Nu är det inte lång tid kvar innan knopparna slår ut på min favoritklematis. Jag får väl säga favorit tills vidare eftersom favoriterna (ganska ofta) byts ut allteftersom jag upptäcker någon ny skönhet. Men min kompis H brukar ändå säga att ”här känner man igen sig” när hon kommer hit. Hon menar på att jag har samma växter, upplägg och stuk som i min förra trädgård. Det har hon nog rätt i, man har ju sin stil liksom, även om den förhoppningsvis utvecklats med åren. Om man nu kan säga att ens stil utvecklas?

Tillbaka till klematisen. Det här är mitt andra försök med bergklematis ’Montana Rubens’ (det första försöket slutade med vissnesjukan) och det verkar vara andra gången gillt. Klematisen är snabbväxande, rik- och långblommande med små rosa blommor. Och jodå. Den fanns i den i förra trädgården också. Där klädde den delar av förråds- och cykelskjulets väggar och blommade typ året runt. Helt fantastisk! Här på Solsidan hoppas jag den ska trivas och snabbt klä in långsidan av fulgaraget.