Etikettarkiv: spaljé

Mycket vin blir det…

stegros2

De utstickande yttersta järnen på ett armeringsnät är lätta att fastna/göra sig illa på. Som lösning på ”problemet” kan man välja det snabba sättet: att kapa dem med vinkelslip eller bultsax. Man kan också välja det långsamma – och snyggare – sättet: att sätta en vinkork på varje pinne/järn. Jag valde det långsamma. Men med tanke på min ringa vinkonsumtion kommer denna lösning att ta väldigt lååång tid. Men (trädgårds)ting tar tid som du vet. Så det är väl bara att härda ut ett glas vin då och då…

Just det här armeringsnätet står i en odlingslåda i köksträdgården. Nästa inlägg ska jag försöka (läs: få tummarna ur att fota den) visa hur köksträdgården ser ut just nu. Det har i alla fall hänt en del sedan i slutet av april då min make over av ytan bakom garaget var i fasen nästan-klar.

stegros

Om vi fokuserar på det som är bakom armeringsmattan ser man den vita rosen Polstjärnan som skulle ha klättrat så fint på den gamla stegen. Planen var att den skulle klättra uppför stegen, men som du ser är det inte så mycket ”klätter” att tala om. Rosen flyttades hit eftersom den inte trivdes där den tidigare stod, men den gillar uppenbarligen inte sitt nya läge heller. Den får bytas ut till en klematis istället. Det är nog ett bra byte, för hur smart är det att plantera ett taggmonster till ros i ett äppelträd som fortfarande ger massor med frukt? Jag hade nog lite otur när jag tänkte där…

Rosafluffiga Constance Spry

ros-rosafluff2

Tidigt i våras var jag orolig för att en av Constance Spry-rosorna inte klarat den tuffa vintern. Men nu blommar alla tre för fullt även om plantan i mitten fortfarande är aningens svagväxande jämfört med de andra. Och som de blommar! Hade jag tagit en bättre bild hade du förstått vad jag menar – nu får du nöja dig med den här ;)

På bilden ser du också mina växtstöd i armeringsjärn som jag skrev om för ett tag sedan. Varje obelisk är drygt två meter hög och kanske 50 cm i diameter. Nästa år hoppas jag att rosorna kämpat sig ända upp i toppen på växtstöden. Det kommer bli ursnyggt!

ros-rosafluff

Det är svårt att inte älska den rosa rosen Constance Spry! Dels för dess stora, täta och fyllda blommor som vid knoppning är mörkare rosa och för att sen vid blomning övergå till ljusrosa. Och doften. Den doftar starkt och sniffvänligheten är stooor!

pion-rosafluff

Blommar just nu gör också den här rosafluffiga pionen. Till utseendet påminner de om varandra. Rosen och pionen. Även den här doftar, men inte alls så starkt som Constance Spry.

Den här pionen räddade jag undan grävskopan när vi skulle dränera, men jag har ingen aning om vad den heter eftersom den fanns här när vi köpte huset. Någon som vet?

Blommorna är 8-10 cm i diameter och doftar svagt. Stjälkarna är stadiga och behöver inte bindas upp utan håller sig upprätta utan stöd. Den här pionen hade nog passat att ha i en pionhäck. Kanske en idé att lägga i idébanken för framtida projekt…

Hökarängen

hökarängen

Givmilda sambon har ”gett bort” några av våra trädgårdsrum till sina vänner. Eller snarare vill han döpa olika delar av våra trädgård efter våra nära och kära. På så sätt har vi dem ju, just nära. Det här snygga(?) rummet erbjöds Sunkan – a.k.a. 08:an – sommaren 2011. Märkligt nog tackade han ja! Jag vet fortfarande inte om han inte vågade tacka nej eller om han faktiskt kunde se en bild framför sig hur hans alldeles egna ”place” skulle kunna se ut när det var färdigt. Och han döpte om det till Hökarängen!

 

hökarängen-efter

Idag tvingade jag min (totalt trädgårdsointresserade syster) att ägna några timmar åt trädgårdsarbete. Ingen har väl dött av lite frisk luft och hårt arbete tänker jag.

Förutom att vi planterat en avenbokshäck vid trädäcket har vi satt upp bambumattan vid Hökarängen. Bambumattan (eller bambuväggen) är tänkt att vara både en fond för rummet och ett insynsskydd mot grannen. Tanken är också att jag ska plantera något som klättrar. Då blir det ju helt plötsligt en spaljé i bambu.

Som du ser har det hänt en del sedan hösten 2011:
– Gräsmattan (eller vad man skulle kalla det) har grävts bort.
– Den bortgrävda gräsmattan vändes upp och ner och blev till en kulle till vänster om korgstolen. Här har jag planterat de marktäckande rosorna ’White The Fairy’ tillsammans med klematisen ’Arabella’. Även den marktäckande.
– Till höger om bambumattan finns en thujahäck på tillväxt.
– Framför thujahäcken har jag planterat en skuggrabatt med bl.a. ormöga, vita rosor, vit stjärnflocka, diverse funkior, ormbunkar och några buxbom- och järneksklot.
– Bakom korgstolen står ett smalbladigt elefantgräs på väg upp.
– Sist men inte minst. Hela den bruna ytan (täckbark) håller sakta men säkert att täckas av den vita marktäckande myskmadran.

I sambons avtal ingår också att vännerna får önska vilka växter de vill ha i sitt rum. Just den biten känns väl så där tycker jag – man vill ju helst välja sina växter själv ;) Men Sunkans växtönskning var inget jag hade några invändningar emot. Röda pelargoner och blå lobelia. Det ska han få. Dessa kommer med piffet som ska göras här innan jag är klar. Om man nu någonsin blir klar i ett trädgårdsrum…  

bambumatta-fran rusta

Så här ser bambumattan ut på nära håll. Mattorna är köpta på Rusta och de är likadana som jag använt till väggar i pergolan. Bambumattan är robust och hållbar och inte så fladdrig som t.ex. mattor av vass kan vara. Den här mattan mörknar också med tiden och blir då, i mitt tycke, mycket snyggare. Jämför med mattan i pergolan på mellanbilden.

En till som gett upp

blaregn-dod

Ser du det friska blåregnet som klättrar på pergolastolpen? Nähä. Det gör inte jag heller.

Fråga mig inte hur det gått till, men jag har helt missat att kolla blåregnet i vår. Det var först igår när jag skulle sätta upp solcellslamporna på pergolan som jag noterade att även vårt blåregn ser ut som ett skelett. Först alltså de tre trumpetträden jag skrev om i förra inlägget och nu blåregnet. Och jag som i mitten av mars skröt jag över hur flitigt jag vattnat blåregnet och hur väl det svarat på vattningen. Tji fick jag.

Ok, det är ”bara lite grönt” som gett upp, men det känns segt just nu. Framförallt vad gäller blåregnet. R.I.P. kära blåregn. Suckar…

tulpan spring green

Som tur är finns det annat att glädjas åt i trädgården.T.ex. tulpanerna ’Spring Green’ som vid blomningen går från att vara elfenbensfärgade till vita allteftersom dagarna går. De här finns definitivt på köp-mer-av-listan.

Rosor på rad

constance

Tror inte att jag visat någon bild på favoritobeliskerna i armeringsjärn tidigare?Jag gillar att de är enkla, stabila och helt fria från krusiduller! Just de här är beställda av en ”hemmasmed” från Bromölla som gör växtstöden precis i den storlek och det utseende du vill ha.

Jag skulle vilja lära mig att svetsa. Då hade man ju kunnat göra sådana här hur lätt som helst (inbillar jag mig i alla fall)! Men än så länge får det bli köpe…

ros-rosafluff

Däremot vet jag att jag tidigare visat bild på det som ”klättrar” i spaljéerna. Det är den här skönheten – rosen Constance Spry. Det är också en de rosor som klarat vintern utan problem.

Förra sommaren visade sig den första blomman den 23 juni. Vi får väl se hur det blir i år. Kan de komma ikapp  efter årets sena start? Jag hoppas!

Nya utsikter

polstjarnan_rosen polstjärnan

 

Deppig! Ja, det blev jag när det var dags att beskära rosorna häromdagen. Vintern har gått hårt åt nästan alla rosor. Förutom de marktäckande ’The Fairy’ och klätterrosorna ’Constance Spry’ som båda verkar totalt oberörda. Alltid något. Nu hoppas jag att de rosor som fick känna på en brutalt hård beskärning klarar sig och lyckas sätta fart igen!

Nästan det första vi planterade i trädgården var en vit klätterros, ’Polstjärnan’. Våren 2011 planterades den vid ena hörnet på pergolan och trots att den haft två säsonger på sig att komma igång kinkar den och vill inte som jag vill. Därför ska den vita klätterrosen få ny bostad vid äppelträdet vid den nya köksträdgården. Rosen ska få klättra upp på den gamla stegen som nu står lutad mot trädet. Det kan väl inte gå fel tänker jag. För vem skulle inte vilja ha den här ”uppsikten”?

Väggar på gång

pergola-vassmatta-vagg

 

Typiskt va? Stenarna till golvet i pergolan räckte inte riktigt. Men bara ca 30 st saknas så jag tycker vi säger att det är klart. Ääääntligen! Ger mig själv en klapp på axeln för att jag varit riktigt duktig.

Har velat hit och dit om vi ska ha liggande eller stående brädor/plankor som väggar. Och ska de vara målade eller tryckta? Svårt att bestämma mig, men när jag läste att superkreativa Anna Vattenkannas Trädgård använt bambujalusier från Rusta i sin fantastiska trädgård nappade även jag på den idén. Rusta har precis börjat sin rea och hade 50 % rabatt. Riktigt bra!

Regelverket till väggarna satte vi upp idag, sambon och jag. Hej vad det går! Nu ska jalusierna bara fästas, men det får nog bli en helgsyssla. Testade hålla fast jalusierna bara för att ”få känslan”. Det kändes bra. När sen växter klättrar både på tak och väggar kan det nog bli riktigt, riktigt bra!

Snygg pose på nedre bilden va?
Jag är rätt nöjd med den själv.
En mix av Jesus och sexbomb. Eller nåt…eller kanske not… ;)

 

 

Växtstöd av armeringsjärn

obelisk-armeringjarn

Hipp hipp hurra – för idag är det min födelsedag! Inte för att det firas direkt, för vem vill bli påmind om att man nu är väldigt nära ”redig gammal käring” ;)

Men av de närmast sörjande får jag ändå en liten present. Sambon köpte ett superfint rabarber-fågelbad i betong och mamma och systers present kommer att gå till tre nya obeliskväxtstöd. Stöden ska få stötta Constance Spry-rosorna som planterades i helgen. Så nöjd och glad är jag över mina nya trädgårdsprylar!

Jag köpte en obelisk (bilden) redan förra sommaren på Bäckaskogs slotts växtmarknad. Gillar den så mycket att det nu blir tre till. Exakt likadana! Just nu ser det lite kalt ut men den storblommiga clematisen, av okänd sort, har redan börjat vakna så det ser lovande ut inför säsongen.

Läste förresten att rostiga saker i trädgården är ”på väg ut”. Men här på Solsidan struntar vi i trenderna och kör vidare på det underhållsfria och snygga rostiga. Så det så!

Första varvet

blregnet-frsta-varvet

Det sägs att det tar ett tag innan blåregnet sätter fart och så har det varit med plantan vi planterade tidigt i somras. Fram tills att jag började vattna den rejält, typ varje kväll. Då hände det grejor! Nu har den kravlat sig ett helt varv runt stolpen vid pergolan. Bara drygt tio varv kvar då innan den når ”taket”…

Igår hade jag en anläggardag och fixade med framsidan. Rensade ogräs, krattade ut matjord och la plattor. Planterade också marktäckaren revsuga. Men mitt i allt blev jag fundersam på om det blir för mörkt att bara ha revsugor som marktäckare. Hmm, får kanske blanda upp med något annat. Förslag på vad som kan passa ihop med revsugan tas tacksamt emot!

Måste också passa på att berömma sambon för hans insats igår. Inte för flit utomhus men väl inomhus. Han hade en storkoksdag. Kyckling med senaps- och dragonsås, vegetarisk lasagne, stekt spätta med hemlagad legymsallad och kyckling med grönpepparsås. Alla dessa rätter hann han med. Fyra portioner av varje rätt ger gott om matlådor och en full frys!

Rysligt rostigt

Så var då armeringsmattorna uppsatta vid pergolan. Nu är växterna glada över att de fått något att ta stöd mot.

Kom så klart inte tomhänt hem från Trädgårdens dag i Sölvesborg. Fyra stora plantor vitbrokig benved för ynka 30 kronor stycket. Det kunde jag ju inte motstå. Var de ska stå? Eeehhhh, inte en susning…

Ville också ha en kompis till clematisen Nelly Moser som står vid ett av pergolans hörn. En clematis, men en som blommar lite senare. Hittade en vit(skimrande) sort, Huldine, som blommar sent augusti-oktober. Blir nog fint. Men ooops, när jag kom hem såg jag att Huldine är ”mycket starkväxande”. Hmm, vi får se hur det går. Kanske tar den över helt…

Nu är det bara golvet i pergolan kvar. Har tidigare varit inne på plattor, men just nu lutar det åt trägolv. Men vi fortsätter fundera lite till innan vi bestämmer oss.

armering-uppe

Bild 1: Handkraft tog jag till för att böja mattorna. Det gick utmärkt!
Bild 2: Nelly Moser till vänster och den, än så länge, lilla Huldine till höger. De fick sällskap av några lavendel som jag ”hade över”.
Bild 3: Rosen Polarstjärnan har mest ”krälat” längs marken tidigare. Men nu får den äntligen stöd att istället kravla sig uppåt.