Ett av mina krav när vi letade hus var att man skulle ha utsikt över trädgården när man stod vid diskbänken. Och visst. När vi fick tillträde i augusti 2010 fanns utsikten där, men om den var så mycket att hurra för vet jag inte. Man såg så gott som bara en rad med dåligt underhållna spaljerade äppel- och päronträd vilka skymde hela trädgården. Så kan man  ju inte ha det!

Sagt och gjort. En stubbfräsare och ett antal träd mindre ser utsikten ut så här. Inte så mycket bättre kanske, men nu kunde iaf trädgården börja byggas upp igen.

Vi var inte så drastiska att vi tog bort alla träd! Tre äppelträd sparades men så många som sju togs bort. Detta för att vi skulle bygga trädäck men också för att träden var placerade så att trädgården liksom delades i två delar. Och det kändes inte alls bra. 

Fast det var tur att vi inte kommit längre i uppbyggnaden för veckan efter fotot togs kördes i princip hela trädgården sönder när vi dränerade/isolerade. Våren därefter byggde vi trädäck och den aktiviteten gick också ganska hårt åt trädgården… 

Och nu, två år senare, ser det ut så här (ursäkta oskärpan). Tycker aldrig att det man vill och planerar göra hinns med, men visst har vi ändå kommit en bra bit på väg? Vägens riktning framöver vet jag inte så mycket om. Det finns planer i massor, men de ändras stup i kvarten. Pergolan och trädäcket kan iaf känna sig stensäkra på att få vara kvar :)

”Kravet” på mig själv under hösten/vintern är att alla foton S-K-A sorteras och kategoriseras. Kanske kan jag då hitta ett kort på hur utsikten från köksfönstret var hösten 2011…