Äntligen! Slitet med kullen längst ner i trädgården har börjat betala sig. När vi flyttade hit (hösten 2010) var här ingen kulle utan en igenvuxen köksträdgård med maskrosor, åkervinda och diverse andra trevligheter. Rena rama djungeln.
”Köksträdgården” hyvlades bort med hjälp av en grävskopa och sen har kullen skapats av mestadels upp- och nervända tuvor av gräsmatta. Ovanpå tuvorna några lager med tidningspapper och överst planteringsjord. Som marktäckare planterades vintergröna, ’Vinca minor’, som jag fick i massor av givmilda Ulrika. Är det inte toppen att få plantor bara så där?
Under tiden vintergrönan jobbat med att bre ut sig har jag jobbat stenhårt med att rensa ogräs eftersom rötterna från ogräset så klart inte försvann med grävskopan. Vet du hur långa rötter åkervinda har? Inte. Vi snackar flera kilometer! Suck. Jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag lagt ner på den här kullen.
Men som sagt. Hårt arbete lönar sig. När jag rensade idag hittade jag bara TVÅ plantor/revor av åkervinda. Två. I princip ingen alltså. Och inte bara det. Vintergrönan täcker snart hela kullen. Och jag är så jäkla nöjd.
Ett ”ogräs” som jag däremot låtit vara kvar på kullen är lupinen. Fast bara en planta. Förutom att bladen är snygga hela säsongen brukar den bli så fin när den blommar. Efter blomning klipper jag bort fröställningarna så att den inte sprider sig.
Framför kullen planterades en enstammig amerikansk strimlönn, Acer pennsylvanicum, förra våren. Blomhängena är söta men stammen är det bästa med den här lönnen. Olivfärgad och vitrandig. Lite som en gurka :)
Om du vill veta mer om hur jag ”byggde” upp kullen kan du läsa alla inlägg om just kullen.