Vinkelslipen jag köpte i våras har knappt använts. Eller för att vara mer exakt. Inte använts alls… Anledningen är den hatkärlek jag hyser till maskiner som låter och ”sprutar eld”, men när jag äntligen kom till skott var kapningen snabbt gjord. Tur var väl det eftersom tjocka handskar, arbetsbyxor och långärmad tröja inte kändes helrätt i högsommarvärmen. Vinkelslipen är inte helt ofarlig så jag skyddar mig med täckande kläder, skyddsglasögon och hörselkåpa. Det är också viktigt att alltid-alltid hålla vinkelslipen med båda händerna och se till att gnistskyddet(?) är vinklat så att gnistorna hamnar från dig! Just den här vinkelslipen, Makita GA5030, har en funktion som gör att vinkelslipen stängs av om man skulle råka tappa den. Det känns tryggt – man vill ju inte kapa av ett ben eller en arm på sig själv. Ja, inte på någon annan heller för den delen. Huuuh!
Den kapade armeringsmattan ska bli en spaljé mot förrådet som snart är färdigfixat. Lär nog återkomma med en bild på det, men först ska det sluta regna så jag kan måla sista varvet…
Cooooolt! Du e cool!
Nej men, hur ska jag nu kunna få till det att följa dig….hoppas det funkar på det här sättet också. Var ett tag sedan jag var ute på nätet, så det var värst vad mycket du hunnit med :)
Ha det fortsatt gott.
PS Jag längtar också efter regn, men det tycks lysa med sin frånvaro, vilket däremot inte solen gör och det är ju skönt det också, på sitt vis….konstigt man aldrig är nöjd, eller det är man ju förstås, sol vill vi väl alla ha… DS
Snyggt jobbat Tamara! Både med vinkelkapen och bloggflytten.
Kram!
Schysst arbetsställning du fått till där! Låter som en bra maskin. Skall bli kul att se slutresultatet.
/Mia
Du är ur-tuff och fixar verkligen jättefint!
Föredömligt gröna byxor by the way ;)
Kram kram från Fjollträsk
Du är modig du som använder eldsprutande maskiner. Jag har aldrig själv provat.
Ser bra ut med nya bloggplatsen också :)
Kram
Pingback: Helt uppåt väggarna! | Livet på solsidan