm ättika
  • 2 dl strösocker
  • Om du vill, lite hackad mandel

  1. Sätt ugnen på 125 grader.
  2. Vispa äggvitorna för hand eller långsamt först med elvisp i drygt en minut.
  3. Tillsätt ättika och vispa ytterliggare någon minut.
  4. Tillsätt sedan sockret, lite i taget, och vispa kraftigare i några minuter tills äggvitorna blivit ett fast och blankt skum. Sluta då vispa.
  5. Tillsätt ev den hackade mandeln och rör om 2-3 varv.
  6. Klicka ut stora maränger, ca 30 styck, på bakplåtspapper.
  7. Sätt in marängerna i ugnen och grädda en timme tills marängerna släpper från pappret.
  8. Låt marängerna svalna på galler.

Man ska inte svära. Men fy fan vad goda de blev!

Solgul

forsta-krokusen_

Yihaaa, vilken dag det var igår! Säsongens första RIKTIGA trädgårdsdag med trädbeskärning, ogräsrensning (det gäller att börja i tid), allmänt pyssel och smidande av planer. Hur lovely som helst!

Mindre lovely kändes det att behöva gå till jobbet imorse. Strålande sol och +8 åtta grader. Vem vill sitta inne då?!? Längtar redan till helgen så jag kan få ägna mig åt att lägga sten under pergolan. Beställde sättsand idag och blev lovad leverans innan fredag. Sanden kommer i storsäck om 1 kubik. Lite dyrare än att hämta det själv men betydligt enklare och framförallt lindrigare för ryggen. Helt ok att vara ”slösaktig” när det handlar om trädgården (och ens hälsa) tycker jag…

Brist på fantasi?

pergola-nu-da

Övre bilden: Så ser det ut just nu. Ofärdigt (som man säger i Norrland) och kalt.
Nedre bilden: Pergolan den sista sommaren i min förra trädgård.

Man skulle kunna säga att jag är fantasilös. Varför håller jag annars på att efterlikna pergola-lösningen jag hade i förra trädgården? Jo, av två anledningar.

Ett: Det är ett vinnande koncept! Att sitta i skuggan, gunga och filosofera om allt och ingenting. Det är själavård det ;)

Två: Jag flyttade ju innan växterna vuxit upp. Som du ser på bilden var det rätt kalt. Tak och väggar saknas liksom. Men den här gången ”ger jag mig” inte förrän jag har väggar… Och tak… Och golv!

Det som är tänkt att göra jobbet den här gången är framförallt blåregnet (Wisteria) som jag planterade förra året. Vågar ännu inte ha en åsikt om det är en växt som trivs i vår lerjord. Den tog sig ganska snabbt men sedan ebbade det ut lite. Ni som kan ert blåregn vet ju att det kan fullständigt dominera sin omgivning. Ni andra kan ju titta här.