…hälsar jag som vanligt på orädda Fru Koltrast innan jag tar dagens trädgårdsrunda. På rundan slås jag av hur mycket vackert det finns i trädgården just nu! Som t.ex:
Bronsstarr och träjon.
Vit rudbeckia.
Lysande röda blad på den japanska lönnen.
Daggkåpa i blom. Nu? Man tackar!
Mossigt!
Spindeln gör sitt jobb!
”Den som har en trädgård och en boksamling saknar intet” sägs Cicero ha sagt. Precis!
Ibland blir det bra mycket bättre än det var tänkt. Det var först efter jag planterat de vita anemonerna ’Wild Swan’ framför pergolans entré som jag såg hur finfint dess lilablå undersida funkar ihop med…
…undersidan av klematisen ’Huldine’ som klättrar vid pergolans entré.
Även om det inte syns på bilden så är färgen på klematisens strimmade undersida och anemonens dito nästintill densamma. Lika men ändå olika. De utgör som du ser en perfekt kombo. Eller ja, du får tänka dig hur de båda ser ut tillsammans eftersom jag inte tänkte till och tog en bild där båda blommorna syns. Det är med andra ord dags för dig att öva på din förmåga att lägga ihop två bilder till en.
Anemonens enkla vita blommor kan tyckas oansenliga, men hur snyggt är det inte när de utblommade anemonerna dalar ner på marktäckaren citrontimjan? Även det här blev bättre än väntat.
Anemonen ’Wild Swan’ var ett (vääääldigt billigt) impulsköp och först när jag kom hem läste jag att den vunnit utmärkelsen “New Plant of the Year” på Chelsea Flower Show 2011. Jag förstår varför!
Klematisen ’Huldine’ har jag skrivit om tidigare och i det inlägget finns bättre bilder om du är nyfiken på denna starkväxande och senblommande klematis.
Idag tog jag in några blommor av lavendeln ’Ellagance Ice’ för torkning. Plantorna har precis börjat blomma och jag tycker det är sent. Visserligen spelar det ingen roll för bättre sent än inte alls… Den mörklila lavendeln i bakgrunden är den mer vanliga sorten ’Hidcote Blue’.
Lavendelplantorna frösådde jag förra året och då kom blomningen i mitten av september. Mao är det ännu senare i år. Den sena blomningen i fjol trodde jag berodde på att det var årsgamla plantor men i år är de ju etablerade.
Förutom sen blomning ska den här sorten vara vit och inte ljuslila som mina är. Nåja. Mina ’Ellagance Ice’ må uppföra sig lite crazy, men de är så tjusiga att jag förlåter dem!
När vi ändå är inne på det här med lavendel vill jag passa på att fråga en sak. Jag brukar klippa mina lavendel på våren, men väldigt många förespråkar klippning av lavendel på hösten. När klipper du dina lavendel? Och vilka erfarenheter har du av klippning på vår respektive höst?
Äntligen har flyttkarusellen snurrat färdigt! Det som skulle ta några timmar tog istället några dagar men nu är de perenner som blivit för stora delade, flyttade eller bortskänkta. Faktiskt har en del också åkt i trädgårdstunnan och komposten. Fy mig va?!
I och med delningen (jaja – och några få inköp) har jag nu två uppdaterade rabatter. Till höger på bilden ser du den ena av dem. Tidigare var den till 85 % täckt av marktäckaren ormöga. Nu finns här istället hostor, ormbunkar, buxbom, alunrot, stjärnflocka, brokbladig lungört, hasselört och några gräs. Ett helt gäng vita tulpaner ’Spring Green’ är också planterade. Jag är själv jättenöjd med den här rabatten och ser redan nu fram emot nästa säsong.
Längst bak i rabatten står en thujahäck som planterades förra hösten. Häcken planterades dels som fond till rabatten men framförallt var syftet att den skulle täcka Gunnebostängslet. I vintras såg häcken så här ynklig ut och jag trodde att snön brutit av en del grenar men häcken klarade sig och under sommaren har den växt upp till kanten av Gunnebostaketet (syns på översta bilden). Vackert jobbat!
De första som brukar säcka ihop när farbror Frost kommer på besök är funkiorna. De tål verkligen ingenting ;) Just den här har än så länge bara gett upp lite grann, men det dröjer nog inte länge förrän även den ligger som en geggig sörja i rabatten. Precis som det ska vara med andra ord. Det är ju ändå oktober!
Jag säger bara wow och jippie för det här årets september! Vilken toppenbra trädgårdsmånad. Knappt något regn och en sol som visat sig konstant i flera veckor (så känns det i alla fall).
Trots att vi närmar oss slutet av september är det ännu varmt nog att sitta på trädäcket och ”spana”. Och istället för att reta mig på den trasiga solstolen som du skymtar i bildens framkant väljer jag att lyfta blicken och vila ögonen på trädgården. Mycket trevligare!
Mycket trevligt är det också att höstrabatten fortfarande ger prima material att använda till små buketter. Här kärleksört, sköldpaddsört, kantnepeta, lavendel och rosenskära. De flesta är sensommarblommor men visst ger de ändå sommarfeeling?
På den här bilden står jag mitt i höstrabatten och kollar istället in mot trädäcket. Vill du veta min exakta position får du titta på översta bilden igen. Jag står med ryggen mot det vita repet som håller upp hängmattan.
Det här är min tolkning av ”Blommig fredag” hos Bland rosor och bladlöss. Idag är temat september.
Bland det ståtligaste i trädgården just nu är de höga stänglarna av fläckflockel – Eupatorium maculatum ’Atropurpureum’. Med sina knappa två meter ger de båda plantorna fin höjd i höstrabatten. I rabatten har de bl.a. kärleksört, perovskia, stäppsalvia, sköldpaddsört och rudbeckia som grannar.
Fram till för förra veckan har jag alltid trott att det här är rosenflockel men efter att ha läst ett inlägg hos Timjan och Pioner (och dubbelkollat etiketten från plantskolan) vet jag att det är fläckflockel och inte rosenflockel. Att det finns något som heter fläckflockel visste jag inte ens om. Tänk så mycket (livsviktiga) saker man lär sig genom att läsa andras bloggar!
Fläckflockels grenar är, om jag förstått det rätt, fläckiga till skillnad från rosenflockeln vars grenar är mörkare och ”enfärgade”.
Det är inte bara fläckflockel som har en plats här på Solsidan. I våras fick en rostflockel – Ageratina altissima ’Chocolate’ följa med hem från Tirups Örtagård. Rostflockeln var en ny bekantskap för mig, men än så länge är jag helnöjd med det mörkt purpurfärgade bladverket! Det sägs att rostflockel ska hinna blomma i Södra Sverige men ännu har inga vita blomklasar visat sig. Härdigheten verkar inte vara den bästa, men jag hoppas den väljer att bo här permanent.
Just nu står rostflockeln i en för året nyanlagd rabatt vid entrén. Ännu är rabatten inte helt klar men det lutar åt att det blir vitbrokig benved runt flockeln. Jag tror att det vita i benveden kommer bli vackert mot de vita blommorna som jag förväntar mig ska dyka upp inom kort.
Kanske var det ny fasad och ny kulör på huset som behövdes för att Constance Spry-rosorna skulle sätta fart? För efter ommålningen av väggen bakom rosorna har de skjutit rejält i höjd sedan blomningen i somras. Äntligen har grenarna nått toppen på växtstöden i armeringsjärn. Nästa år hoppas jag rosorna visar tacksamhet för sin nymålade omgivning genom att mjukt böja sina grenar över den övre ringen. Det kommer i så fall innebära tre maffiga ”rosparaply” på rad. Snyggt!
På en stege, eller om du helt enkelt lägger dig på marken, kan det bli roliga perspektiv och/eller synvillor. Som här. Det ser ut som om rosen är lika hög som grannens enar(?) vilket ju inte stämmer för enarna är sisådär trettioåtta meter höga (det är i alla fall vad de känns som – if du förstår what I mean ;)). För mig räcker det gott att mina Constance Spry blir tre meter höga.
Rudbeckia (eller solhatt)! Visst är de fina just nu? I trädgården har jag dem på flera ställen, både röda och vita. De vita gillar jag bäst eftersom de både lugnar ner och är ursnygga i halvskuggiga lägen. På bilden vit rudbeckia ’White Swan’. Jag tror i alla fall att det är ’White Swan’ men det kan också vara röd rudbeckia ’Alba’. Båda finns här men jag var uppenbarligen slarvig med att uppdatera mitt Exceldokument när jag flyttade runt växterna en gång. Jag får skärpa mig ;)
Det här är jag däremot nästintill säker på att det är en röd rudbeckia ’Alba’. Visserligen är just den här blomman är inte riktigt som de andra blommorna eftersom den har fem(!) knappar/diskar istället för en som är det normala. Någonstans på vägen upp blev det nog fel…
Här är den ”vanliga” röda rudbeckian ’Magnus’ tillsammans med kärleksört och anisisop. Tjusig sensommarmix tycker jag.
Även om det är sensommar funkar det finfint att ligga i hängmattan under äppelträdet. I går eftermiddag var det dock aningen svalt så sambon stoppade om mig med ett täcke. Så mysigt! Hängmattegung, täcke och senaste numret av Hus&Hem Trädgård. Sämre kan man ha det!
Tidigt i somras planterade jag snötörel ’Diamond Frost’ i zinkkrukor på trädäcket. För mig var snötörel en ny bekantskap och nu, med facit i hand, vilken trevlig bekantskap! Trots fullt solläge och knapert med kärlek (vatten eller näring) har snötöreln blommat konstant hela sommaren. Heja snötöreln! Den kommer absolut bli en återkommande gäst på trädäcket.
Jag läste att man kan övervintra snötörel frostfritt och/eller ta sticklingar för att ha som krukväxt under vintern. Är det någon som testat?
Häromdagen såg jag på håll att det förutom snötörelns vita var andra kulörer i tunnan. Märkligt tänkte jag och tog mig en närmre titt. Och minsann. Penséerna som stod i tunnan i våras har frösått sig. Lyfter jag på de vita blommorna ser man ett hav av pyttepenséer där under. Fint!
Märkligt är det också att silverpäronträdet blommar. Nu. I slutet av augusti. Ska inte det blomma på våren?!? Kanske har våren bestämt sig för att komma en andra gång i år…
Äntligen! De efterlängtade fjärilarna har nu ”landat”. För en dryg vecka sedan gick det att räkna fjärilarna i trädgården på mina fem fingrar, men nu är det så mycket fjärilar i farten att mina fingrar och tår inte räcker till för att räkna dem alla.
Här en påfågelöga som gottar sig på den vita syrenbuddlejan ’White bouquet’. Det är väl inte för intet syrenbuddleja kallas för fjärilsbuske.
Ännu en fjärilsmagnet är rudbeckian. Här en nässelfjäril på en vit rudbeckia ’White Swan’. Det är mycket fjärilsfladder och humlesurr just nu. Kan man annat än tokgilla det?