Etikettarkiv: träd

Det är jag värd. En japansk blodlönn.

En japansk blodlönn, acer palmatum ’Atropurpureum’ är nu det man fäster blicken på när man kommer in på vår uppfart. Läckert!

Kanske låter detta både drygt och otacksamt, men visst är de bästa presenterna de man ger till sig själv? När jag nu lyckats knipa drömjobbet på Sölvesborgshem var jag värd precis det. En present till mig själv. En japansk blodlönn har länge stått på min önskelista så det fick det bli. Jag är medveten om att den inte får de bästa förutsättningarna med tanke på jordmån, men ett försök är det allt värt. För hur snygg är inte lönnen på en skala? Mycket.

I bakre delen av rabatten finns rosa ormrot, revsuga, rödbladig alunrot, daggkåpa, buxbomklot, ett miskantusgräs. Och kanske nåt mer som jag inte kommer ihåg just nu…

Nu står det här lilla trädet/busken i rabatten bakom glanskörsbärsträdet (’Prunus serrula’) i rabatten som sträcker sig från slutet av vår uppfart och längs hela baksidan av garaget. Rabatten fixade jag till förra året så den är fortfarande ”på gång”. Under blodlönnen kommer det att vara marktäckare. Både daggkåpa och gulblommande penningblad. Penningblad. Är inte det ogräsvarning på det tänker du? Jo, det sprider sig snabbt men revorna är hur lätta som helst att dra bort så det är inget problem. Sen ser jag att ett och annat frösått alliumklot också vill vara med. Helt ok de med.

Rabatten har en gång av täckbark mot häcken och grannen. Det är för att sambon ska kunna säga hej till grannens hund Sally utan att trampa ner en massa växter. Sally är kär i sambon. Och sambon är kär i Sally. Och i mig. Hoppas jag…

Här är en överblick av hur rabatten ser ut. Eller hur den såg ut i början av maj. Bilden är nämligen en av månadsbilderna. Lönnen är planterad bakom trädet du ser på bilden. Nu håller vi tummarna för att både lönnen och jag ska trivas på våra nya platser.

Två är nästan noll

Snart är kullen täckt av marktäckaren Vintergröna istället för åkervinda. Bakom kullen planterades en thujahäck förra hösten så om något år slipper jag se grannens halvrangliga ”plank” och gunnebostaketet.

Äntligen! Slitet med kullen längst ner i trädgården har börjat betala sig. När vi flyttade hit (hösten 2010) var här ingen kulle utan en igenvuxen köksträdgård med maskrosor, åkervinda och diverse andra trevligheter. Rena rama djungeln.

”Köksträdgården” hyvlades bort med hjälp av en grävskopa och sen har kullen skapats av mestadels upp- och nervända tuvor av gräsmatta. Ovanpå tuvorna några lager med tidningspapper och överst planteringsjord. Som marktäckare planterades vintergröna, ’Vinca minor’, som jag fick i massor av givmilda Ulrika. Är det inte toppen att få plantor bara så där?

Under tiden vintergrönan jobbat med att bre ut sig har jag jobbat stenhårt med att rensa ogräs eftersom rötterna från ogräset så klart inte försvann med grävskopan. Vet du hur långa rötter åkervinda har? Inte. Vi snackar flera kilometer! Suck. Jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag lagt ner på den här kullen.

Men som sagt. Hårt arbete lönar sig. När jag rensade idag hittade jag bara TVÅ plantor/revor av åkervinda. Två. I princip ingen alltså. Och inte bara det. Vintergrönan täcker snart hela kullen. Och jag är så jäkla nöjd.

Ett ”ogräs” som jag däremot låtit vara kvar på kullen är lupinen. Fast bara en planta. Förutom att bladen är snygga hela säsongen brukar den bli så fin när den blommar. Efter blomning klipper jag bort fröställningarna så att den inte sprider sig.

Framför kullen planterades en enstammig amerikansk strimlönn, Acer pennsylvanicum, förra våren. Blomhängena är söta men stammen är det bästa med den här lönnen. Olivfärgad och vitrandig. Lite som en gurka :)

Om du vill veta mer om hur jag ”byggde” upp kullen kan du läsa alla inlägg om just kullen.

Buxbom i leran

Är det det här man kallar för styv lerjord? Suck. På vissa ställen i trädgården är det INTE kul att gräva i den styva lerjorden, men det är bara att kavla upp ärmarna när man t.ex. vill utöka en befintlig rabatt. När man blir trött, vilket man blir rätt fort, kan man roa sig med att rulla lerjorden till små tollar (bajskorvar på skånska). Det är ganska kul. Fast man tröttnar rätt fort på det också.

Här, under klotkörsbärsträdet som planterades i höstas, hittade jag leran till tollarna. I gropen (som inte är färdiggrävd på bilden) ska det stå ett buxbomklot. Innan jag planterar i ett sånt här lerhål förbättrar ”jorden” med barkmull och kogödsel (50/50 ungefär). Ibland slänger jag också ner lite kompost eller växtrester. Framförallt barkmullen tycker jag gör underverk för vår hårda lerjord, men det finns säkert fler beprövade sätt.

I ”virrvarr”-rabatten under körsbärsträdet finns sedan tidigare alunrot, höstanemon, vit strandtrift, murgröna (som ska klättra på ett armeringsnät), vita tulpaner och pärlhyacinter. De senare finns banne mig snart överallt i trädgården. Men det är helt ok. Jag gillar dem. Bladen är fina hela året och täcker bra när blomningen är över.

Jo, jag vet att det finns en svampsjukdom (cylindrocladium buxicola) på buxbom, men jag har planterat flertalet buxbomsplantor utan problem. Än så länge har det gott hur bra som helst. Funkar det så funkar det tänker jag. Och chansar. Hur tänker du kring buxbom?

Här går det undan. Silverpäron. Trädgårdsbord. Ishockey.

Silverpäron ’pyrus salicifolia’ i blom. Eller ja. Det ena av dem blommar, det andra har aldrig blommat av någon anledning.

Jäklar vad det har hänt grejor i påsk! Från en dag till en annan blommar det upp både till höger och vänster. Det är knappt jag hinner registrera allt, men mina silverpäronträd missar jag inte. Just nu blommar det ena mer än det någonsin gjort tidigare, medan det andra inte blommar alls. Precis som det brukar vara. Varför vet jag inte. Blommar inte alla silverpäron?

Kolla in silverpäronträdets vita blommor. Såå söta! Dess rödbruna ståndare matchar också bladen på den rödbladiga smällspirean Physocarpus opulifolius ‘Diabolo’ i bakgrunden. Smällspirean köpte jag förra hösten så jag har aldrig sett den i blom. Om jag inte har helt fel påminner smällspireans ”klasblomning” om silverpäronets. I juni, när smällspirean förväntas blomma, bör jag få veta.

En av anledningarna till att jag inte hunnit registrera allt i trädgården i påsk är att lillasyster och jag byggt klart bordet idag. Precis som jag tänkt! Duktiga systrarna Bengtsson :)

Fast helt klart är det ju inte. Sju skruvar saknas till bordsskiva och bordets underrede ska målas i mörkgrönt för att matcha Grythyttan-stolarna. Bordsskivan ska också slipas lite lätt och sen strykas med olja. Men mer om det en annan dag…

…för nu ska vi fira. Skellefteå AIK har nämligen precis tagit SM-guld i ishockey! Såklart :)

Istället för olivträd

”Vi är på gång. Vi är laddade. Vi är tända.” Jag hörde nog att det var den låten silverpäronets knoppar nynnade på när vårsolen och värmen kom på besök idag. Och om jag känner mina silverpäron rätt dröjer det inte länge förrän bladen är helt utslagna.

Silverpäron, ’Pendula’ är för övrigt ett träd jag vill ha flera av. Dess smala, silvriga blad och spretiga växtsätt gillar jag. De påminner mycket om de olivträd man ofta ser kring Medelhavet. Men nu bor vi ju inte vid Medelhavet så vi får helt enkelt hitta alternativ för att skapa känslan. Förslagsvis kan man då plantera ett (eller flera) silverpäron. Just silverpäron kallas också för Nordens olivträd…

Här på Solsidan har vi två silverpäron fast det var nära att bli ett eftersom jag förrförra hösten höll på ta död på det ena. Ihhhaa. Men det klarade sig och förra året var de båda hur fina som helst!

Ett annat träd (eller uppstammad buske) som påminner om både olivträd och silverpäron är den smalbladiga silverbusken, Elaeagnus angustifolia. I september förra året investerade jag i trädet på bilden. Det finns absolut liv i det, men knopparna har inte alls kommit lika långt som på silverpäronet. Återstår att se hur det kommer att klara sig i sommar.

PS 1
Strofen ”Vi är på gång. Vi är laddade. Vi är tända” är en strof ur en låt av Tomas Ledin. Vet inte varför den textraden kom upp i minnet. Jag gillar ju inte ens låten…

PS 2
Jag håller på att uppdatera layouten på bloggen. Ha överseende om det ibland ser hej-och-hå-galet ut. Det är (förhoppningsvis) övergående. Kommentarer om de nya layouten mottages tacksamt.

Blommig fredag – Å andra sidan!

Å ena sidan: Det är grått och trist. Det är februari. Och inte ett grönt blad så långt ögat kan nå.

Å andra sidan: Frånvaron av gröna blad i silverpäronträdet gör att önskningarna i vårt önsketräd syns ännu bättre.

Önskningarna på metallbitarna har våra gäster skrivit. Många är riktigt bra önskningar för vem skriver inte under på ”Lycka” och ”Ett långt liv”? Tipset om ett önsketräd (eller Wish Tree) fick vi när vi var i Wanås Konstpark i somras.

Jag måste komma på ett annat sätt att fästa önskningarna på för nu blåser de ner hela tiden. Å ena sidan är det finast att fästa önskningarna med snöre, men å andra sidan blåser de då ner. Å ena sidan kan jag fästa dem med ståltråd, men å andra sidan kommer det att skava grenarna. Tips någon?

Å andra sidan kan jag fästa önskningarna i armeringsnätet i pergolan istället. Tänk va? En önskepergola. Det vore nåt. Både å ena och andra sidan!

Det här är min tolkning av Blommig fredag hos Bland rosor och Bladlöss. Idag är temat ”Å andra sidan!”.

Månadsbilder januari 2014

Januari – Vy från köksfönstret

Så här ser det ut när jag ”hänger ut” från köksfönstret. Bilden visar slutet på vår långa uppfart/entré. Till vänster, utanför bild, står vårt garage (förråd). Både garaget och markytan fick mycket uppmärksamhet förra säsongen. Tidigare var här i princip bara gräs men förra året gjorde jag pilstaket (det högra galet snett efter stormen Sven), planterade glanskörsbär, ’Prunus serrula’, buxbomklot, thujahäck, alunrot, gräs, höstanemon, daggkåpa, ormrot och lite annat smått och gott. Mycket nytt med andra ord vilket gör att den här vyn kan bli trevlig att följa under året.

Januari – stengången vid husets långsida

En av fjolårets månadsbilder tog jag ståendes bakom de stora stenarna ute vid gatan. Den här bilden är alltså istället tagen inifrån trädgården och ut mot gatan. Men lugn, det kommer se helt annorlunda ut mot förra året eftersom den bilden mest visade barmark. Inte så kul. Den här vyn kommer bli desto roligare. Jag lovar!

Ett av målen med den här ytan är att få en grön vägg av häck och buskar längs med staketet. Vill hellre se det än ett gult hus och en bil eller två.

Januari – vy mot pergolans kortsida

Efter höstens flyttkarusell av växter kommer den här rabatten vid pergolans kortsida också att bjuda på många nyheter i år. Under året som kommer hoppas jag att blåregnet och murgrönan fortsätter sin vandring uppåt i pergolan. Thujahäcken till vänster kommer förhoppningsvis hinna växa högre än mitt hatobjekt. Gunnebostaketet.

Till höger i bild står favoritträdet, Maackian. Ska försöka få med mer än bara dess stödstolpe till nästa månadsbild.

Januari – vid fågelbadet

Sommartid flockas småfåglarna vid stenarna i mitten (längst ner i bilden). Här står nämligen ett fågelbad i betong som de tokgillar. Träramen som syns längs med marken är grunden till ett gammalt, trasigt växthus som fanns här när vi köpte huset. Växthuset annonserades ut på Blocket, men ramen finns kvar. Utifall att…

Till höger i bild, framför köksträdgården, ligger en gång med plattor. Den planerar jag ersätta med singel eller marktäckaren timjan. Vi får välan se hur det blir med det..

Samtliga månadsbilder för 2014 hittar du under huvudmenyn OM TRÄDGÅRDEN. Eller så klickar du här för att komma direkt till månadsbilderna.

Äpplen i massor

När vi köpte Solsidan i augusti 2010 fanns här tio äppelträd och två päronträd. Eftersom de flesta var i dåligt skick och dessutom stod ”i vägen” valde vi att ta bort alla utom tre äppelträd. Framförallt nu, i beskärningstider, är jag väldigt glad att vi bara har tre och inte tolv träd. För blä så många grenar det blir. Ja, en hel del vattenskott också eftersom vi i vår okunskap stressade träden genom att beskära dem väldigt, väldigt hårt våren 2011. Som tack för det fick vi två miljoner vattenskott…

Inte för att vi är några stjärnor på beskärning idag, men nu har vi i alla fall en flerårsplan. Den går helt enkelt ut på att vi beskär lite var höst för att träden inte ska bli så stressade och skjuta så många vattenskott. Och på några års sikt kommer förhoppningsvis träden vara i hyfsat gott skick igen.

Idag var det precis som vanligt – solsken ;) Framåt tvåtiden hade jag samlat kraft nog att hoppa i trädgårdskläderna, kavla upp ärmarna och ta fram såg, grensax och sekatör. Och börja jobba!

Inte förrän solcellslampan från IKEA tändes kände jag mig nöjd med dagen. Det är möjligt att jag tog i för hårt med beskärningen, jag har nämligen svårt att sluta när jag väl börjat. Nåja, två träd hann jag i alla fall med. Pust! Bara ett kvar. Hoppas på sol och motivation även imorgon. Fast mest på sol om jag ska vara ärlig…

Smalbladig silverbuske som solskydd

Före

Efter

Kan du se skillnaden på bilderna? Inte helt lätt men på den undre bilden är trädgårdens senaste träd (bakom den röda soffan) planterat. Tidigare stod här ett elefantgräs men det har flyttats någon meter till vänster (skymtar bakom krukan).

Vyn visar trädäckets långsida som ligger i västerläge. Här är det sol från tidig förmiddag till sen eftermiddag. Alltså – varmt! Tanken har hela tiden varit att använda växter som solskydd istället för att bygga staket/plank, och nu börjar det äntligen likna något.

Så här ser det ut om jag står nedanför trädäcket. Närmast trädäcket börjar avenbokshäcken jag planterade i våras ”vägga till sig”. Ytterligare en grön vägg kommer elefantgräset att bilda om något år. En tät matta av murgröna blir golv, Kanske får murgrönan slåss om golvytan med trampnarven som ligger mellan plattorna. Vi får väl se!

Och sist alltså. Det senaste trädtillskottet som förhoppningsvis kommer att bilda ett solskyddande tak över det hela.

Fast trädet är inget träd utan en uppstammad buske. En smalbladig silverbuske Elaeagnus angustifolia närmare bestämt. Bladen påminner både i färg och form om oliv- och silverpäron och den kallas också ibland för rysk oliv. Den smalbladiga silverbusken kan bli 4-7 meter hög och blir inte galet tät utan kommer förhoppningsvis att sila lagom mycket solstrålat ner på trädäcket. I hope…

Jag hittade en bild från den 6 april förra året. Då såg det ut så här nedanför trädäcket. Håll med om att det hänt en del med solskyddsfixandet sedan dess?

Röd och lila kombo

Sommarens torka har knappast varit den bästa starten för de japanska prydnadskörsbären som planterades på framsidan i början av sommaren. Inte heller har de få de 30-50 liter vatten i veckan som rekommenderas. Suck. Jag är (oftast) en slarva när det kommer till att vattna…

Men trots ”vanvården” ser träden ut att ha klarat sommaren fint och nu har de börjat klä sig i höstkostymen. Snacka om färgrik dress! Det kommer bli så grannt (som de säger här i Skåne) när alla tre träd lyser röda.

Under träden står marktäckaren rosenplister som snart täcker hela framsidan. Den har växt utav bara tusan i sommar. Jag börjar förstå varför många anser den vara ett ogräs men här är ytan stor och då funkar rosenplister bra tycker jag. Den är dessutom lätt att rensa bort om (läs: när) den kommer på villovägar.

Än så länge är enda nackdelen med rosenplistern att den inte doftar så gott, men doften kan kvitta för mig. Körsbärsträdens löv verkar inte heller bry sig för de dalar ner och lägger sig till ro på täcket av rosenplister och bildar en rödlila harmoni :) Inte den vanligaste färgkombon men jag tycker minsann den är snygg!

Livet på solsidan

Sök efter:

En blogg med fokus på trädgård, men även inredning, vardag och samboskap i Kristianstad. Välkommen!