Utflykt till Hovdala Slott. Tillsammans?

hovdala

Fråga mig inte hur det gick till – men jag lyckades få med mig sambon till Hovdala Slott utanför Hässleholm idag. Om Hovdala visste jag inte mycket mer än att de deras idéträdgård vann Besökarnas val på trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar tidigare i år.

I slottsområdet fanns en väldigt fin köksträdgård, med ett attans snyggt växthus. Kul var också de stora ”spegelkloten” som stod i varje odlingslåda.

 

hovdala-orangeri

Här finns också ett orangeri som inte gick av för hackor. Sambon, som du ser till vänster om trädet, sa spontant att ”ett sådant ska vi ha!”. Ja, inte mig emot, men stora spargrisen behöver fyllas på liiiite innan det kan bli nåt liknande detta orangeri på Solsidan.

 

 

Jag brukar ofta höra att jag går fort, men när sambon och jag är ute och går – eller cyklar – så ser det ut som på filmen. Den här filmen tog jag idag. Och det är alltid samma visa. Han måste ligga ”steget före” (läs: ca 20 m). Det är så kul när vi gör saker tillsammans brukar han säga. Varför går han då alltid så långt före? Kan man undra ;)

 

 

hovdala-jag

Så här ser det alltså ut när vi gör saker tillsammans. Trevligt! 

15 reaktion på “Utflykt till Hovdala Slott. Tillsammans?

  1. AnnaHelena

    Haha – så roligt: EXAKT samma fenomen för oss! Jag är en sån som går SNABBT. ALLTID! Blir superstressad av folk som går och drar benen efter sig. MEN: När jag och min H är ute och går tillsammans inträffar precis detsamma som för er. Jag går som vanligt i snabbt tempo och ÄNDÅ ligger han snart 10-15 meter före. Jag har en liknande instagram-bild på det, ungefär som i din film. Vad i hela friden beror det på!? Visserligen är han 1.85 och jag 1.68, vilket betyder att han har längre ben än jag. Men ändå…Man tycker ju att den som ligger före borde skärpa till sig och inte dra ifrån!

    Så kul det var med igenkänningen! :-)

    Kram // AH

    Svara
    1. MInagrönatankar

      Jag skrattar högt! Både åt dej och åt andras kommentarer. Jösses va härligt det är med igenkänningsfaktorn! Nu ska jag aldrig mer klaga på sambons ständiga 1,5 meters försprång!!!! Jag är ju lyckligt lottad för tusan!

  2. Marina

    Där var jag också för ett par veckor sedan. Första gången men jag gillade det skarpt.
    Skrattar gott åt din lilla film :). Här är det jag som går fortast men jag försöker tänka på det och sakta in (innan jag kommit 20 m före) ;)

    Kram

    Svara
  3. Annika

    Ser fint ut där på Hovdala slott. Det där orangeriet skulle gärna få stå här också, men som sagt det var det där med plånboken…

    Jag tillhör dem som tar mig fram snabbt när vi går. Maken påstår att jag till och med ökar takten i uppförsbackar. Men jag har inte förstått meningen med att gå sakta helt enkelt. Tillsammans med honom får jag anstränga mig att slå av på takten, annars är det jag som ligger 20 meter framför.
    Kram Annika

    Svara
  4. trädgårdsdrömmen

    Hihi, dagens bästa underhållning. En fråga: skriker ni till varandra när ni ska säga något? Inspirerande ställe ni besökte, älskar kloten…undrar hur dom fått fast kloten på pinnarna?
    Ha det gott/ Anna

    Svara
    1. Livet på Solsidan Inläggsförfattare

      Du vet. När man varit tillsammans ett tag behöver man inte prata så mycket. Haha. Skämt å sido. Jag springer ikapp om jag vill något…
      Visst är kloten fina! Funderade på samma ska. Undrar hur de är fästa i stolparna. Ingen aning. Får kanske ta med mig sambon en gång till för att kolla på de detaljerna ;)

  5. Ellinor

    Hovdala slott. Jaha, ännu ett ställe att skriva upp på ”vilja-besöka-listan”. Ser fint ut! Jag är ju dessutom svag för köksträdgårdar och besöker gärna sådana.

    Undrar som Anna – skriker ni till varandra när ni promenerar på det här sättet? Och om man går där bakom – vågar man stanna och titta på saker och ting i lugn och ro då? Man kanske hamnar ännu längre bak? :-)

    Förövrigt så har sköldpaddan inte hittat tillbaka. Tror nog hon har hittat grönare paradis. Jag tröstar mig med att hon inte lär gå hungrig därute. Hon äter mördarsniglar och DET finns det gott om här omkring. Dessutom verkar det faktiskt som om vattensköldpaddor lyckas övervintra i det fria i Skåne. Fast hon är ju väldans välkommen tillbaka såklart!

    Tack för alla dina kommentarer hos mig. Jag blir så glad när jag läser dem.
    Ha det riktigt bra!

    Svara
  6. Jennica

    Hahaha, ja så kan det vara! :) Fint det ser ut på Hovdala slott, där har jag aldrig varit!
    Och fin blogg du har, här har jag heller aldrig varit! :) Men kommer absolut tillbaka!
    Kram Jennica

    Svara
  7. Rost och rädisor

    Jag hamnar också efter. Brukar föreslå att mannen går två varv på kvällspromenaden medan jag går ett så han får röra på sig lite, men han är mörkrädd och håller sig till mig i alla fall.
    Så fint på Hovdala. Lägger detta på minnet tills jag har vägarna förbi.
    Allt gott
    Anette

    Svara
  8. Fröken Grön

    Hihi, undrar just om det där är symptomatiskt för alla karlar? Tycker bestämt jag känner igen mig i det där med att alltid trippa 20 meter bakom. Kan det vara att man går där med sin kamera och drar benen efter sig, tro?
    Hovdala är ännu en vit fläck på min karta, men står defintivt på min lista över önskeutflyktsmål. Kanske kan jag lura med min gubbe också?
    Kram!
    /Anna-Karin

    Svara
  9. Katarina /En Grön Sida

    Ha ha… ler när jag läser såväl inlägg som kommentarer. Ja, det där med att gå i otakt, äta i otakt osv… Kan ställa till en del, men har man bara funnit att det fungerar med två olika, likt stämsång, så kan det ju säkert bli helt OK, ja, vackert. Men inte alltid, fniss… Hovdala, inte varit där. Än. Tack för tipset!
    Allt gott!
    Katarina

    Svara
  10. Helen

    Jag skulle också vilja till Hovdala, men tur att jag inte var med er. Jag hade varit så långt efter att jag inte kommit med på bilden:)

    Svara
  11. MissStorm

    Ni ska ju naturligtvis gå hand i hand! :) Fungerar utmärkt hos oss. Jag kan helt enkelt inte pinna i förväg eftersom jag ”sitter fast” och får lägga min energi på att bogsera bromsklossen… :D

    Kram

    Svara

Lämna ett svar till Jennica Avbryt svar