Det är mycket som är vackert i trädgården just nu. På given förstaplats, helt utan konkurrens, hamnar lupinerna. Iaf idag :) Är de inte lovely?
Jo, de frösår sig i massor.
Jo, de får djupa rötter.
Jo, de betraktas av ogräs av många.
Men i lagom mängd där de inte konkurrerar ut allt annat är de fantastiska. Så här på Solsidan får de faktiskt vara kvar. Om jag säger detsamma om några år vågar jag dock inte lova ;)
För en dryg månad sedan sådde jag bl.a. rosenskära och strandkrassning i den gamla kökssoffan. Min förhoppning var att det skulle tokväxa, både i soffan och den nyplanterade thujahäcken bakom. Att säga att det tokväxer är väl att ta i, men det har hänt en del och om några veckor hoppas jag kunna njuta av de söta rosenskärorna. Och även av de andra frösådderna såklart. Vad det var jag sådde kommer jag ju inte ihåg. Fiskpinneminnet igen. Suckar!
Nationaldag imorgon. Här blir det inget firande av just den, istället firar vi att det är en ledig dag mitt i veckan. Hipp hipp för det! Sen hoppas jag såklart på trädgårdsväder.
Önskar oss alla en trevlig nationaldag!
”Städa, städa varje fredag och så varje juuul. Det tycker jag är kuuuuul”. Fredagkväll, ösregn och en aningens överskottsenergi. Då skurar vi (jag då alltså, sambon vill ju inte förstöra frissan i regnet…) trädäcket med såpa. Lika bra att köra på innan fredagskoman sätter in.
Har läst, jag vet inte hur många, foruminlägg på nätet om hur man behandlar ett tryckimpregnerat trädäck. Det finns många bud om vad som är den bästa behandlingen. Förstår att många tvättar och oljar in trädäcket varje år, men det verkar jobbigt tycker jag. Läste också att kraftfulla högtryckstvättar kan förstöra fibrerna i träet. Så högtryckstvätt gick bort. Men i flera inlägg stod att behandling med såpa gör trädäcket ljusgrått och matt. Det lät bra så såpa fick det bli! När regnet slutat ösa ner och trädäcket torkat får vi välan se resultatet.
Behöver tips på hur jag ska göra med vår framsida!
1: Nästa år kommer hela huset få liggande panel målad i den ljusgrön/beige som du ser på ena sidan av utbyggnaden.
2: Mellan källarfönstren kommer jag, efter fasadbytet, sätta en klätterros som får klättra på fasaden.
3: Gräsmattan är borthyvlad och just nu ser det dystert ut men sakta, sakta börjar ytan täckas av marktäckare. Framförallt revsuga, men också några klematis ”Arabella” (f.ö. superfin som marktäckare).
4. Två rabatter är hyfsat klara. I rabatterna finns en syren, nävor, rosa ”The Fairy”, storblommig lila klematis, lammöron och lite annat.
Mina tankar har varit att göra en åttformad rabatt enligt markeringen på översta bilden. I den ville jag ha lavendel/perovskia/salvia och någon rosa ros, men nu känns det som att det blir för mycket. För plottrigt liksom!
Kom på att det kan bli snyggt att plantera tre klotformade små träd istället. Klotrobinia eller uppstammad syren tänker jag. M.a.o. skulle det bli två rabatter, en klätterros mot väggen, marktäckare och tre träd.
Det finns ju såklart tusen sätt att skoja till framsidan på. Vad tycker du hade varit snyggt?
PS. Är inte det sprillans nya tegeltaket snyggt? :)
Nu blommar den storblommiga clematisen ”Miss Bateman” här på Solsidan. Jag tycker den är otroligt vacker! Har läst att den blommar igen i augusti, men med lite tur (hoppas, hoppas) kan den blomma oavbrutet ända fram till hösten. Det håller iaf jag tummarna för att den ska göra!
Och äntligen kom så regnet. Mycket välbehövligt! Vädret är ju perfekt att skura trädäcket rent från det röda tegelpannedamm som takläggarna ”spritt ut” eftersom man får lite hjälp från ovan. Om man hade velat/orkat vill säga. Istället för att skura trädäck ligger jag inne och softar med en deckare. Ja, en bok alltså ;) Tisdagsmys liksom! Regnar det tillräckligt mycket kanske trädäcket skurar sig själv. Man kan ju alltid hoppas…
Har varit på resande fot i knappt en vecka och väl hemma igen noterar jag att det har exploderat i trädgården. Och det är (mestadels) positivt. Helt galet vad det händer mycket på bara fem dagar.
Du som följt mig tidigare vet att jag haft problem med att förkultivera jätteverbena. Not my grej liksom. Men nu. Nu har jag små jätteverbenor ÖVERALLT i singeln runt rabatten där de stod förra sommaren. Och då menar jag ÖVERALLT! Blev så nervös av alla plantor att jag inte kunde hålla kameran stilla…
Shit! Hur ska jag få bort alla småplantor från singeln? Kanske smartast att vänta tills de vuxit till sig lite?
Årets jätteverbenor får planteras i en rabatt långt från singeln. Det är ett löfte!
PS 1: Var vi varit? Vi har varit i Prag med sambons mor och hans fem syskon med respektive. Fantastisk resa i en grym stad! Bilder kommer…
PS 2: Det är äckligt varmt ute. Tycker jag. Ogilla!
Nu är det inte lång tid kvar innan knopparna slår ut på min favoritklematis. Jag får väl säga favorit tills vidare eftersom favoriterna (ganska ofta) byts ut allteftersom jag upptäcker någon ny skönhet. Men min kompis H brukar ändå säga att ”här känner man igen sig” när hon kommer hit. Hon menar på att jag har samma växter, upplägg och stuk som i min förra trädgård. Det har hon nog rätt i, man har ju sin stil liksom, även om den förhoppningsvis utvecklats med åren. Om man nu kan säga att ens stil utvecklas?
Tillbaka till klematisen. Det här är mitt andra försök med bergklematis ’Montana Rubens’ (det första försöket slutade med vissnesjukan) och det verkar vara andra gången gillt. Klematisen är snabbväxande, rik- och långblommande med små rosa blommor. Och jodå. Den fanns i den i förra trädgården också. Där klädde den delar av förråds- och cykelskjulets väggar och blommade typ året runt. Helt fantastisk! Här på Solsidan hoppas jag den ska trivas och snabbt klä in långsidan av fulgaraget.
Först nu börjar jag fatta hur vackert det är med tulpaner. Det har liksom gått mig helt förbi tidigare. Tror det beror på att jag i min förra trädgård satte några lökar men de kom aldrig upp. Istället för att försöka på nytt intalade jag mig att jag inte gillade tulpaner. Logiskt agerande va?!
I höstas (väldigt, vädigt sent) planterade jag diverse lökar på några ställen men trots den sena planteringen blommar de så fint nu. Tänk så mycket fint jag gått miste om tidigare år. På bilden har precis den ljusrosa ”Angélique” börjat slå ut i höstrabatten. Inser nu att jag måste trycka ner minst det dubbla antalet till hösten för att det ska ”se något ut”, men man får ju börja någonstans.
I bakgrunden kullen som igår fick ett stort tillskott av vintergröna. Fortfarande ser det ut som en jordhög, men den ska nog bli grön så småningom. Som sagt, man får ju börja någonstans.
Du vet Gekås i Ullared? Deras plastpåsar (eller plastkassar som skåningarna säger) är riktigt stora och rymmer mycket. Igår var vi helt ”Plötsligt i Vinslöv” och hittade två plastpåsar fulla med vintergröna. Nu står plantorna på altanen och väntar på att bli planterade på kullen bakom garaget. Det får bli min prio för dagen eftersom det fuktiga vädret och halvstormen utomhus INTE är idealiskt för att stå på en ranglig stege och måla fasaden.
De upphittade vintergrönaplantorna är en del i växtbyteinlägget jag skrev om för ett tag sedan. Plantorna har jag fått av Ulrika med bloggen Vardag, trädgård & lite av varje! Och oj så glad jag blev för det. Tack snälla Ulrika! Nu kommer nog en fjärdedel av kullen att bli täckt bara sådär. Vilket ger mig (oss?) mindre yta att rensa ogräs på.
Jag ska inte trötta ut dig med bilder på kulörprover. Idag. Men färg är inköpt och till sist blev det en nyans ljusare än nummer tre i förra inlägget. Klockren kulör tycker både sambon och jag.
Vete tusan hur det gick till, men idag blir det ännu en närbild. Vill bara visa hur ledsna och hängiga de 7.239 maskrosorna blev när jag, med hårdhandskarna, drog upp dem med rötter och allt. Det kan dom gott ha…
Efter maskros-slakten var det dessutom absolut nödvändigt för mig att ta tag i ett av sambons icke gjorda jobb (vilket händer titt som tätt). Han har EN trädgårdsuppgift – klippa gräset. För två veckor sedan började jag. ”Älskling lilla, det är dags för premiärklippning av gräset. Det har du väl koll på?”. Nu ljög jag. Så sa jag INTE. Vad jag sa tänker jag inte skriva här, men det finns inte en chans i världen att han missat budskapet…
Det är asjobbigt att klippa en vildvuxen gräsmatta med handjagare. J-a skitsambo tänkte jag under nästan hela klippningen. Fast ilskan var bra i det här fallet, eftersom det gav lite extra kraft ;)
Lite synd om sambon är det ändå idag eftersom han opererat en tand och nu har värsta tandvärken. Stackars, stackars liten. Han hoppas nog att tandfén kommer med en peng som tröst imorgon, men vi får väl se om hon fortfarande surar över en icke klippt gräsmatta…