månadsarkiv: augusti 2013

Wanås Konstpark – i betraktarens ögon

Häromdagen gjorde sambon och jag ett besök i Wanås Konstpark. Så här beskrivs parken på hemsidan: Wanås är en plats i världen där konst, natur och historia möts. Här har producerats, presenterats och förmedlats internationell samtidskonst med inriktning på platsspecifika skulpturer och installationer sedan 1987. Varje år bjuds nordiska och internationella konstnärer in för att skapa konst i Parken och idag finns mer än 50 permanenta verk i samlingen – producerade av konstnärer speciellt för Wanås.

Ett av konstverken är önsketräden Wish Trees for Wanås av Yoko Ono. Tanken är att besökarna skriver sin önskan på en lapp och hänger upp i ett av träden. Många lappar blir det.

Trots att parken bara ligger några mil norr om Kristianstad var det mitt första besök i parken. Jag är helt enkelt inte speciellt konstintresserad och ärligt talat var det en promenad i den vackra parken som lockade mer än konstverken. Texten på den här lappen skrev inte jag, men många gånger när jag tittar på konst är det precis den tanken jag får.

En snabbscanning av texterna visade att det var många Fred på jorden, Kärlek, Harmoni och Lycka. Typ. Sen fanns det några konkreta önskningar. Som denna om Justin B. Kul!

Just det här konstverket hörde till de konstverk jag gillade. Lätt att apa efter tänker jag. Kanske ska man ”göra om” silverpäronträdet här hemma till ett önsketräd…

På Wanås fanns också workshops man kunde ta del i. I, ”Vad är lycka för dig?”, fick man limma ihop kvistar till ord som beskriver vad lycka är för just mig. Det här gick sambon igång på. Han vill nu göra namnskyltar till våra trädgårdsrum på det här sättet. Lätt som en plätt säger jag. Det är bara att beskära äppelträden så får du kvistar till typ hundra trädgårdsrum.

För dig med stor gräsmatta – eller kort namn – kanske det här kan vara något att apa efter? Här är en indisk konstnär som planterat sin signatur i pil. Idén är kul även om jag tycker att det är lite hybrisvarning att välja sitt eget namn…

Sensommarblom

Rudbeckia (eller solhatt)! Visst är de fina just nu? I trädgården har jag dem på flera ställen, både röda och vita. De vita gillar jag bäst eftersom de både lugnar ner och är ursnygga i halvskuggiga lägen. På bilden vit rudbeckia ’White Swan’. Jag tror i alla fall att det är ’White Swan’ men det kan också vara röd rudbeckia ’Alba’. Båda finns här men jag var uppenbarligen slarvig med att uppdatera mitt Exceldokument när jag flyttade runt växterna en gång. Jag får skärpa mig ;)

Det här är jag däremot nästintill säker på att det är en röd rudbeckia ’Alba’. Visserligen är just den här blomman är inte riktigt som de andra blommorna eftersom den har fem(!) knappar/diskar istället för en som är det normala. Någonstans på vägen upp blev det nog fel…

Här är den ”vanliga” röda rudbeckian ’Magnus’ tillsammans med kärleksört och anisisop. Tjusig sensommarmix tycker jag.

Även om det är sensommar funkar det finfint att ligga i hängmattan under äppelträdet. I går eftermiddag var det dock aningen svalt så sambon stoppade om mig med ett täcke. Så mysigt! Hängmattegung, täcke och senaste numret av Hus&Hem Trädgård. Sämre kan man ha det!

Världen är så stor, så stor…

Exakt – på dagen faktiskt – tre månader efter sambons 50-årsdag kom min present till honom upp på väggen. Det var väl inte direkt raskt marscherat, men nu sitter presenten/tavlan äntligen på väggen.

Sambon har länge önskat sig en världskarta där han med nålar kan markera länder som vi varit i. Först tänkte jag specialbeställa en karta eller fototapet på nätet, men så sprang jag på tyget Atlas på Åhléns. Kom på att jag hade en gammal anslagstavla i källaren vars mått passade nästan perfekt till tygets tryck.

Med häftpistolens hjälp spände jag fast tyget på anslagstavlan. Lätt som en plätt! Visserligen har vi nu med Antarktis två gånger och Samoa har hamnat runt hörnet, men det där är väl ändå inte så kinkigt?

Det är inte bara sambon som gillar tavlan. Jag tycker också den blev kul! I Sverige placeras nålarna på städer där vi bott och i övriga världen på länder där vi varit. Allt i en av sambon väl definierad färgordning;

Grön – Här har båda varit, men ej tillsammans.
Orange – Här har båda varit (eller bott). Tillsammans.
Gul – Här har enbart jag varit (eller bott).
Blå – Här har enbart sambon varit (eller bott).
Svart – En nål i vardera nord-, syd-, väst- respektive östligaste delen av världen som besökts.

När man ser nålarna på tavlan märker man att det är måååånga länder kvar att besöka innan alla länder har en nål i sig. Jojo. Vi har att göra…

En andra vår?

Tidigt i somras planterade jag snötörel ’Diamond Frost’ i zinkkrukor på trädäcket. För mig var snötörel en ny bekantskap och nu, med facit i hand, vilken trevlig bekantskap! Trots fullt solläge och knapert med kärlek (vatten eller näring) har snötöreln blommat konstant hela sommaren. Heja snötöreln! Den kommer absolut bli en återkommande gäst på trädäcket.

Jag läste att man kan övervintra snötörel frostfritt och/eller ta sticklingar för att ha som krukväxt under vintern. Är det någon som testat?

Häromdagen såg jag på håll att det förutom snötörelns vita var andra kulörer i tunnan. Märkligt tänkte jag och tog mig en närmre titt. Och minsann. Penséerna som stod i tunnan i våras har frösått sig. Lyfter jag på de vita blommorna ser man ett hav av pyttepenséer där under. Fint!

Märkligt är det också att silverpäronträdet blommar. Nu. I slutet av augusti. Ska inte det blomma på våren?!? Kanske har våren bestämt sig för att komma en andra gång i år…

Morgonstund

På vår lilla utflykt jag skrev om i förra inlägget stannade vi över hos vänner vars sommarstuga ligger fint i en liten, liten by. Eftersom jag vaknade tidigt tog jag med mig kameran och gick en morgonpromenad i duggregnet. En promenad i de här omgivningarna ger helt klart mer rogivande bilder än om jag skulle ta dem här hemma i vårt villaområde. Här hemma är det till exempel inte så vanligt med gamla traktorer.

En kort bit från stugan ligger en insjö med en badplats. Och även om det erbjöds ett kvarglömt cyklop blev jag inte speciellt badsugen – men sjön var vacker i morgondiset.

Så vanligt med gistna ekor är det inte heller här hemma på villagatan. Ska jag vara ärlig tror jag inte att jag sett någon tät heller…

Nollpunkten

Jag hatar vissa av sambons ”tävlingar”. Eller man kanske ske se det som att han testar gränser. Mestadels mina tror jag. En återkommande variant är att han vill ha så lite som möjligt kvar i tanken innan han tankar. Jag vet inte om han tycker att han ”vann” den här gången (se bilden), men jag hann i alla fall bli både nervös och irriterad. Grrr…

Just den här nollan hade vi på vår senaste utflykt. Först lite Bohuslän med en överraskande trevlig föreställning, ”No. 90 Kleist”, med Stefan Andersson på Karlstens fästning i Marstrand. Kul med en upplevelse som var så intimt knuten till själva platsen och miljön. Rekommenderas varmt!

Nästa ”happening” var i Göteborg där Roger Waters (Pink Floyd) bjöd på en makalös show. The Wall är inget annat än ett mästerverk! Verkligen en fest för ögon och öron.

Trädgårdsavfall i retur

Kom att tänka på en grej gällande mitt inlägg om Gunnebostängsel och täckbark. Jag är ”storkund” på Kretsloppsparken, d.v.s. soptippen. Är det inte trädgårdsavfall så är det tomma färgburkar, brädor eller annat skräp som behövs kastas. Ja, de flesta som har hus känner säkert igen sig i det.

Förutom att kasta grejor på tippen brukar jag faktiskt också handla där. För vad många inte vet är att man på de allra flesta återvinningsstationer säljer prima kompostjord, torv och/eller täckbark. Billigt är det också jämfört med att köpa säckar på handelsträdgården eller i trädgårdsbutiken.

Luktärtsmix

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men riktigt bra ändå. Som den här mixen av luktärtor mot den mörkgröna väggen på ”nya” förrådet. Tidigt i somras tryckte jag ner några frön av luktärtor i odlingslådorna utan att egentligen titta på vilka färger det var. Rött är kanske inte det jag gillar bäst, men så här, tillsammans med vita och mörkt violetta grannar tycker jag det blev finfint.

Höstpyssel

I vintras gjorde jag en växtförteckning över alla växter i trädgården. Listan gjorde jag i Excel (jag ÄLSKAR Excel!) och i dokumentet finns varje trädgårdsrum beskrivet med dess växtnamn och inköpsdatum. Där står också eventuella kommentarer som t.ex. ”Verkade stendöd i januari men återuppstod lyckligtvis i april…”. Nördigt va?

Dokumentet ligger allt som oftast på trädgårdsbordet eller vid utgången till trädäcket. På så sätt har jag dokumentet nära och kan fylla i direkt (nåja – nu överdrev jag allt…) när jag gör en förändring eller får en tanke/idé som jag vill komma ihåg. Nu är nästan varje sidan fullklottrad och även om det ser rörigt ut finns det en grundstruktur över trädgården som gör det tydligt. Ett höstpyssel blir att uppdatera listan. Det man inte har i huvudet kan man ha i ett Excelark ;)

Gunnebostaket

Gunnebostaket. Det är nog (nästan) det fulaste jag vet. Visst. Det är praktiskt. Det är hållbart – för att inte säga nästan underhållsfritt. Men inte är det ett snyggt stängsel inte! Tyvärr har vi denna typ av gallerstängsel runt hela vår tomt. Kul?!

Jag kämpar på för att dölja staketet. Än så länge är det thujahäck, pilstaket och buskar som fått den äran. Framför sträckan, som ligger bakom garaget, på bilden ska det planteras en häck av vitbrokig kornell. Jag har lagt flera lager tidningar direkt på gräsmattan och sen ett tjockt lager av täckbark. När det sen är dags för plantering gräver jag några hål. Trycker ner kornellplantorna och sätter mig i hängstolen (som du ser i förgrunden) och väntar på att Gunnebostaketet ska ”försvinna”. Lätt som en plätt!

Och hoppsan. Det ser ut som att ännu ett pilstaket blivit flätat på Solsidan. Japp! Så är det.

Livet på solsidan

Sök efter:

En blogg med fokus på trädgård, men även inredning, vardag och samboskap i Kristianstad. Välkommen!