När vi köpte Solsidan i augusti 2010 fanns här tio äppelträd och två päronträd. Eftersom de flesta var i dåligt skick och dessutom stod ”i vägen” valde vi att ta bort alla utom tre äppelträd. Framförallt nu, i beskärningstider, är jag väldigt glad att vi bara har tre och inte tolv träd. För blä så många grenar det blir. Ja, en hel del vattenskott också eftersom vi i vår okunskap stressade träden genom att beskära dem väldigt, väldigt hårt våren 2011. Som tack för det fick vi två miljoner vattenskott…
Inte för att vi är några stjärnor på beskärning idag, men nu har vi i alla fall en flerårsplan. Den går helt enkelt ut på att vi beskär lite var höst för att träden inte ska bli så stressade och skjuta så många vattenskott. Och på några års sikt kommer förhoppningsvis träden vara i hyfsat gott skick igen.
Idag var det precis som vanligt – solsken ;) Framåt tvåtiden hade jag samlat kraft nog att hoppa i trädgårdskläderna, kavla upp ärmarna och ta fram såg, grensax och sekatör. Och börja jobba!
Inte förrän solcellslampan från IKEA tändes kände jag mig nöjd med dagen. Det är möjligt att jag tog i för hårt med beskärningen, jag har nämligen svårt att sluta när jag väl börjat. Nåja, två träd hann jag i alla fall med. Pust! Bara ett kvar. Hoppas på sol och motivation även imorgon. Fast mest på sol om jag ska vara ärlig…
”Näe, inte nu igen!” tänkte säkert 
Borde man inte bli klokare med åren? Varje år när det är dags att dela (eller flytta) perenner tänker jag att ”jamen det där, det är gjort på en timme eller två”. Jodå. Pyttsan. Not! Istället sker den där dominoeffekten. Det man delat på behöver en ny plats och då ”måste” något annat flytta på sig som i sin tur gör att något annat får flytta på sig. Och så rullar det på. Och tiden går.
