Månadsbilder juli 2014

Varje gång det är dags för månadsbilder blir jag lika förundrad över hur snabbt tiden går. Fast lika snabbt som månaderna passerar, lika snabbt glömmer jag hur månadsbilderna från förra månaden såg ut. Allt är med andra ord precis som vanligt och det känns hur bra som helst!

Kollade igenom månadsbilderna för de månader som varit 2014 och minsann – det har hänt en del!

Juli – vy från köksfönstret

Många av er scrollar säkert förbi den här bilden utan att hinna blinka. Det är ju många som inte gillar gula blommor, Det är inte heller min favorit, men så här avgränsat bakom garaget i halvskugga tycker jag det passar bra. Marktäckaren heter penningblad och blommar någon vecka i gulaste gul. Resten av året håller den sig grön och fin.

Juli – stengången längs med husets långsida.

Den vitblommande marktäckaren trampnarv blommar just nu. Me like! Inte så lätt att se på bilden, men jag har trampnarv mellan varje platta. I våras hade jag den bara mellan några, men jag delade och fyllde ut. Som vanligt. Tålamod. Tålamod innan allt är täckt… Men när plattorna väl är inramade av trampnarven kommer det bli så snyggt!

Juli – vy mot pergolans kortsida

Ja, vad ska man säga? Det tar sig och jag tokgillar den här rabatten! Till och med hasselörten i förgrunden har börjat sprida sig i rabatten som inte ens är en säsong gammal. Den kom till sent i höstas.

Juli – mitt i trädgården, vid fågelbadet

Och så den här rabatten. Kom också till i höstas. Inte lika nöjd med den. Fast i helgen flyttade jag runt lite och nu är jag i alla fall mindre onöjd…

Samtliga månadsbilder för 2014 hittar du under huvudmenyn OM TRÄDGÅRDEN. Eller så klickar du här för att komma direkt till månadsbilderna.

Hjälpsamt besök på Solsidan

Hej! Jag heter Helena. I helgen har jag hjälpt Tamara att fixa, styla och piffa både ute och inne. Senare i veckan kommer nämligen en en fotograf och en skribent för att göra ett reportage om Solsidan – så jag förstår att hon vill ha extra fint. Eftersom jag är duktig på att fixa det mesta och har bra smak så ringde hon mig. Det gjorde hon helt rätt i. Vi har haft en toppenhelg!

Normalt sett har jag snyggare glasögon än på första bilden, men när man använder vinkelslipen är det viktigt med både ögon- och öronskydd. Och handskar. Och långbyxor.

Här är ett av resultaten efter vinkelslipsarbetet. En spaljé av armeringsnät. Men att få murgrönan att växa fort som fanken får hon fixa själv. Hon är så himla petig med den biten ;)

Koltrasten bygger bo

Vårt fallfärdiga garage verkar vara poppis bland djuren i trädgården. Det är inte bara getingarna som bygger bo här. Även koltrasten har slagit sig ner här. I bästa söderläge bakom grenarna på klematisen ’Montana var rubens’ och i skydd av hängrännan har de slagit sig ner. Trevligt!

Enligt Wikipedia kommer mamma Koltrast ruva i 11 till 16 dagar tills alla ägg är kläckta. Det är kul att följa familjebildandet på nära håll. Vi ser nämligen boet när vi sitter vid köksbordet. Och om allt går vägen har vi snart en hel koltrastfamilj som skiter på trädäcket…

Inte akuten en gång till!

Jaha, så var det dags igen! Inte för akuten (hoppas jag) utan för sanering av getingbo. Vad pladdrar jag om? Akuten? Jo. Så här var det. Sommaren 2011 råkade sambon skalla ner ett stort getingbo. Tio getingstick och ett besök på akuten blev resultatet av den ”nicken”. Aj-aj-aj-aj!

Som du ser på bilden är brädorna på det gamla garaget i STORT behov av ommålning. Det har jag tänkt göra i sommar. Kanske. Hur som. Häromdagen surrade det onormalt mycket bakom krukorna och jag såg en febril aktivitet in och ut ur hålet. Getingbo! De här getingarna agerar aggressivt och är inte alls så fridfulla som de brukar vara (iaf de som får ha sitt bo i fred från nickande sambor).

Jag är glad att jag hittade getingboet INNAN jag började fixa och byta brädor. Vill inte tänka på hur stort boet kan vara i hålrummet i väggen och vad som kunnat hända om jag börjat bryta lös brädor på fasaden. Anticimex kommer på måndag. Bye-bye getingbo!

Om du undrar så är det plastiga på väggen ”dörren” till mitt orangeri. Hålet som getingarna använder är skruvhålen från dörrens gångjärn. I samband med fixet av fasaden ska vi bygga en ny dörr, men så länge får byggplasten hänga kvar. Det ser för jävligt ut. Jag vet. Men, men. Det kunde vara värre. Väl?!

Rosigt och grönt i pergolan

I förra inlägget skrev jag om fjärilsbusken som växt sig hög vid pergolans utsida. Idag tänkte jag att vi skulle gå några steg in i pergolan. Även där börjar det bli som det är tänkt, med frodig grönska. Den vitblommande rosen i ena hörnet bryr sig inte ett skvatt om att den flyttades hit i slutet av september förra året. Det är snarare så att den trivs bättre här än där den tidigare stod. Kring rosens fötter täcker den rödbladiga violen ’Viola labradorica’ upp bra och på armeringsnätet klättrar den starkväxande klematisen – ’Huldine’.

Kan någon berätta hur man gör för att få bra bilder på vita blommor? Det blir mest bara en vit klump. På bilden ett försök till närbild på den vita rosen ’Schneewittchen’ (som såg ut så här förra året). Tätt och kraftigt växer den. Och som den doftar! Har jag tur kommer den blomma (och dofta) resten av sommaren. Inte mig emot.

Längst in i pergolan klättrar en murgröna. I år har den verkligen satt fart – mest på baksidan av pergolan ;) Men ändå… Jag tycker det är så fint med skuggningen när solen strilar genom pergolans tak.

Fågelbadet på bilden är snyggt, men det är helt värdelöst. I alla fall som fågelbad. Det går inte att få det att hänga rakt så vattnet rinner ut. Men klematisen gillar att slingra sina grenar runt repet så jag låter ”badet” hänga kvar.

I pergolan är det gott att vara nu!

Klippa ner fjärilsbuske

Varje vår brukar jag klippa ner fjärilsbuskarna (Buddleja davidii: vitblommande ’White bouquet’ och lilablommande ’Pink Delight’). Men i våras ansade jag bara den vita eftersom den milda vintern gjort att busken i princip var vintergrön. Några grenar klipptes ca 20 cm från marken, några en meter upp och några grenar lät jag vara. Det här är helt emot ”regelverket” – men i sin egen trädgård gör man precis som man vill. Man måste ju testa!

Några av grenarna blev sticklingar och sattes ner i krukor. Sen blev det som det brukar. Jag glömmer. Varken vattnar eller gödslar. Fler som känner igen sig i det? Det är inte det att jag inte SER krukorna, för det gör jag. Jag registrerar dem bara inte. Förrän nu då. När sticklingarna faktiskt börjat ta sig rejält och det är dags att plantera dem.

Första frågan. Var då? Vet inte.

Andra frågan. Vilka är vita respektive lila. Vet inte.

Suck…

Så här ser den ansade busken ut just nu. Fjärilsbusken ser du i pergolahörnet, bakom de vita pionerna. Den har växt så det knakar! Om jag inte minns fel är pergolan två och tjugo hög och grenarna når högre än det. Fjärilsbusken blommar på årsskotten så om man inte alls beskär busken blir det till slut kala grenar nertill med blommor bara högst upp. Men den här har faktiskt knoppar på alla ”nivåer”. Om de sen orkar slå ut vet jag inte, men mitt test verkar än så länge lovande.

Klipp ner perenner och få en andra blomning

Nu har jag klippt ner nästan alla daggkåpor, kantnepetor och stäppsalvior. Det tar lite tid, men det är det värt eftersom man oftast blir belönad med ännu en blomning. Inte illa va?

Daggkåpan och kantnepetan är yviga men jag samlar ihop hela växten i ena handen, som en hårtofs ungefär, och sen klipper jag bara. Rätt av. På hälften. Jag använder en liten hushållssax, tycker det är smidigast. Direkt efter klippning är växterna ingen vacker syn, men efter någon vecka är de fina igen. Och förhoppningsvis blommande.

Mina tre Constance Spry-rosor hade en del utblommade blommor som också fick känna på saxen. Tyvärr är de här primadonnorna inte lika givmilda som perennerna. De blommar bara en gång per säsong. Men oj som de blommar. Underbart är kort!

Vill också passa på att önska dig en trevlig midsommarhelg!

Husarknapp – världens bästa sommarblomma

Med det här inlägget blir det tredje gången jag höjer husarknappen till skyarna. Husarknapp (sanvitalia procumbens) är utan tvekan den bästa sommarblomman. Extremt lättskött och tålig (med tanke på hur lite näring och vatten den får är det ett under att den överlever). Husarknappen blommar dessutom HELA sommaren – utan att du behöver plocka bort vissna blommor. Nu när jag tänker efter har jag inte sett någon vissen blomma. Inte ens på marken. Kanske är de självsanerande!?!

Här och här hittar du de tidigare inläggen om husarknappens förträfflighet.

Egentligen var det inte husarknappen jag tänkte skriva om idag utan det var krukorna jag målade i grönt tidigare i sommar. Jag fick några kommentarer på att man ville se hur krukorna blev när de var färdigmålade. Och så här blev det. Inser nu att man knappt ser krukorna på bilderna. Men det är så här det blir när husarknappen är inblandad. Den snor gärna huvudrollen.

Sibirisk vallmo (från Skellefteå)

Vallmo hör väl knappast till den växt som är svår att hålla vid liv. Snarare tvärtom. En gång vallmo i trädgården, alltid vallmo. Typ.

Som pionvallmon i rosa och lila och de röda ”vanliga” som dyker upp överallt och ingenstans. Varje sommar är jag lika ambivalent. Gilla? Ogilla? De är supersnygga den korta tid de blommar, sen är de bara skitfula. I år ska jag vara hård – bara plantor som visar sig i rabatterna får vara kvar (tror jag)…

Den sibiriska vallmon i gult och orange (bilden) fick jag av mamma sommaren 2011. Meningen var att jag skulle plantera den på kullen längst bak i trädgården, men istället hamnade de ute vid gatan. Invid pilstaketet som döljer soptunnorna. Tänkte att det kommer se ut som om vallmon hittat platsen på egen hand – helt utan hjälp. Men till skillnad från de rosa, lila och röda vallmon har de varit kinkiga. Detta är faktiskt första året de blommar. Så söt! Att de inte blommat tidigare kan ha att göra med att många fyrbenta (o)vänner gillar att lyfta på benet och skvätta precis där vallmon är planterad. Grr.

Kan man flytta pioner?

Ibland läser jag: ”pioner – de går inte att flytta för då blomvägrar de i flera år”. Är inte det en av alla de trädgårdsmyter som finns? Oavsett vad. Blomvägrar gör i alla fall inte mina pioner trots att de flyttas titt som tätt. Visserligen kan den kalkhaltiga lerjorden, som ju är mumma för pioner, bidra till blomningen.

Faktum är att några av mina pioner flyttats tre(!) höstar i rad. D.v.s. lika många som vi bott i huset. Undrar du vad jag håller på med? Det gör jag med ibland…

Pionerna på bilden fick jag av en tidigare granne hösten -12. Då var det en planta, men jag både delade och flyttade den förra hösten. Än är inte plantorna så kraftiga, men blommar, det gör de. Som alltid!

Livet på solsidan

Sök efter:

En blogg med fokus på trädgård, men även inredning, vardag och samboskap i Kristianstad. Välkommen!